214 spela med. Att han varit med om förberedelserna, att han gått ombord på bojerten med värja och pistol och att han befallt sina tjänare att föra rovet till Blå Jungfrun lyckades han tona ner. Rättegången kom därmed att handla mindre omhändelserna på Östersjön än om mera perifera omständigheter, t ex om penningtransaktioner mellan Drake och Skytte, om vad fångvaktarna vid den tidigare rannsakningen hört de anklagade säga, motsägelsefulla uppgifter i brev och intyg från Skytte etc. Drake försvarade sig intensivt och skickligt. Den 17 november föll hovrättens dom: Drake förklarades fri från delaktighet och benådades livet. Den domman fällt några månader tidigare ombiltoghet och konfiskation av hans gods gällde inte längre. Det enda fel Drake begått enligt hovrätten var att han inte genast vid hemkomsten uppenbarat vad som hänt på Östersjön. För detta dömdes han att plikta 1000 daler silvermynt, ett belopp som hovrättsledamöterna delade mellan sig i avräkning på utebliven lön. Han frikändes också från skyldighet att ersätta de holländska målsägandena; de hänvisades att söka sitt skadestånd hos Skyttes arvingar. Två ledamöter anmälde skiljaktig mening, assessorerna Olaus Gammal och Matthias Bruhnnsberg, sominte ville frikänna Drake utan ansåg honomdelaktig i »denne mordiska handel» och därför liksom de övriga borde »plikta efter lag.» Hovrättspresidenten Carl Mörner var emellertid nöjd. Han ansåg att domen »funderar sig på så starka och oryggeliga skäl» att man tomkunde låta publicera den innan den meddelats Kungl Majit. Dagen efter det att domen fallit skedde också detta. Det dröjde bortemot ett år innan Kungl Maj:t hörde av sig. Man befallde då upp alla akterna till revision. Assessor Gyllengrip, som varit referent i målet, kallades till Stockholm för att försvara domen, och den 13 juni 1665 komsedan dråpslaget i form av Kungl Maj:ts dom, undertecknad av änkedrottningen, Magnus Gabriel de la Gardie, Per Brahe m fl. Det innehöll en av de skarpaste åthutningar, somhovrätten någonsin fått.'°^ Domen över Drake komKungl Maj:t »något sällsamt före.» Först hade hovrätten gjort Drake skyldig och delaktig i mord och sjöröveri och dömt honom biltog och förlustig sitt gods, men sedan Skytte och de övriga väl dömts och avrättats och Drake kommit frampå lejd, hade man ändrat mening och frikänt honom för gärningen och bara belagt honom med 1000 daler för att han inte anmält vad som hänt. Kungl Maj:t kunde därför efter att ha tagit del av domskälen inte finna annat än att »hos Eder i detta fallet varit en oförsvarlig försummelse och obetänksamhet.» Sedan påpekades i brevet det ena förbiseendet och den ena felbedömningen efter den andra, som man funnit i domen. Man hade t ex inte ens gjort sig mödan att kalla in någon av de tre medbrottslingarna, som tidigare rannsakats och dömts och som nu befann sig i frihet, för att vittna och konfronteras med Drakes uppgifter. Omständigheterna, förklarade 107 GHarkiv: KBR i civila mål mm 1660-1670 (vol EIAB: 2).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=