228 angavs. Mot en sådan bakgrund blir den självklara frågan, vem som då förrättade ting i häraderna och tjänstgjorde som domare, när häradshövdingen själv befann sig på annat håll och sysslade med andra uppgifter eller när häradshövding inte ens var tillsatt. Det var på detta sätt somlagläsaresystemet uppstod. I stället för att personligen svara för att rättskipningen i häradet fungerade överlät innehavarna av ämbete och ränta åt vikarier, s k lagläsare, att fullgöra dessa uppgifter.’^ Under 1500-talet blev systemet med vikarier allt vanligare och var i början av 1600talet det helt dominerande. I Stockholms och Uppsala län t ex sköttes rättskipningen under perioden 1600—1680 praktiskt taget helt av lagläsare*^ och när Göta Hovrätt började sin verksamhet 1635 förrättades tingen i de 78 tingslagen inom dess jurisdiktion överallt av lagläsare. Först 1680 upphörde detta system genomett beslut i regeringen, att häradshövdingen skulle bo i häradet och själv uppehålla ämbetet. Häradshövdingeräntorna förvaltades från och med 1681 av Statskontoret, vilket markerade att ämbetet nu helt hade förlorat sin karaktär av förläning.‘^ 3. Hovrätten och lagläsarna »Det är givet» skriver Jan-Eric Almquist, som är den som utfört det mödosamma och imponerande arbetet att förteckna Sveriges lagläsare, »att tingsförrättarna som bärare av den dåtida rättskipningen tilldraga sig ett helt annat intresse än de personer som av en eller annan anledning fått rätt att uppbära de med ämbetet förknippade inkomsterna.» Så har situationen också tett sig för hovrätterna, somi sin uppgift att tillse och kontrollera underrätterna, knappast kunnat anse någon annan än den som haft ansvar för förrättande av ting och skrivande av dombok som den verklige häradshövdingen. Målgrupp för de åtgärder hovrätten vidtog för »den heliga Justitians främjande» i de svenska tingsladorna på 1600-talet blev följaktligen lagläsarkåren. Vilka var då dessa »bärare av den dåtida rättskipningen», som inför hovrätten representerade begreppet »häradsrätt?» Jan-Eric Almquists arbete »Lagsagor och domsagor i Sverige. Med särskild hänsyn till den judiciella indelningen» kom ut 1954—1955. Det innehåller alla viktiga data om lag- och domsagornas utveckling och är samtidigt en katalog. Häradshövdingarnas vikarier kallades omvä.xlande lagläsare, lagförare, underhäradshövding och vice häradshövding. Se Göran Inger 1983 s 115 f. I Norrland och Värmland, som saknade häradsindelning, hölls tingen av underlagmän, ett slags lagläsare hos lagmännen, vilka också använde sig av vikarier. Se Sture Petrén 1951 s 4. I Göta Hovrätts handlingar används så gott som uteslutande beteckningen lagläsare. Jan-Eric Almquist 1954 s 5 f. Ibidems 7. Ibidems 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=