136 Tabell 15. \ Göta Hovrätt under tre perioder av 1600-talet underställda mål rörande barnamord frånJönköpings, Kronobergs och Kalmar län samt därvid fällda dödsdomar. Totalt underställda Dödsdomar i underrätt Dödsdomar i hovrätt Period 1635-1644 1655-1664 1681-1699 19 17 14 28 26 14 32 23 12 Summa Källa: Göta Hovrätts brottmålsresolutioner för nämnda län och år. 79 66 40 skett i hemlighet. Det var vanligt att kvinnan föregav, att barnet varit för tidigt fött eller att det varit dött vid födseln. Omindicierna var starka kunde hovrätten för att få fram sanningen föreskriva den drastiska åtgärden »att utföra henne på rättareplatsen, icke annat vetande än att hon skall dö, bekänner hon skall hon justificeras, bekänner hon icke skall hennes bekännelse antecknas och hit försändas.»'^^ Bekännelsen spelade en viktig roll också för kvinnan, somlevde i tidens religiösa föreställningsvärld: omhon verkligen begått brottet och bekände, kunde hon få syndernas förlåtelse innan yxan föll och därmed undgå de eviga straffen. I ett sådant fall innebar avrättningen hennes försoning med Gud. Omhon däremot v^ar skyldig, men ändå nekade, begick hon ännu en synd och riskerade sin själs salighet.Det var en ytterst pressande situation de misstänkta försattes i för att förmås tala sanning omsin egen skuld men också för att peka ut eller fria eventuella medskyldiga. »Gjorde barnafadern fri för mordet» eller »på sitt yttersta gjort modern och systern fria» är exempel på sådana fall.*^^ Ett frikännande i hovrätten kunde alltså föregås av ett makabert skådespel med den misstänkta väntande bakbunden under yxan med en präst bredvid sig somviskande uppmanade henne att bekänna: . . och denna frågan om hon skyldig var till det barnamordet för vilket hon gripen var, har jag henne föredragit allt intill dess hon lade halsen på stocken och omhon kunde därpå dö. Svarade: aldrig haver jag något liv förött . . .»'^^ Denna Ingred från Norra Möre stod alltså stadigt fast vid sitt nej och vid att hennes barn varit dött vid födseln. Hon kunde lämna den fruktade avrättningsplatsen, frikändes för barnamordet och slapp undan med böter för hor med sin husbonde. », 11.9.1639 H m fl. Jämför ovan vid sedlighetsbrotten. Jonas Liliequist 1992 s 92 ff. 23.9.1635 F respektive 5.10.1642 H. Slottspredikanten i Kalmar Magnus Berelius i intyg till bovrätten 3.11.1642.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=