2 »hasarderade framryckningar och hårt trängda återtåg omväxlade med glänsande strategiska manövrer och fäktningar mot polskt adelsuppbåd och tartariska horder.» Erövringen av Warszawa 1656 betecknar han som »briljant genomfört»; i hans ögon är det just fältslagen som »markerar många viktiga och skickelsedigra punkter i den svenska historien, många av de stora politiska frågorna ha avgjorts genom vapen.»^ Denna doktrin om fältslagens avgörande betydelse har senare forskning emellertid ifrågasatt: framgången vanns inte i första hand på ärans fält utan snarare genomatt lyckas med den mindre glansfulla uppgiften att försörja de egna styrkorna på platsen.^ Motiven för att gå i krig var enligt äldre forskning oftast ädla. Sverker Oredsson har gjort en grundlig genomgång av de förklaringar till Gustav Adolfs inträde i trettioåriga kriget, somunder årens lopp getts av historieskrivningen.^ Många anser att kungen invaderade Tyskland för att försvara det inringade rikets hotade gränser och oberoende. En av dem, Michael Roberts, pekar på en viktigare faktor än rikets försvar, nämligen »faran från den återuppvaknande katolicismen.» Det var för trosfriheten som Gustav Adolf drog i fält; ingen faktor i begreppet nationell frihet var viktigare än religiös frihet. Andra har motsatt mening, bl a Sverker Oredsson själv, och ser Gustav Adolfs ingripande som ett rent erövringsföretag." Samma åsikt har Axel Strindberg. Gustav Adolf hade enligt honomdessutomännu ett skäl, präglat av personlig ärelystnad: han ville bli kejsare.'- Krigen var f ö enligt Axel Strindberg iscensatta av adeln somett sätt att förmera sina rikedomar, och skapandet av det svenska stormaktsväldet ingenting annat än en aktion, sominspirerats av feodala intressen med syfte att utvidga adelns godsinnehav runt Östersjön.'^ Priset för stormaktsdrömmen var »bitter bondenöd», bönderna dignade under krigets bördor, plågade och rättslösa gentemot adeln. I andra framställningar tecknas motbilderna. Enligt Kurt Ågren hotades bönderna aldrig av ofrihet på grund av cyniska adelsmäns jordhunger,''' och säteribildningen, som enligt bl a Eli Heckscher skulle ha utgjort ett så allvarligt hot mot böndernas frihet, hade enligt vad Margareta Revera kunnat visa, inte alls de negativa effekter för bönderna i form av förlorad äganderätt till sina hemman, som det påståtts.'^ Inte ens skattefrälsebönderna fick enligt denna forskning någon annan behandling av adeln än den lagar och förordningar föreskrev. Lars-Olof Larsson har med sina resultat raserat den bild av rättslösa ^ Ingvar Andersson 1953 s 234. * Jan Lindegren 1992 s 181 ff. ’ Sverker Oredsson 1992. Michael Roberts 1980 s 42. " Sverker Oredsson 1992 s 254 f. Axel Strindberg 1988 s 20 f. Ibidems 90 f. '■* Kurt Ågren 1964 s 196 ff. Margareta Revera 1979 s 73 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=