215 Kungl Maj:t, var sådana att »ingen eftertänkt domare i sitt samvete kan befria honomfrån denna lastfulla gärning.» Hovrätten hade försummat domareplikten och, fortsatte brevet, »Vi hade alltså orsak att bruka vår rättvisa sä emot Gustaf Drake somemot dem, somsig således uti dömande hava försett.» Kungl Maj:t hade emellertid som vanligt betänkligheter, när det gällde att skärpa ett straff. I stället satte man Drake som det hette »uti Wär onäde, förbjudandes honom härefter att komma och vistas pä de orter där vi oss personligen uppehålla.» Dessutom skulle skadeständsbeloppet till mälsägandena fastställas och Drake sedan betala hälften av detta. Sedan kom domen över hovrätten: »Den domvillo som största delen av Eder hava begått såväl somatt I haven Eder emellan delt desse blodsböter och med detsamma mången människa förargat samt förtal och misstankar över hela Rätten dragit, hade vi och skäl att med behörigt straff belägga, men sä vilja vi oss härmed låta nöja för denna gängen, att de som uti befrielsedomen hava instämt, skola skjuta tillsammans de Ettusende daler silvermynt som Drake haver måst utgiva och dem till Jönköpings kyrka leverera.» Drake fick alltså till skillnad frän Skytte behälla livet men betala med pengar och förlusten av den kungliga nåden. Hovrätten fick också betala med pengar, men dessutommed den prestigeförlust kungens upptuktelse innebar. Presidenten Mörner hade avlidit bara några veckor innan det kungliga brevet utfärdades och slapp alltså uppleva nesan av Kungl Maj:ts ifrågasättande av hans domareheder. 6. Tillsättningarna I den gamla landslagen fanns bara en inskränkning i kungens rätt att själv välja innehavare av befattningar och ämbeten: till häradshövding skulle han utse en av de tre, somhäradet föreslagit.Med tiden lyckades kungen emellertid sätta sig över denna begränsning. Andra begränsningar komi stället: han hänvisades t ex till att rekrytera innehavarna av rikets tjänster frän adeln, somi sina privilegier gavs ensamrätt eller företrädesrätt till högre tjänster och ämbeten. Makten över ämbetstillsättningarna utvecklades sedan till en politisk stridsfråga om hur dessa tillsättningar skulle ske, om det skulle ske med kunglig ensamrätt eller området också skulle kunna påverka vemsomplacerades pä de högre posterna i förvaltning och krigsmakt, dvs om tillsättningarna skulle ske med räds räde eller inte. Till dessa högre ämbeten hörde presidentposterna och assessorstjänsterna i hovrätterna. »Och skall föreskrevne vär hovrätt vara beklädd av fjorton persoHolmbäck-Wessén 1962 s 160. Göran Rystad 1963 s 163. 109 108 109
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=