207 langning av den benådningsrätt man fått (1647). Det uteslöt naturligtvis inte att man kunde ha skäl att förfråga sig också om mera speciella fall, inte minst om de ständigt uppdykande svårigheterna att bedöma om sexuella förbindelser mellan parter med invecklade släktskapsförhållanden skulle anses som förbjudna enligt den mosaiska lagen eller inte. Så frågade t ex Göta Hovrätt 1662 omförbindelsen mellan en man och hans mormors brors hustru var brottslig. Man gick med tiden alltmer in i detaljer: i februari 1690 skrev Göta Hovrätt t ex och frågade om en person, som dömts till böter för enfalt hor möjligen hade fritt val mellan att betala böterna eller löpa gatlopp. Här hade den dömde själv ställt sina domare inför en juridisk nöt: fick han löpa sex gatlopp och spara sina 80 daler om han ville? Svaret från Kungl Maj:t blev som väntat nej: när böter skall betalas går egendom före kroppen.Andra exempel på sådana förfrågningar om enskildheter är Svea Hovrätts fråga om straffet för dem som »med lönskeläger tredje resan bliva beträdde» (1697) och hovrättens i Åbo om dem som »fjärde resan komma igen».*^^ Några decennier tidigare avgjorde hovrätterna utan betänkligheter sådana mål; Göta Hovrätt hade t ex ingen tanke på att förfråga sig när den 1659 avfärdade två sådana mål med föreskrift om hudstrykning och förvisning från häradet.Nu däremot, mot slutet av århundradet, invecklade man sig i stället i alltmer sofistikerade resonemang: hur skulle man t ex döma en kvinna som begått lönskaläger, dömts och pliktat för detta, sedan gift sig och därmed blivit »upprättad», sedan blivit änka och som änka begått nytt lönskaläger? Skulle hon då böta för andra resan lönskaläger eller skulle hon genom det mellankommande äktenskapet anses ha »fått sin heder någorlunda reparerad» och dömas som för första resan? (1695).*^^ Våld mot de köttsliga föräldrarna var ett ytterst allvarligt brott, våld mot styvföräldrar ett något mindre grovt. Men hur skulle man döma en man, som begått våld mot sin hustrus styvmor? (1698)^’ I stållet för de resoluta greppen från förr gick man till kungen och »försporde» sig. Att förfrågningarna mot slutet av 1600-talet ökade i antal medförde också att detaljstyrningen i form av kungliga förordningar och påbud ökade i omfattning. När Göta Hovrätt 1697 refererade ett mål angående en mans sexuella förbindelse med sin halvsysters dotter och tvekade om detta skulle anses som brottsligt eller inte^° utlöste detta en livlig diskussion i rådet. Efter att tagit del av betänkanden från några domkapitel slog Karl XII fast, att detta var en i Guds lag förbjuden förbindelse och att den skulle straffas med döden. Ett Schmcdeman s 324 f. GH arkiv: KBR i civila mal mm 1690—1691 (vol El AB: 8 s 18). Hos Schmedcman s 1266. *** Schmcdeman s 1483 och 1484. 5.11.1659 Hoch 23.11.1659 F. Schmcdeman s 1396 f. Ibidems 1527. 27.3.1697 F.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=