216 ner» stadgades det i ordinantian, när Svea Hovrätt inrättades. Fyra av de fjorton skulle tillhöra rikets råd, fem skulle vara av adel och fyra skulle vara »lärde och lagfarne ärlige män.» Riksdrotsen skulle också tillhöra hovrätten och »städse vara vår president eller domhavande».'’° I en fullmakt räknades sedan alla upp med namn och alla titlar. Antalet förändrades något genom 1634 års regeringsform, då Svea Hovrätt »somden förste och förnämste hovrätten av rumoch anseende» utökades så att den förutomdrotsen hade sexton ledamöter, fyra riksråd, »sex av ridderskapet och sex av andra lärde och skicklige män.» De övriga tre hovrätterna skulle förutom presidenten bestå av sex adelsmän och sex ofrälse »ärlige beskedlige män.» Att ha fyra riksråd i sin krets var alltså förbehållet Svea Hovrätt; i de övriga skulle förutom presidenten inga riksråd ta plats.'" Det var denna sammansättning somgällde, när Göta Hovrätt inrättades: sex adliga assessorer, som hänfördes till den översta eller första klassen, och sex ofrälse, som hörde hemma i den nedersta eller andra.Här fanns alltså begränsningarna: när presidenten skulle utses skulle han hämtas ur riksrådets krets på omkring 25 personer och när assessorsbefattningarna skulle besättas skulle hälften hämtas från adeln. I fortsättningen tillsattes presidenterna på detta sätt och under dessa förutsättningar. Rådets inflytande på tillsättningarna varierade emellertid. När efterträdare till hovrättens förste president Johan Skytte, somdog 1645, skulle utses skedde detta med den nu myndiga drottning Christina i rådet. Tre presidentposter stod vakanta, förutomi Jönköping också i Stockholm och Dorpat, vilket anmäldes av rikskanslern. Protokollet upplyser bara om att »till Jönköping föreslogs Herr Per Sparre» och att han »resolverades till bemälte presidentskap.» Vilka roller drottningen respektive rådet spelat när förslaget ställdes och beslutet togs framgår inte.''^ När posten som president i Jönköping på nytt blev vakant 1651 förefaller drottningen emellertid ha kommit till uppfattningen, att tillsättningar var ett kungligt prerogativ.''"' Vid det rådssammanträde, där vakansen togs upp, var drottningen frånvarande och den rådets mening somprotokollerades var att »den saken berodde allenast på Kungl Maj:t».''^ Samma uppfattning hade Karl X Gustaf: när besvärande vakanser i hovrätterna anmäldes i rådet kunde dessa inte tillsättas »efter ingen vill dit om de inte bliva ordinarie» och kunde få sin utnämning bekräftad av kungen. Detta »står emellertid nu intet i K M:ts frånvaro till att göra.»"^ Schmedeman s 137. Gunnar Bendz 1935 s 16 f. Indelningen i klasser avskaffades av Karl XII genom kungligt brev 14.2.1698. Se Gunnar Bendz 1935 s 53. 27.7.1646. SRP XI 1645.1646 s 426 f. Göran Rystad 1963 s 191. 5.11.1656. SRP XV 1651—1653 s 176. Utgivaren av protokollet skriver »berörde (berodde?) allenast på K M:t». Innebörden torde emellertid bli densamma oavsett hur ordet tolkas, nämligen att det är drottningen somavgör tillsättningen. 4.10.1656. SRP XVI 1654—1656 s 647. Se även Göran Rystad 1963 s 193. 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=