211 sökt. Enstaka uppgifter tyder emellertid på att fördelningen 50 % av vardera vid mitten av 1600-talet förelegat också där, men att andelen civilmål sedan ökat betydligt.I varje fall är det tydligt, att ingripandena från Kungl Maj:ts sida med kritiska anmärkningar och andra för en kontrollmyndighet användbara åtgärder till övervägande delen gällt de civila målen. Detta låg också i sakens natur. I en hovrättsdom, som blev föremål för revision, var en av de tvistande parterna förloraren och det var från denna part som den egentliga kritiken av domen kom. Var den berättigad och domen dessutomslarvig eller felaktig gjorde Kungl Maj:t kritiken till sin. I ett refererat brottmål däremot kunde domen inte på samma sätt utsättas för kritik; den var inte definitiv, den slutliga utformningen var överlämnad till Kungl Maj:t. Kungl Maj:ts kritik av hovrätten komi formav skriftliga anmärkningar, om man funnit någon åtgärd »eftertänkelig» eller ansett sig böra »i nåder påminna» om någon bristfällighet. Förutom sådana milda påpekanden förekom också mera kraftfulla ingripanden, där Kungl Maj:t tog hovrätten in corpore eller de närmast ansvariga i ordentlig upptuktelse för försummelse och obetänksamhet. De flesta exemplen gäller som nämndes civila mål, där hovrättens agerande kritiserats skarpt i kungliga brev, i regel formulerade av någon av revisionssekreterarna. »Om I det vad som sig bort i akt tagit» kunde det heta, »så have Vi intet behövt rätta samma Edert förseende och varit förskonte för det besvär somVi i detta fallet hava haft. . . varandes Vi härav förorsakade Eder på det allvarligaste att åtvarna att I uti Edert domareämbete vid slika och andra mål följa vad lag och processen samt Våra kungliga förordningar Eder vid handen giva».'°' Kungl Maj:t kunde också i sådana fall kalla »alla I av hovrättens ledamöter som över saken suttit och till denna resolution voterat och samtyckt att här hos Oss underdånigst Eder inställa».Åtgärdenvar inte ovanlig; det finns åtskilliga exempel på hur en eller flera assessorer kommenderats till Stockholm för att försvara hovrättens domar i tvistemål. Det allvarligaste av dessa fall inträffade 1683. Målet gällde en tvist mellan postförvaltaren Johan Tellin och stadspresidenten Gabriel Spalding i Göteborg. Spalding var inte nöjd med hovrättens dom utan anhöll ombeneficiumrevisionis, men blev nekad detta. Då avgav hovrätten en ny dom, somskulle passa Spalding bättre och hade därmed åstadkommit »tvenne differente och mot varandra stridande resolutioner.» Kungl Maj:t reagerade starkt och uttryckte i ett brev till hovrätten sitt »särdeles missnöje» och förklarade att »sådant står icke till att tåla, särdeles att de som på Våra vägnar böra döma konungsdomar och föregå andra underdomare med gode exempel skola sig så förse.» De ansvariga kallades till Stockholm att svara för sig och sedan »den dom avvänta som Vi över Edert förseende fällandes varde.» Asses100 StigJägerskiöld 1964 s 262 f. 16.3.1685. GH arkiv: KBR i civila mål 27.10.1688. GH arkiv: KBR i civila mål 101 1683-1685 (vol EIAB:5). 1688-1689 (vol EIAB: 7). mm mm
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=