175 sera också från »den israelitiska lagstiftningen» är alltså lika många som exemplen på att han tillämpade den i hela dess stränghet. Paradoxalt nog kunde vördnaden för Guds lag och Bibelns stärkta ställning som rättskälla i stället leda till en minskad användning av dödsstraffet. När Karl XI utifrån bestämmelserna i Guds lag personligen ingrep i rättskipningen blev resultatet nämligen, att både tjuvar och bigamister kunde slippa undan dödsstraffet, eftersom kungen »ingenstädes i Guds lag funnit att tjuv skall hänga», och att det i Gamla Testamentet faktiskt var »efterlåtet» att ha mer än en hustru.^'* Den bokstavliga tolkningen av den stränga »israelitiska lagstiftningen» fick alltså i sådana fall en mindre sträng straffmätning till följd och fallen var många: sammanlagt 30 dödsdömda tjuvar, vars mål refererades av Göta Hovrätt slapp att hängas på grund av denna Karl XI :s bokstavstrogna läsning av Bibeln. Hur 1690-talet än bedöms kvarstår sålunda faktum att antalet fastställda dödsdomar var 70 % färre i jämförelse med 1630-talet och 33 % färre i jämförelse med 1650-talet, en minskning somgällde vanliga brott, framför allt sedlighets- och stöldbrott. Dessa siffror tyder inte på någon särskilt påfallande brist på humanitet. Bristen på sådan trädde i stället i dagen vid ett litet fåtal ovanliga brott, t ex vid hädelse mot Gud eller gäckeri med sakramenten. En karolinsk statsreligion hade utbildats, som utmärktes av ofördragsamhet och strävan efter yttre likformighet och som måste upprätthållas med stränga straff.^’’ Det var vid beivrandet av brott av denna typ somblind ofördragsamhet avslöjades och tydligen är det bestraffningen av ett par sådana brott (citerade efter Flintberg), som gett Olin intrycket av »påfallande brist på humanitet.» Han har särskilt fäst sig vid den bestialiska åtgärden att dra ut tungan på en gudsförsmädare före avrättningen (1707) och det absurda i att halshugga två båtsmän, som förmodligen lätt berusade i psalmsången i kyrkan bytt ut ordet »Jesus» mot »Fanen». Det senare målet refererades f ö från Göta Hovrätt; båtsmännens vanvördiga psalmsång var emellertid inte det enda skälet för dödsdomen, vilket Olins citat kan ge intryck av. De hade dessutom stulit 116 daler silvermynt i penningar och persedlar för 74 och därmed somhovrätten skrev i sin resolution »överdragit sig tvenne livsstraff.»^'^ Omman uppfattar demsom avrättade tjuvar eller gudsförsmädare är sålunda närmast en smaksak. Bland de underställda 324 målen från Småland och Öland i Göta Hovrätt under åren 1681—1699 gällde faktiskt bara fyra brott smädelse av Gud och av dessa ledde två till dödsdom, sannolikt för att hädarna gjort sig skyldiga också till andra brott. Hovrättens reaktion mot de stränga straffbuden är emellertid så tydligt märkbar i dess övriga domar under samtliga de undersökta perioderna, också Birger Wedberg s 57 ff. I fråga om bigamister vacklade Karl XI emellertid mellan benådningar och dödsdomar. Gustav Olin 1934 s 842. 6.10.1699 H.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=