5 beskriver situationen under »denna råa epok» med utgångspunkt i »tidens barbariska straffordning.» Straffen var upprörande och »vedergällningsteorin drabbade med förkrossande tyngd: den som lastade Guds namn miste tungan, rånare miste högra handen; fortfarande hände det att en brottsling sattes kvick i jord, således nedgrävdes levande. Och tortyr användes ju vid rannsakningar ända till Gustav III:s tid.»^** Den straffordning han syftar på är de delar av den mosaiska lagen i Gamla Testamentet, som av Karl IX år 1608 fogades till den svenska landslagen och som innebar, att dödsstraff föreskrevs för ett stort antal brott, som tidigare sonats med böter. Det gällde i synnerhet sedlighetsbrott, t ex utomäktenskapliga förbindelser eller förbindelser mellan släktingar.Detta att införliva mosaisk lag och mosaiska straffbestämmelser med den svenska landslagen har upprört flera av de forskare som beskrivit 1600-talet. Det var, säger t ex PerJohan Ödman, »ett försök att förlänga kungamaktens och kyrkans arm så att den nådde ända innanför stugväggarna. Det innebar en aggravering av samhällets sanktioner mot enskilda människors seder och levnadsvanor.» Överhuvudtaget ser han de stränga straffen som en myndigheternas strategi för att skrämma folk att acceptera sociala orättvisor. Rätthistorikerna har bedömt införandet av den mosaiska lagen somett djupt snitt i den svenska rättskipningens traditioner. »Man slog in på en utomordentligt hård linje» skriver t ex Göran Inger om den »barbariska straffordningen» från 1608^' och Erik Anners konstaterar i samma anda att »den mosaiska rättens reception medförde en djupgående brutalisering av straffrättskipningen» och att »den religiösa auktoriteten bakom de mosaiska straffbuden länge var så stark, att domar förekom, som även för tidens människor föreföll absurda.»^^ Också för Gustav Olin har införandet av detta tillägg tett sig som »fullkomligt absurt.»’-’ Enligt Eva Österberg kan emellertid sedlighetslagarna inte bara ses som ett normsystem, som uppifrån och utifrån pådyvlades allmogen, eller som den kungamaktens och kyrkans långa arm, som trängde in innanför stugväggarna för att övervaka och bestraffa. Hon anser »det mindre troligt att en så omfattande och hård bestraffning av sedlighetsbrott skulle ske, ominte den uppfattning om rätt och fel, som legat bakom straffen, delats av många i lokalsamhället.» Det fanns enligt henne en viss samklang mellan dessa lagar och de informella värdesystemen; när stabiliteten i bondesamhället av olika skäl hotades, rätterna) pä 1600-talet har Kenneth Johansson varit inne på tolkningar som mera nyanserat framhäver adelns potentiella makt i den rättsliga diskursen. Se KennethJohansson 1990. Ibidems 60. Jan-Eric Almquist 1942. Per-Johan Ödman 1987. ” Göran Inger 1983 s 120 f. ’’ Erik Anners 1972 s 16 f. ” Gustav Olin 1934 s 833 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=