219 att Erland Kafle skulle när någon lägenhet kunde falla bliva assessor i Jönköping.»'^"* Hovrättens presentationsrätt omtolkades senare (1687) av Karl XI så att förslag från hovrätten bara behövdes, i de fall då kungen inte kände till någon kapabel kandidat. Även omKungl Maj:t sålunda kunde sätta sig över hovrättens presentationsrätt torde det ändå oftast ha varit så att regeln följdes, i varje fall fram till enväldets tid.'“^ Från den högsta domsmaktens synpunkt spelade det inte så stor roll om en utnämnd assessor varit föreslagen av hovrätten eller inte. Möjligheterna att styra hovrättens verksamhet genom att besätta ämbetena med de önskade personerna var ändå tillräckligt stora. Det kan i detta sammanhang vara skäl att än en gång påminna om den ed, som varje assessor enligt processen hade att avlägga. Eden, som avlades under högtidliga former, åtnjöt största respekt i allas tankevärld och stärkte ytterligare assessorernas band till deras uppdragsgivare. Det kan också vara skäl att påminna om att Kungl Maj:t utan större omständlighet kunde avskeda de tre assessorerna Humble, Gyllengrip och Queckfeldt, somsvikit förtroendet de fått och sombrutit sin ed. Övriga viktiga befattningshavare i hovrätten var sekreteraren och advokatfiskalen. Också dessa tillsattes av Kungl Maj:t. Först när man kom till befattningar som aktuarie, notarier, handlingsskrivare, poster etc kunde hovrätten tillsätta dessa på egen hand. Detta gällde också antagandet av auskultanter. Det var emellertid Kungl Maj:t som i praktiken bestämde vilka som skulle presidera och sitta i hans domstol. Det inflytande på assessorsvalen, som hovrätten fått genom bestämmelserna i rättegångsprocessen var blygsamt och kunde föras åt sidan om Kungl Maj:t så önskade. Makten över tillsättningarna var till sist det viktigaste medlet som Kungl Maj:t hade i sin hand för att styra hovrättens verksamhet. 7. Sammanfattning Den 1614 inrättade hovrätten i Stockholm komaldrig att fungera som konungens domstol i den meningen att den kunde fälla domar, från vilka ingen kunde vädja. Genomatt ett nytt rättsmedel i civilmål skapades, beneficiumrevisionis, kunde revision nås hos Kungl Maj:t. Hovrätten blev därmed en instans mellan Kungl Maj:t och underrätterna. När systerhovrätterna i Åbo, Dorpat och Jönköping inrättades underströks denna hovrättens ställning som mellaninstans ytterligare. I fråga om de grova brottmålen blev utvecklingen annorlunda och ledde till ’’•* 29.3.1644. SRP X 1643, 1644 s 482. StigJägerskiöld 1964 s 177. Göran Rystad 1963 s 240 ff. Eden återgiven hos Schmedennan s 146 f. Beträffande edens helgd se Göran Inger 1983 s 53.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=