156 härader utvecklades också en speciell kriminalitet. Det var soldater eller brottslingar, som rymt och var efterspanade och som utnyttjade gränsskogarnas möjligheter att hålla sig undan. Flera var dödsdömda, de hade varit vid tinget på lejd, fått sin dom och sedan i skydd av lejdebrevet »gått i sitt behåll igen». I regel var det enda »behåll» som stod dem till buds någon plats i skogen på lämplig sida om gränsen. Myndigheternas svårigheter att upprätthålla lag och ordning i dessa bygder var uppenbara. Flera exempel finns på hur sådana individer organiserade sig i band, vilka höll till i skogarna vid gränsen och ägnade sig åt rån och stölder, ofta förbundna med brutala inbrott och överfall. Även en formav utpressning bedrevs, s k brandskatt, då man hotade att sätta eld på gården omman inte fick det man ville ha. »Omhösten då hö och säd var inbärgat sätta eld på hans gård så att ingen hjälp skulle kunna honom utsläcka» är exempel på hur ett sådant hot kunde lyda.^^' Dessa »löse sällar» opererade somsagt ofta organiserat och i sällskap. Håkan Andersson t ex, som dömts för hemgång och rån, fritogs ur fängelset på Kalmar slott av sina »gamla stallbröder, av vilka en stor part gå fredlösa innan och utan gränsen».En annan, Sven Persson, gick sex år »bland andre motvillige bogar vid skogen» innan han ställdes inför rätta och dömdes. Den långa rannsakningen slutar: »Och när de alla följdes åt voro de tillhopa sju stycken: Sven Persson, Måns Karsse, Gudmund Ram, Traryds-Pellen, Djäknemåla-Trulsson och hans son Per. Och Sone i Granås var icke mer än en gång hos dem, men intet i råd eller gärning att råna eller annat ont göra.»’^^ Bland andra sådana sällskap fanns den omskrivne Dacke-Pellen, som med tre kumpaner »ofta mycket försåtligen och med hemgång stulit och rånt.»'^"* Under perioden 1635—1644 motiverade hovrätten vid flera tillfällen sina stränga domar just med att platsen för brottet varit bygderna vid gränsen: — »är det skett här vid gränsen där det är nödigt att statuera exempel» — »ett förargeligt exempel skett nere vid gränsen...är alltså befruktandes om dessa icke bliva androm till varnagel straffade att sådant övervåld där vid gränsen tager överhanden» — »skall andromnedre vid gränsen till varnagel utan uppskov justificeras».’^^ Även under de följande undersökningsperiodernaskymtar myndigheternas bekymmer för de oroliga förhållandena vid gränsen fram. »Fullt rån, vilket alltför mycket tager överhanden ut vid gränsen» heter det t ex i en dom från Södra Möre 1657 och i en annan dom från samma härad noteras i förbigående att de anklagade »såsom sedvana är utmed gränsen haft långa knivar och kortbössor 5.5.1641 H. 26.11.1639 G. 25.5.1642 G. 15.6.1635 G. OmDacke-Pellen se Gerhard Halström 1967. 6.6.1637 F, 18.6.1639 G respektive 9.5.1642 G.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=