168 Tabell 23. Från Göta Hovrätt under tre perioder under 1600-talet till K Maj:t refererade dödsdomar i brottmål frånJönköpings, Kronobergs och Kalmar län samt utgången av dessa. Summa 1635-1644 1655-1664 1681-1699 K Maj:t fastställt dödsdomen K Maj :t benådat K Maj:t lämnat hovrätten fria händer Antal refererade dödsdomar 14='- 0 0 14 32 15 '•* *’* '•* 8 11 51 0 0 15 8 11 61 80 därav 9 under åren 1697—1699 annat straff somböter, gatlopp, arbete på Marstrand etc. av vilka hovrätten fastställde en och utdömde annat straff än dödsstraff i 14. Källa: Göta Hovrätts brottmålsresolutioner. händer att avgöra dem. Den valde då att benåda samtliga utom en.^^* Kungl Maj:t beslutade på samma sätt att benåda 32 av de dödsdömda och belägga dem med andra straff, oftast med arbete i halsjärn på Marstrands fästning. Men så många som 14 dödsdomar fastställdes av Kungl Maj:t, de flesta eller nio under Karl XII:s tid som landets högste domare, vilket betyder att antalet fastställda sådana domar i praktiken inte minskade från 160 under perioden 1635—1644 till 48 utan från 160 till 63. Orsaken var att de enväldiga kungarna tog åt sig mer av makten över liv och död och i detta val i 14 fall valde död. Det var särskilt under Karl XII:s korta tid på justitietronen som valet gick i den riktningen. Dessa dödsdomar kunde hovrätten emellertid inte påverka; särskilt i ett par fall, där den refererat och anfört starka förmildrande skäl och knappast väntat sig något annat beslut än benådning, har förmodligen dödsdomarna från Kungl Maj:t kommit som en överraskning.Skillnaden i stränghet mellan Kungl Maj:ts och hovrättens bedömning var uppenbar särskilt i mål, där Appendix och Guds lag kunde åberopas. Men hur situationen på 1690-talet än bedöms så kvarstår faktum, att dödsdomar alltmera sällan utdömdes och verkställdes och att antalet sådana i den mån hovrätten hade avgörandet, reducerades med 70 %. Det leder till förnyade reflexioner över orsaken. Rättskiparna i hovrätten var utsatta för religiöst grundade krav på stränga straff. I Erik XIV:s patent omhögmålssaker från 1563“*^ föreskrevs att en rad brott somblasfemi, mord, hor, incest, våldtäkt, tidelag och »andre slike laster» inte kunde sonas med böter utan skulle bestraffas med döden. Motivet var att »Gud allsmäktig själv haver så i sin heliga lag befallt». Omman lät sådana missdådare bli ostraffade kunde Gud straffa landet »med pestilentie, hunger, dyr tid och annan vedermöda» och ett helt folk därmed tvingas lida för en enda männiDen dödsdomsomhovrätten fastställde var i själva verket ett åläggande från Karl XI. Se avsnittet Stöldbrotten ovan. 27.3.1697 F och 1.12.1698 G. Schmedeman s 48. 286 288
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=