155 män inte sällan gjorde hovrätten sinnad till mildhet. En annan orsak till mildhet angavs i ett mål mot Anders Jonsson, som redan »inne i tingsstuvan blev injurierad» av en annan bonde och därför så fort de hunnit utanför dörren gav denne »blånad vid vänster öga». Hovrätten lät också honom slippa biltoghet och skövling av lösegendomen eftersom det faktiskt kunde varit värre: han hade haft »försyn att uppskjuta till utanför dörren.»^"’^ Ingen lindring kunde vara större än upphävandet av en dödsdom och i 24 av de 41 underställda dödsdomarna gjorde hovrätten denna den radikalaste av alla förändringar av domarna. Bland de motiveringar för detta som i olika kombinationer anfördes fanns samma hänvisningar till ungdom och till tjänst hos kronan: »Ung och oförståndig, av kamrat förledd» »krigsman» »femår i krigstjänst, vänster hands tummelfinger av fienden bortskjuten». Andra typer av skäl för benådning var att den rånade summan var liten, att målsäganden beder, att vederbörande ångrat sig, att han lovat bättring, att hovrätten funnit det »förmodeligt att han sig bättrar» eller att »han ber omförlåtelse».’"*^ Ännu ett exempel på hovrättens benägenhet till överseende med anklagade, som inte »vetat» och inte haft »fullständig kunskap» finns i ett mål mot kornettenJacob Brun, somdömdes till döden av häradsrätten i Östbo. Hovrätten upphävde dödsdomen och anförde åtta skäl för detta, bl a att kornetten »är utländsk född, mest på främmande orter vistats, okunnig om svensk lag och statuter.»^"^^ Också en dödsdom för våldtäkt upphävdes av hovrätten. Trots två rannsakningar lyckades man inte bevisa, att våldtäkten verkligen fullbordats; i stället för till döden dömdes gärningsmannen biltog och till förlust av sitt lösa gods.^"*^ Hovrätten lämnade bara undantagsvis motiveringar när underrätternas domar fastställdes och inskränkte sig i stället till ett kort »approberas» eller till att upprepa domen, t ex »brutit kyrkofrid, deras lösa gods till skövling och var för sig lösa hand sine med 50 daler av deras fasta.» Däremot var hovrätten utförligare när dödsdomar fastställdes för grova edsöresbrott som rån och hemgång, och ett av de mera anmärkningsvärda skäl som då ofta anfördes var att brottet begåtts »nere vid gränsen.» Lars-Olof Larsson har utifrån domboksmaterial konstaterat, att folket i småländska härader längs riksgränsen mot Danmark var snara till våld och att våldsbrotten i dessa bygder var mer frekventa än i andra.I samma gräns25.10.1664 F. 26.10.1664 Hm fl, 31.10.1664 Hresp 4.3.1662 H. 6.5.1636 Hm fl, 4.11.1681 F, 15.3.1697, 6.5.1636 H respektive 31.10.1664 H. 20.11.1660 F. 20.10.1638 G. Lars-Olof Larsson 1982 s 46 ff. Det är närmast den grova våldsbrottsligheten i Konga härad han undersöker. Den minskade under 1600-talets lopp och utgjorde i början av 1700-talet en femtedel jämfört med omfattningen 100 år tidigare (s 53 f).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=