160 Under de undersökta perioderna fastställde hovrätten sammanlagt tre av de 16 dödsdomar, som underställts för våld mot föräldrar. I två av dessa var sådant våld bara en av flera anklagelsepunkter; Olof Jönsson t ex hade förutom våldet mot sin mor också gjort sig skyldig till edsöresbrott, grova stölder och rymning och ett liknande syndaregister uppvisade också den nåmnde Anders Larsson.Birgitta Odén pekar på samma förhållande utifrån sitt material: hovrätten fastställde dödsdomar »vanligen när andra brott förelåg».När den tredje dödsdomen föll över en 26-årig soldat däremot hade hovrätten fått in två rannsakningar och därmed alla omständigheter i målet, men ingenting annat graverande anfördes mot honom i domen än hans våld mot föräldrarna, hur han »visat sin argsinthet mot sin sjuka mor» och »icke en gång utan ofta lagt handen på sin köttslige fader och illa tracterat.» Soldaten hade hänvisat till »huvudsvaghet», men det kunde enligt hovrätten inte »undskylla denna misshandel.» Inte heller omständigheter, som annars brukade anses som förmildrande, t ex att fadern bad för honom och att han tjänat kronan i Polen, kunde få hovrätten att upphäva dödsdomen.Det är tveksamt, omytterligare exempel kan presteras på en så tydlig tillämpning av påbudet i den mosaiska lagen, att »den somfader eller moder slår, han skall döden dö.» De straff som hovrätten utdömde i stället för dödsstraff blev s k arbiträra straff, vilket berodde på att det enda straff som fanns i skriven lag var just att »döden dö.» I övrigt måste hovrätten utan stöd av egentliga straffbestämmelser själv försöka utforma ett straff, anpassat till brottet och de omständigheter som kommit fram. Resultatet blev en rad olika påföljder: — fängelse en månad vid vatten och bröd, därefter arbeta en månad vid hovrättshuset i Jönköping — fängelse 14 dagar vid vatten och bröd, därefter förvisas häradet ett år — böta tre daler till sockenkyrkan och stå uppenbar skrift — böta 50 daler silvermynt till Jönköpings kyrka — förvisas landet uppå år och dag — löpa femgatlopp under 50 par spö och stå uppenbar skrift — löpa sex »skarpa» gatlopp, göra avbön hos svärfadern och stå uppenbar skrift.’^’ Listan illustrerar de problem som uppstod, när Bibeln skulle tolkas från juridiska utgångspunkter. När även lindrigt våld mot föräldrar kriminaliserades genomAppendix och försågs med den enda påföljden »döden dö» stod hovrätten inför uppgiften att pröva alla dessa dödsdomar och ta ställning till vilka bestraffningar som skulle utdömas, i de fall dödsdomarna upphävdes. Osäkerheten omdetta var som synes stor och konsekvensen i straffmätningen inte alltid den bästa. Konsekvent var däremot hovrättens allt sparsammare bruk av 269 3.5.1643 H respektive 3.11.1642 H. Birgitta Odén 1991 s 100. 12.11.1663 G. 9.11.1642 F, 12.9.1643 F, 14.9.1643 H, 3.3.1663 F, 4.3.1656 F, 18.3.1693 G resp 8.7.1693 H. 270
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=