139 uppenbarar före födseln och efter födseln lägger å lönn, den samma skall intet hjälpa från dödsstraffet hennes föregivande att fostret var död fött.» Ingen skulle heller kunna ursäkta sig med att plakatets innehåll var okänt. Det skulle »uti hela riket allomoffentligen förkunnat warda.» 1655-1664 Under denna period hade alltså barnamordsplakatets skärpta regler trätt i kraft. Från Småland och Öland underställdes dessa år totalt 28 mål rörande barnamord; 26 av dem var dödsdomar och två var fall med oklara omständigheter. När nu de nya tydligare bestämmelserna förelåg, kunde man vänta sig att underrätternas dödsdomar skulle vara väl grundade och fällda enligt plakatet och att de därför skulle bli fastställda av hovrätten. Så blev det emellertid inte: somframgår av tabell 15 stannade antalet fastställda dödsdomar vid 14. Frågan blir då vilka skäl hovrätten hade att upphäva de övriga. För att ett klart fall av barnamord skulle föreligga föreskrev plakatet också att fostret skulle »prövas fullgånget.» Det var egentligen plakatets enda kryphål, och fem av de anklagade kvinnorna hänvisade också till att födseln skett för tidigt, vilket hovrätten godtog och motiverade sin benådning med. Att hävda att barnet varit dödfött, skulle enligt plakatet »intet hjälpa från dödsstraffet»; ändå hjälpte det fyra av de åtalade kvinnorna till benådning. Hovrätten vägde trots plakatets bokstav in också andra skäl; i Ingeborg Jonsdotters fall t ex, som »icke bekänt sig havande, fött hemligen i sin nattsäng, låtit fostret ligga, efter fem dagar dött igenfunnit, sagt det vara död fött» borde rimligen plakatet ha efterföljts, men eftersom det inte fanns några synliga tecken på våld mot barnet och fallet i övrigt såg tveksamt ut benådades hon. Till dessa skäl fogade hovrätten dessutom »hennes ungdoms oförstånd».Ingeborgs fall är bara ett av flera exempel på hur hovrätten lagt andra synpunkter än plakatets på de underställda barnamorden. En av de anklagade förklarades sålunda faldig», en »ung och oförståndig» och en, somendast var 15 år ansågs ha handlat av »blyghet och räddhåga.» Dessutomstod både hon och barnafadern »fast i uppsåtet att fullborda äktenskapet».'^^ Trots plakatets skärpta bestämmelser blev alltså en större del av de anklagade barnamörderskorna benådade under dessa år än under den föregående undersökningsperioden, då tre av 17, nu 12 av 26."** Den tendens till både en friare bedömning och till ett sökande efter tänkbara förmildrande omständigheter och därmed till en inskränkning av dödsstraffets användning vid sedlighetsoch stöldbrott somkonstaterats under denna period kan alltså konstateras även Schmedeman s 299 f. 18.3.1662 H. 28.2.1662 F, 27.11.1663 F respektive 31.10.1663 F. Se tabell 15. »en185 186 187 188
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=