110 period. Av de 26 underställda dödsdomarna gällde nio detta brott och tveksamheten och osäkerheten var ofta stor. Hur skulle t ex Gertrud Månsdotter dömas, som avlat barn med Mattes Jonsson, som »tillförne haft köttsligt umgänge med Gertruds faster»?^’ Eller änkan Karin Jönsdotter, »besoven av sin mors halvbror»Hovrätten upphävde alla de underställda dödsdomarna för kätteri utomi två oundvikliga fall, det ena för förbindelse med hustruns syster, försvårat av parets rymning, det andra för förbindelse med två systrar. Utgångspunkten för dessa domar var Bibelns ord att man och hustru är »vordna ett kött» och att en förbindelse med hustruns syster eller mannens bror var detsamma som en förbindelse med en egen syster eller en egen bror. Men saken kunde bli betydligt mer komplicerad än så. I ett mål från Västervik anklagades Lars Hindriksson för att ha haft sexuell förbindelse med sin hustrus syster och skulle alltså dömas för begången blodskam. Under rättegången kom det emellertid fram, att han och hans hustru aldrig fullbordat sitt äktenskap och »aldrig haft det umgänge som man och hustru äga och pläga.» De var med andra ord aldrig »vordna ett kött.» Tingsrätten kom fram till att det knappast kunde röra sig om blodskamoch dömde i sitt bryderi Lars och hans svägerska till döden för bigami. Hovrätten hamnade också i svårigheter; den tvekade att döma för incest och överhuvudtaget ombåde lagrum och straff. Ett straff hade Lars i varje fall förtjänat genom rymma bort med sin hustrus syster och åstadkomma »stor förargelse.» Målet refererades till Kungl Maj:t. Men inte heller där blev det klarhet, om man och kvinna är vordna ett kött genomvigselakten i kyrkan eller genom en kroppslig akt i äkta säng. Målet bollades tillbaka till hovrätten, som lämnades fria händer att avgöra det. Medan målet vandrade mellan instanserna hade Lars lyckats rymma; nu dömdes han efter lång vånda biltog och till halshuggning om han återkom och hans svägerska till böter »i consideration till dess långliga utståndne fängelse», dock utan att brottet för vilket de dömdes rubricerades. Svårigheterna att från juridiska utgångspunkter tolka Guds lag och Bibelns bokstav blev ibland svårbemästrade.^'* Frågan omhalvsyster och halvbror skulle likställas med syster och bror återkom. När hovrätten fick en dödsdom underställd över Karin Jönsdotter, »besoven av sin mors halvbror» gjorde man i sin resolution en ordentlig genomgång av läget. När Mose lag talade om »faders eller moders dotter» uppfattade man detta snarare som ett s k frillobarn och dessutom fann man i den svenska Ärvdabalken, att halvsyskon bara ärvde fjärdedelen mot helsyskon och alltså »komma fjärmare från varandra än samsyskon.»^^ Hovrätten frikände därför Karin, en domsom ytterligare motiverades av att hennes mors halvbror under 10.11.1698 G. 19.11.1695 G. 21.3.1695 G, 1.3.1693 H. *’■* 16.5.1694 H. Målet beskrivet i Rudolf Thunander 1992 s 41 ff. Holmbäck-Wessén 1962 s 60.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=