132 De flesta var torftiga primitiva brott, begångna av hat och hämndbegär; några var triangeldramer, där två tillsammans ville bli kvitt den tredje. Det var motivet när Daniel i Hjälmåkra med hjälp av »ett löst kvinnfolk han hade hos sig i gården» dödade sin hustru och gömde kroppen i skogen. Girighet var motivet, när Sven i Steglehylte mördades i skogen just somhan fått pengarna för en försåld jordlott och den sviknes och förorättades behov av att få utlopp för en innehållen pyrande vrede tog till sist överhanden när en fader dödade sitt »23 veckor gamla piltebarn» med gift för att han blivit övertygad omatt en annan än han själv var barnets far eller när Tor i Råsa blev utträngd ur sin stuga och »så förbittrades» att han gav ägaren en dödlig dos gift i ärtsoppan. Antalet underställda domar rörande mord kan förefalla litet: sammanlagt behandlade hovrätten 14 sådana under de tre undersökta perioderna och hur domarna föll redovisas i tabell 13.'^^ Alla var mål, där brottet var uppenbart och där brottslingarna bekände. Under sådana förhållanden kunde inga förmildrande omständigheter anföras; det fanns inga ursäkter för mord och inget hopp om bättring och återanpassning för mörderskor och mördare. För hovrättens del har sannolikt frågan om eventuellt upphävande av dödsdomen i något fall redan varit avgjord, eftersom mord hörde till de s k punkt 17-målen och avrättningen sålunda verkställd. En mera komplicerad bedömning blev det däremot för hovrätten i ett fall av mordförsök.Det var en ung bonde, som annandag påsk satt till bords med sin hustru och då »ur byxesäcken framtog ett stycke bröd, sade det vara brännvinsbröd han borto bekommit, och bjöd henne att äta.» Brödstycket var förgiftat med »mercurium», hustrun blev svårt sjuk men överlevde. I ett sådant fall medgav lagen att böter utdömdes och så hade underrätten också dömt: bonden som »av infallande elaka tankar» hade försökt ta livet av sin hustru dömdes till 40 markers böter. Hovrätten konstaterade hans »arga uppsåt» och ansåg att böterna egentligen borde fördubblas. Men, menade hovrätten, skall han sona med penningar så förminskas ju den del av boet som hustru och barn »till föda böra hava» och följaktligen skulle offret för brottet få lida lika mycket som brottslingen själv. Problemet diskuterades bland ledande jurister, bl a i den sittande lagkommissionen, och var i princip detsamma även vid andra brott, t ex vid enfalt hor, där den skyldiga partens böter togs ur det gemensamma boet och där sedan målsägandens rätt till del i böterna också indirekt kom att tillfalla den skyldige. 24.3.1681 F, 11.11.1636 G,29.10.1636 Frespektive 12.2.1656 F. Siffrorna i tabell 13 kan jämföras med de siffror från Östergötlands län, somJan Sundin redovisar. I de mordfall, som under åren 1635—1649 underställdes i Göta Hovrätt från detta län, var 11 personer anklagade. Antalet mord kan alltså ha vant något lägre. Jan Sundin 1992 s. 47. Mord hörde till punkt 17-målen och det är tänkbart att mål rörande mord både dömts och exekverats utan att de kommit till hovrättens kännedom. Ompunkt 17-målen 18.12.1694 G. Schmedeman s 1577. 158 160 kap I Hovrätten i tiden, avsnittet På den hierarkiska stegen. se ovan t6C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=