107 — har många barn — är ung — är av horkarlen med falska ord bedragen — horkonan med sin lättfärdighet givit stort tillfälle.''' Det är motiveringar för benådning, som inte förekom under perioden 1635— 1644 och tecken på att hovrätten sökt och beaktat omständigheter, somtillsammans med de vanliga, t ex mannen i fiendeland, kunnat stärka beslutet att befria från dödsstraffet. En tendens att mera noggrant än tidigare fingranska förekomsten av förmildrande omständigheter och att inskränka användningen av dödsstraffet kan f ö noteras även vid andra typer av brott.I sju fall av dubbelt hor framlade hovrätten sina skäl för benådning inför Kungl Maj:t och fick i samtliga sin bedömning bekräftad. I de fall däremot, där dödsdomarna fastställdes, var det omständigheter av motsatt slag som avgjorde, t ex att de skyldiga förvärrat sin situation genom att rymma eller att förutom horet också begå andra brott. Två fall av tidelag förekom under perioden, vilka båda ledde till fastställda dödsdomar i hovrätten. Sex fall av tvegifte underställdes och i tre av dessa fann hovrätten inga skäl att utdöma något annat än dödsdom. I femav dessa sex fall rörde det sig om män som låtit viga sig vid två hustrur; i ett enda var det en kvinna som enligt Högmålsbalkens ord »tagit två män.» Hon hette Clara Kruus, hon fick bud omatt hennes man stupat, och gifte omsig med en annan. Efter en tid dök emellertid hennes förste man upp livslevande med krav på att få tillbaka henne som sin hustru. Hennes andre man bestred och ställde också krav. Han ville behålla henne. Clara, som nu stod mitt emellan de två män hon »tagit», ställdes inför rätta anklagad för tvegifte. I den märkliga dom, som hovrätten så småningomfällde i detta mål, var det överhuvudtaget aldrig tal omdödsdom för tvegifte eller ens omböter för enfalt hor, utan man överlät helt enkelt åt Clara att själv bestämma, vilken av de två männen hon ville vara gift med. Det skedde genomatt man ålade hennes förste man att avlägga en helig ed, att han i framtiden aldrig skulle förebrå sin hustru för att hon ingått ett nytt äktenskap, och sedan genomatt låta Clara avgöra, om hon ansåg sig kunna »till hans gjorda ed tryggeligen förtro.» Omhon tvivlade på hållbarheten i hans ed, gav hovrätten henne frihet att söka skilsmässa hos domkapitlet i Växjö och stanna som hustru hos mannen nummer två. Litade hon däremot helt och fullt på eden hade hon bara att gå tillbaka till sin förste man. Det var en rättegång, där de manliga assessorerna ställde en kvinna i centrum, där man tog hänsyn till hennes känslor och önskningar, där man omsorgsfullt och klokt bedömde hennes situation och där man i praktiken överlämnade åt henne själv att utforma triangeldramats upplösning.'’"’ 18.2.1663 H, 7.3.1661 H, 4.3.1662 H, 6.11.1662 F, 18.2.1663 H, 14.10.1661 F. Se nedan vid stöld- och våldsbrotten. ” 17.10.1661 F respektive 28.3.1659 F. 24.11.1658 F. Målet utförligt beskrivet i Rudolf Thunandcr 1992 s 52 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=