203 avgöranden och att ta sig ur en situation som kunde bli pinsam, tyder fallet med den nämnde kyrktjuvenJöns Persson på. I en diskussion omsedlighetsmål (dubbelt hor) med Karl XII, somhade somprincip att fråga hur hans far brukat döma, framhölls att i liknande fall hade »salig Kungl Maj:t plägat lämna hovrätterna fria händer.»^° Det var alltså i varierande typer av brottmål som förfarandet användes och efter principer, som inte omedelbart träder i dagen. I fråga omtillämpningen av Guds lag, somså obönhörligt stadgade »döden dö», var det i varje fall för Karl XII svårt att släppa avgörandet ifrån sig. Han hade ingenting emot att »sådana saker till friande eller fällande taga på sig», eftersom han inte litade på vad hovrätterna kunde ta sig till med sin frihet: »Får de fria händer dömes denne intet från livet.»^’ Åtgärden innebar i varje fall att hovrätterna då och då fick ett slags förhandstillstånd att arbitrera och slutresultatet för den dömde blev detsamma som omhovrätten behandlat målet i vanlig ordning, nämligen att dödsdomen upphävdes. 4. Kontakterna mellan Göta Hovrätt och Kungl Maj:t De kontakter mellan Göta Hovrätt och Kungl Maj:t som orsakades av att brottmål refererades blev som tabell 24 visar någorlunda vanliga först under den sista undersökningsperioden. Konkret skedde refererandet genom att ett brev med tidens vanliga hälsningsretorik sändes till Stockholm med post. Ett exempel: »Stormäktigste högborne Furstinna och Fröken! Allernådigste utkorade drottning! Såsomoss assessores uti Eders Kongl Majt:s hovrätt i Götariket åter är en criminalsak till förklaring uti varande session andragen vorden, angående Per Jonsson Tuve som haver ihjälslagit Peder Persson i Drömminge, som är förmedelst sin omständighet sä beskaffat att hon för Eders Kongl Maj:t underdänigst refereras bör, för den livsförskoning som dråparen synes kunna kristeligen benådas med».^’ Man hänvisade sedan till »alla tillhöriga acter» och bifogade häradsrättens rannsakning och sina egna skäl. De här granskade målen har refererats på detta sätt. Att företrädare för hovrätten reste upp till Stockholm och gjorde en muntlig föredragning av brottmålen, de s k referendesakerna, har sannolikt förekommit bara en enda gång, nämligen 1635, då presidenten och en assessor personligen inför regeringen refererade de referendesaker som förekommit under denna hovrättens första session.I civilmålen, de s k revisionssakerna, kunde Birger Wedberg 1944 s 46. Ibidems 47. 5.10.1640 F. Omde språkliga formler som användes i dialogen mellan krona och folk se Eva Österberg 1992a s 94 f. Gunnar Bendz 1935 s 107.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=