225 ställdes. Bakom begreppet »underrätt», bakom varje dombok och varje rannsakning fanns handlande och skrivande personer, en tingsförrättare och en häradsnämnd på landet, borgmästare och råd i staden. När hovrätten skulle definiera och ta itu med eventuella brister hos det organ somfrån dess utsiktspunkt uppfattades som t ex »häradsrätten» kunde dessa individer inte förbli anonyma och dolda bakom skrivna handlingar. Underrätterna utgjorde inget enhetligt kollektiv, det var för Göta Hovrätts del en brokig mångfald av tingslag och rådstugor från värmländska Fryksdalen till moten på Öland. Interaktionen mellan hovrätt och underrätter fick ofta ett personligt drag, hovrättens åtgärder blev individualiserade och riktade. Ordinantians andra punkt vände sig dessutom direkt till domarna i underrätterna och ålade dem, att om de »märkte sig icke veta vad lag är, så länge uppsätta domen att de sig hos oss och våre förordnade överste domförspörja må.» Det innebar vid sidan omden övervakande också en rådgivande och styrande uppgift för hovrätten. Också sådana frågor formulerades av individer, som sedan tog emot både svaren på frågorna och hovrättens varningar, förmaningar eller förelägganden, när brister och fel kom i dagen, och som i sin domargärning konkret måste omsätta den »nya och bättre vägledning» som hovrätten bjöd på. Undersökningen av förhållandet mellan hovrätt och underrätter måste därför också synliggöra och söka kännedomomdessa hovrättens medspelare. Vid mitten av 1600-talet uppgick befolkningen i den del av Göta Hovrätts jurisdiktionsområde, som speciellt undersöks i avhandlingen, Småland och Öland, till ca 146 000, av vilka ca 5 000 eller 3% bodde i områdets sex städer och alltså lydde under rådstugurätt. Av de mål som under åren 1635—1644 underställdes hovrätten från samma område komett 80-tal eller 7 %från dessa sex städer.^ I det följande avsnittet, där hovrättens uppgift att kontrollera och utöva tillsyn över underrätterna undersöks, kommer emellertid tyngdpunkten att i första hand förläggas till häradsrätterna, vilket inte enbart motiveras med kvantitativa förhållanden som de nämnda. Hovrättens förhållande till rådstugurätterna gestaltade sig visserligen i princip på liknande sätt som till häradsrätterna, domböcker infordrades och granskades, alla dödsdomar underställdes och förfrågningar kom lika väl från rådstugurätterna som från häradsrätterna när de »märkte sig icke veta vad lag är», men förhållandet fick ändå en annan karaktär. Det berodde bl a på att borgmästare och råd utsågs på annat sätt än häradshövding och nämnd och hade annan ansvarsfördelning sins emellan när det gällde att svara inför hovrätten för fällda domar. De tre smålandsstäderna Kalmar, Jönköping och Växjö fick redan på 1640-talet av Kungl Maj:t utsedda s k justitieborgmästare; städerna var dessutom oberörda av lagläsarsystemet, som var helt dominerande i 97 % av det undersökta jurisdiktionsområdet. I interaktionen mellan hovrätten och underrätterna blir det därför häradsrätterna och lagläsarna somhamnar i fokus. ’’ Befolkningsuppskattningen i Rudolf Thunander 1989 s 86 f. Fördelningen av de underställda målen ibidems 88. 15
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=