106 drista sig att springa.» Förbudet för kusiner borde alltså »som ett stängsel bevaras.»"*^ För att vara på den helt säkra sidan om detta »stängsel» ställdes tomsysslingar inför rätta, ett lägersmål som hovrätten emellertid förklarade »intet straff meritera.» Förbindelse »i tredje led ej förbjuden varken i Guds eller Sveriges lag.»'*^ I fråga om »det första och största slag av hor, som dubbelt kallas» hade straffordningen inte medfört några ändringar. För brottet gällde dödsstraff »utan alle nåder.» Trots allt kunde ändå omständigheter tänkas föreligga, som skulle kunna mildra straffet; drottning Kristina hade först beordrat att »alla dubble hor» skulle refereras till Kungl Maj:t för avgörande, men sedan förtydllgat sig så, att bara de fall skulle refereras, som »förmedelst någre skäl av Oss kunna pardoneras.»"'^ Att avgöra vilka dessa skäl skulle kunna vara, var egentligen hovrättens sak; viss ledning kunde man därvid få av en förteckning över sådana skäl, somlagkommissionen 1643 sammanställde. De lärde i kommissionen kunde visserligen inte skriva någon lag, men deras lista var ändå ett uttryck för vilka skäl som dessa landets ledande jurister ansåg skulle kunna »straffet lindra» och utgjorde sannolikt också en sammanfattning av rådande praxis. Följande omständigheter fanns upptagna på deras förteckning: »1 Omnågon parten av ondsko och arghet den andra övergiver 2 Ommannen är borta i många år på Cronones tjänster 3 Omendera är rymder och den andre kvarstadder 4 Omnågon är impotens då hans maka sig förser 5 Omnågons maka med besmittelig och obotelig sjuka behäftad är 6 Omdess maka somsig försett haver beder för hans brott.»"** I 13 av de 19 målen rörande dubbelt hor under perioden upphävde också hovrätten dödsdomarna med angivande av ett antal förmildrande omständigheter i olika kombinationer. Flera av dessa var desamma som i kommissionens lista, t ex mannens långa bortovaro i kronans tjänst (åtta fall) och att mannen/hustrun till den som »sig försett» bad för honom/henne (åtta fall). Elin Gammalsdotters man var »till äktenskap obekväm och impotent» vilket anfördes som förmildrande omständighet"*’ och Olof Larsson hade »veket från sin äkta hustru» som därför ansågs böra benådas.Och i sex fall anfördes att »horkarlen/horkonan» var på flykten, dvs samma skäl för strafflindring somi kommissionens lista beskrevs som »en rymder och en kvarstadder.» Göta Hovrätt fann emellertid ytterligare omständigheter, somkunde »meritera» till ett annat straff än att döden dö, bl a CJ Wahlberg 1878 s 60. "**> 23.11.1659 H. Schmedeman s 229. ■** CJ Wahlberg 1878 s 61. 8.11.1660 G. 4.3.1662 H.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=