147 Tabell 17. I Göta Hovrätt under tre perioder av 1600-talet underställda mål rörande dräp med vilja från Jönköpinj;s, Kronobergs och Kalmar län samt därvid fällda dödsdomar. Fastställda dödsdomar i % av underställda Totalt underställda Dödsdomar i underrätt Dödsdomar i hovrätt Period 1635-1644 1655-1664 1681-1699 87 72 55 77 73 56 27 48 34 31 17 55 Summa 194 159 99 62 Källa; Göta Hovrätts brottmålsresolutioner för nämnda län och år. och ansåg i några fall att saken var mörk och att dråparen borde frikännas. Det vanligaste skälet till att underrätterna inte dömt till döden var emellertid att man bedömt att dråpet skett i nödvärn, »trängd och av rättan livsnöd» och att dråparna för att rädda sitt eget liv tvingats ta till det yttersta våldet. »Kan icke döma dråparen livet ifrån», »äger livet njuta» eller »icke värd mista livet» angavs då i domarna. Ett annat skäl som underrätterna anförde för att dråparna skulle slippa undan dödsstraffet var att den dräpte själv hade haft skuld till dråpet. Han hade »gett stor orsak», hade »först slagit» och »förfört sig på dråparen», »begynt träta och slagsmål» eller »uppeggat till vrede».Denna dråpoffrens skuld till det somskett underströks av omdömen somatt vederbörande »varit en överdådig människa» eller att han »var en utländsk man». Omständigheter somatt dråpet skett i nödvärn eller att den dräpte själv varit medskyldig var inte alltid uppenbara. Hovrätten bedömde därför i femav dessa 35 fall underrätternas rannsakningar somofullständiga och förordnade om »ny och bättre» med krav på svar på ett antal preciserade frågor. Man begärde besked omdetaljer som t ex »om Christoffer hade sin värja blottad när skadan skedde» eller »av vad orsak Håkan komemot Johan, omhan icke kunnat hålla sig undan»innan man bestämde sig för att det verkligen rörde sig om nödvärn eller om en provokation av den dräpte. Till slut fann man ändå att underrätternas bedömning varit riktig, några av de 35 dråparna frikändes, de flesta dömdes till böter och att förlika målsäganden. För ytterligare 60 dråpare blev den slutliga domen böter och förlikning, nämligen i de mål där underrätterna dömt till döden men där hovrätten upphävde dödsdomarna. Även omunderrätterna i några av dessa mål hade sett skäl till benådning, hade man ändå inte ansett sig kunna döma på annat sätt än att dråparen »efter Guds och världslig lag» skulle »giva liv för liv.» Hovrätten 6.11.1635 G, 8.5.1639 G resp 12.10.1658 G. 25.9.1637 G m fl, 4.11.1635 G, 26.11.1658 G resp 18.10.1661 G. 6.11.1638 Hoch 6.11.1635 G. 25.5.1644 H resp 14.1.1662 G. 217 218
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=