144 Tabell 16. I Göta Hovrätt under tre perioder av 1600-talet underställda mål rörande dråp och dödsvållande från Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län samt därvid fällda dödsdomar. Dödsdomar i hovrätt Totalt underställda Dödsdomar i underrätt 1635-1644 dråp med vilja vådadråp 1655-1664 dråp med vilja vådadråp dödsvållande 87 72 55 5 0 0 73 56 27 9 0 0 0 0 11 1681-1699 dråp med vilja vådadråp dödsvållande Summa 34 31 17 10 0 0 13 0 0 242 159 99 Källa: Göta Hovrätts brottmålsresolutioner för nämnda län och år. Också vid jakt inträffade dödsolyckor när skott avlossades alltför oförsiktigt, t ex när skytten inte såg att det var JonJönsson, som »rörde sig vid gärdesgården som en räv» eller när en annan skytt »icke så noga förutsett omdet var en människa eller ett creatur».^°^ Alkoholpåverkan och fördunklat omdöme har också spelat roll, t ex när soldaten Håkan Olofson spelade kort en kväll och hörde buller i förstugan. För att »fördriva slikt spökeri» sköt han ett skott genomden stängda dörren, vilket träffade och dödade en kvinna i rummet mitt emot. I dessa fall kunde man klarlägga att ingen av de vållande haft uppsåt att döda och att det skett av våda. De fick avlägga den s k vådaeden, att dråpet skett »icke av privat avund eller gammalt hat utan av rättan våda emot min vilja» och sedan kompensera målsäganden, i något fall också betala böter för sin oaktsamhet. De mål somrörde misstänkt vållande till annans död hade en annan karaktär än vådadråpen. Det var ett ofta löst konstruerat samband mellan dödsfallet och den handling somvederbörande anklagades för. Lång tid, nio veckor t ex eller t o mett halvt år^°^ kunde ha gått sedan det slag utdelades, somansågs ha vållat döden. Det var ibland lösa misstankar och obefogade anklagelser, somavfärda30.3.1664 H respektive 14.11.1660 F. 12.12.1698 G. 4.5.1640 F. 24.11.1657 F respektive 18.3.1698 H. 207 206 207 208 209
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=