163 incest, och i övrigt med andra hårda straff som livstids arbete i halsjärn på Marstrands fästning eller risslitning och förvisning. Men det var de 40 som begått de grova våldsbrotten, mördarna och dråparna, somtagit en annans liv somdrabbades hårdast och fick betala med sitt eget. Det kan sålunda konstateras, att hovrättens användning av dödsstraffet inte minskade lika påtagligt vid de grova våldsbrotten som vid stöld- och sedlighetsbrotten. Det var svårare att överse med en viljadråpare än med en horkarl eller en tredje resans tjuv. Ändå minskade antalet fastställda dödsdomar totalt sett. Omsamtliga dessa läggs samman för de olika perioderna framträder den dramatiska effekten av hovrättens tillämpning av rätten: 160 1635-1644 1655-1664 1681-1699 72 48 4. Övriga brott Under de tre undersökningsperioderna underställdes sammanlagt 134 mål rörande brott, som inte utan vidare kunnat hänföras till någon av kategorierna sedlighets-, stöld- eller våldsbrott. Fördelningen över perioderna framgår av tabell 21. En stor del av dessa mål (30) utgjordes av förfrågningar från underrätterna, som varit okunniga och osäkra om lagtolkning och straffmätning. »Denna ringa rätt haver icke lag omden somfängelse bryter och därifrån avflyr» skrev t ex rådstugurätten i Vimmerby och häradsrätten i Västra saknade också »beskreven lag», när Karin Svensdotter ställdes inför rätta för lägersmål med älvakungen. En annan typ av mål som kan urskiljas gällde självmördares begravning, en fråga somsärskilt efter kyrkolagens införande 1686 blev en fråga för de världsliga domstolarna. Där uppmanades prästerna att »sig icke förhasta» med begravningen av s k självspillingar, utan överlåta åt världslig domstol att bestämma under vilka former denna skulle ske.'^"* Antalet sådana mål var sammanlagt 33, av vilka 27 underställdes under den sista undersökningsperioden efter kyrkolagens tillkomst. En tredje grupp bland dessa »övriga» mål, till antalet 37, bestod av mål rörande ärekränkning och okvädande, vilka underrätterna av olika anledningar ansåg att hovrätten borde pröva; att underställning överhuvudtaget skett framstår i några av dessa fall somsvårförklarligt. I övrigt är det en brokig blandning av förseelser somvisas upp. Det är rannsakningar om förfalskningar, ekehygge och djuraskytte, mened, bestickning, 25.6.1642 H resp 26.3.1656 F. Schmedeman s 1036.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=