101 emellertid inte påträffats, vilket inte hindrar att sådan förekommit. På en förfrågan från rådstugurätten i Växjö, som undrat om man inte kunde få »med handklovar klämma» för att få framsanningen i ett mål, svarade hovrätten bara kryptiskt att man kunde »bruka en skarp inquisition som vederbör».Den enda metod man använde för att pressa fram en bekännelse var alltså den nämnda, att utföra en anklagad »på rättareplatsen, intet annat vetande än att han skall dö» och hoppas på att sanningen komfram.’'' Näst hor var »frändsämjospjäld», dvs incest, det vanligaste sedlighetsbrottet under perioden. Sammanlagt underställdes 33 sådana brott, för vilka underrätterna dömt till döden i 30 och remitterat tre utan dom. Inte mindre än 25 av dessa gällde släktskap som överhuvudtaget inte nämndes i Appendix, t ex kusiner (12 fall), sysslingar (sex fall) samt en förbindelse, där släktskapen betecknades som »skylla till andre och tredje» (sju fall). Underrätterna ritade släkttavlor för att belysa denna typ av släktskap, t ex denna från Östra härad’^ HENNING Hans andra hustru Lusse lon Carl Hans första hustru Marit Ingrid BRITA ANDERS De somåtalades i målet var Anders och Brita, vilkas släktskap dä kan beskrivas sä att Britas kusin Carl var far till Anders, som alltså var hennes kusins barn. Sådana leder var lika lite som kusiner eller sysslingar »i Levitico uttryckte» men underrätterna dömde somnämndes ändå till döden. Alla dessa dödsdomar upphävde hovrätten emellertid och ändrade till böter, lika regelmässigt som dödsdomarna för enfalt hor och också här utan motiveringar, kommentarer eller hänvisningar till lagrum. De mänga upphävda dödsdomarna för skyldskap ledde till att straffordningen 1653 föreskrev bötesstraff redan i underrätten för »syskonbarn som sig med lönskeläger förse».Att dödsdom inte heller skulle utdömas för förbindelser mellan sysslingar eller för dem som var »skylla till andre och tredje» var dä självklart. I de återstående ätta fallen rörde det sig omklara fall av grov incest, t ex mellan bror-syster och mor-son’^ och hovrätten lät utan kommentarer dödsdomarna i dessa mål gä i verkställighet. I några av fallen stod man emellertid inför 27.11.1661 G. En formulering som »tortyr användes ju vid rannsakningar ända till Gustav IIl:s tid» (Axel Strindberg 1988 s 60) kan ge intryck av att tortyr hörde till vanligheterna. Eftersom påståendet inte underbyggts med belägg ur källorna bör det väsentligt nyanseras. Enligt Karl XI var tortyr i riket »obruklig samt i sig själv farlig och oviss.» Se Birger Wedberg 1944 s 170 ff. 3.6.1642 E; en liknande från Allbo 18.5.1641. Schmedeman s 295. 18.9.1638 F respektive 12.6.1637 G.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=