137 1635-1644 I 14 av de 19 mål rörande barnamord, som underställdes hovrätten under denna period, blev den slutliga domen ett fastställt dödsstraff. Alla dessa 14 kvinnor bekände frivilligt sina brott och i något fall kan de redan ha varit avrättade, när deras fall kominför hovrätten, eftersom barnamord hörde till de brott som räknades upp i ordinantians 17:e punkt och kunde bestraffas utan föregående prövning i hovrätten.De flesta betecknades somlöskonor, tjänstepigor eller legokonor, men också två gifta bondhustrur förekom, somför att dölja ett horsbrott begick barnamord.'^** Sina nyfödda barn har dessa kvinnor »strypt med ett förklädesband», »stoppat i dyen», »låtit ligga på marken», »dränkt i sjöen» etc. För hovrätten återstod i sådana fall av uppenbart och frivilligt bekänt mord ingenting annat än att fastställa dödsdomarna. Bland de 19 målen fanns emellerticf också fyra, där de utpekade barnamörderskorna nekade. Hovrätten tillgrep då sin vanliga åtgärd att låta dem »utföras på rättareplatsen» och att tro att de skulle avrättas. Ingen bekännelse kom emellertid och de frikändes. »Egen bekännelse som sker inför rätten övergår alla bevis» sammanfattade lagkommissionen 1643 i sitt betänkande den förhärskande principen vid domstolarnaoch utan sådan bekännelse skulle heller ingen dömas och avrättas. I det sista av de 19 målen mot dessa för barnamord anklagade småländska och öländska kvinnor inträffade emellertid just detta: en kvinna avrättades utan föreskriven rannsakning och mot sitt nekande.'^° Det skedde inte på grund av någon försummelse från hovrättens sida utan på grund av den ansvarige landshövdingens nonchalans. Det skandalartade målets förlopp var i korthet följande: Från rådhusrätten i Kalmar underställdes en dödsdom för barnamord över Dordi Larsdotter, som dömts mot sitt nekande och som uppgett att barnet varit dött vid födseln. Visserligen hade en s k jordegumma inför rådhusrätten gått ed på att barnet hade liv, men det visade sig att hon inte ens varit närvarande när det föddes och alltså inte sett det nyfödda barnet. En dom, byggd på ett så tvivelaktigt vittnesmål och utan frivillig bekännelse, underkändes naturligtvis av hovrätten, som beordrade ny rannsakning. Ordern efterkoms emellertid inte av den olydiga rådstugurätten: »borgmästare och råd icke det ringaste efterkommit Kongl Hovrättens befallning och resolution». I stället kom besked från Kalmar att Dordi redan avrättats. Hovrätten inledde omedelbart en undersökning och ställde den ansvarige exekutorn, landshövdingen i Kalmar Jesper Andersson Cruus till svars. Han skyllde ifrån sig på den fogde, somverkställt avrättningen, men landshövdingens egenhändigt underskrivna skriftliga order om Dordis avrättning visades Ompunkt 17-målcn se kap I Hovrätten i tiden, avsnittet På den hierarkiska stegen. 178 3.5.1644 G, 5.10.1642 H. CJ Wahlberg 1878 s 109. 6.5.1636 H. 180
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=