VI. Hovrätten och underrätterna »Där Vår domhavande med sina assessoribus befinne någon domare hava ställt en orättvis sentens för vålds, vänskaps, hats, mutors etc skull, den skola de hava makt att stämma tillrätta.» (Rättegångsordinantian 1614.) 1. Tillsynsuppgiften »Lag och rätt bliver icke tillbörligen handhavd» var den beskrivning av situationen på rättskipningens område, som gavs i inledningen till rättegångsordinantian 1614. Det ansågs bl a bero på att »härads- och lagmansting på landet, så ock rådstugorna i städerna icke således aktas och förestås, äro ej heller vid den myndighet, som de efter lagen borde.» I ordinantian, som tillsammans med rättegångsprocessen 1615 utgör de dokument där riktlinjerna för nydaningen av det svenska rättsväsendet lades fast, beskrevs sedan hur man tänkte sig att härads- och rådstugurätter skulle få tillbakasin förlorade myndighet, bli aktade och rätt ledda igen. Först tillägnades de den makt och myndighet de enligt lagen skulle ha; sedan ställdes de under uppsikt och tillsyn av den genom samma ordinantia inrättade hovrätten.' Före 1614 och inrättandet av Svea Hovrätt hade en överordnad instans med klar profil och reglerade befogenheter saknats. De domstolar somutgjort hovrättens föregångare hade varit tillfälligt sammansatta och ambulerande. Genom hovrätten skapades nu en permanent domstol med fast placering på det kungliga slottet i Stockholm,’ instansordningen klarnade och förutsättningarna var givna för hovrättens roll som överordnad underrätterna och deras övervakare. Tillkomsten av Svea hovrätt liksomav de följande hovrätterna har ansetts som en av de mest genomgripande åtgärderna i fråga om rättskipningens reformering; flera forskare har särskilt pekat på den betydelse hovrätternas kontrollerande roll haft för en allmän uppryckning av verksamheten vid underrätterna. ' Råttegängsordinantian och processen hos Schmedeman s 133—141 respektive 143—163. ’ Beträffande upplösningen av instansordningen och de tillfälligt sammansatta domstolar, som utgjorde Svea Hovrätts föregångare se Sture Petrén 1964 s 4 ff och Stig Jägerskiöld 1984 s 217 f. Exempel på hur sådana oklarheter tett sig i praktiken i Nils Edling/Gunnar Pellijeff 1965 s XVI. Häradsrätten har här med olika innebörd hänvisat till »höga överhetens behag», vilket syftar på hertig Karl; ibland har parterna gått förbi häradsrätten och vänt sig direkt till ståthållaren pä Kalmar slott
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=