4 serades, reformerades och centraliserades. Det var ett ambitiöst reformverk, somenligt ett sätt att se egentligen bara var förberedelser för expansiva utrikespolitiska insatser; att föra krig och ständigt vara beredd på krig förutsatte ett fast centralt grepp om förvaltning och resurser. Enligt ett annat synsätt utgjorde reformerna svaret på samhälleliga behov överhuvudtaget.^^ Så följer bilder och motbilder varandra. De har lyfts framur mängden för att blixtbelysa några av det dynamiska 1600-talets särdrag och ge en bakgrund till avhandlingens framställning av en av detta sekels nyskapelser i funktion, hovrätten. 2. Rättsväsendet Rättsväsendet var ett av de områden, som tidigast blev föremål för Gustav Adolfs och hans nya regerings uppmärksamhet. Det blev genomgripande reformerat och domstolarna inordnade i det växande kontrollsystemet. Redan 1614 inrättades Svea Hovrätt som en härads- och rådstugurätterna överordnad instans, bl a med syftet att få slut på de kaotiska förhållanden som påstods ha rått med »oändelige klagemål som oss dageligen ifrån våre trogne undersåtar, menige riksens inbyggare, högre och lägre, förekomma, att lag och rätt icke bliver tillbörligen handhavd och skipad så som rättvisan och ett välbeställt regemente kräver. På frågan, i vad mån detta syfte förverkligades, finns varierande svar. Också av det reformerade svenska rättsväsendets funktion under 1600-talet tecknas olika bilder. Stig Jägerskiöld kallar inrättandet av Svea Hovrätt »ett lyckokast».^^ Den blev »ett ytterst värdefullt instrument för rättvisans skipande och rättens utveckling.» Lars-Olof Larsson anser att tillkomsten av hovrätterna hörde till det viktigaste som överhuvudtaget skedde på rättsväsendets område: »Statens fastare grepp om rättsväsendet bidrog starkt till ökad kontroll över riket, det markerade riksenheten och likformighet i lagarnas tillämpning. Tveklöst har det även inneburit en starkare rättstrygghet för de enskilda medborgarna.»-^ Det tror emellertid inte Axel Strindberg, i varje fall inte när det gällde att hävda böndernas rätt gentemot adeln. Enligt honom kontrollerades domarbefattningarna av adeln »eller av dem beroende redskap bland lagläsarna.» Bönderna blev rättslösa och klagade bittert: »huru vilja vi, fattiga bönder, få rätt, när endast adelsmän sitta till doms å tingen, och broder dömer icke gärna broder till straff.»'^ Också på brottmål och straffrätt har han synpunkter och Göran Rystad 1983. Schmedeman s 134. StigJägerskiöld 1964 s 121. Lars-Olof Larsson 1982 s 20. A.xel Strindberg 1988 s 39 f. I en specialundersökning av den adliga jurisdiktionen (borg-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=