98 piga Sissela Gummesdotter» är en fras som med få variationer inleder en stor del av underrätternas domar för enfalt hor. Ytterligare en grupp avtecknar sig bland de för enfalt hor dömda och låter ännu ett mönster framträda. Det är de omkring 100 soldathustrur eller »gifta knektahustrur» som de kallas i domböckerna, som lagfördes för enfalt hor. Deras män hade varit borta länge, »på tåg», » i fiendeland», »i Tyskland» eller »i Påland», troheten hade sviktat och de hade blivit med barn med drängen. För hovrätten har mål rörande enfalt hor sällan inneburit någon mera omfattande prövning av de särskilda omständigheterna, målen har varit enahanda, dödsdomarna har kort och gott förvandlats till de vanliga böterna. Enstaka gånger har bötesbeloppen satts ned, t ex för gifta knekthustrur, somför mannens långa bortovaros skull »förskonats» med 40 daler i stället för de föreskrivna 80. Sådan strafflindring fick bl a Sissela Andersdotter, vars man varit »13 år stadigt i fiendeland» och Brita Svensdotter »eftersom mannen varit 10 år borta.» Helt frikänd blev Elin Pedersdotter, som »går som en tiggerska från gård till gård och haver ringa vett». Hennes sak lät hovrätten »bliva under Guds dom»^ och av samma skäl, att hon var »fånot och icke bättre vetat», förskonade man »en tysk kona» med uppenbar skrift.Olof Ingemansson dömdes till döden för ett hor han begått 20 år tidigare, men frikändes av hovrätten eftersom »Gud täckts det så länge vara dolt.»’* Men i det stora flertalet fall förvandlades de många dödsdomarna för enfalt hor till böter genomen kortfattad resolution av hovrätten utan kommentar eller motivering. »Det första och största slags hor, som dubbelt kallas är capitale» slog lagkommissionen 1643 fast.'* Det var svårt att hitta skäl somtalade till förmån för den som anklagats för detta brott, han skulle enligt de kungliga förordningarna mista livet »utan alla nåder»'^ och det blev också resultatet i 21 av de 38 underställda fallen av dubbelt hor som hovrätten behandlade under perioden. »Efter detta är på bägge sidor frivilligt bekänt dubbelt hor skola de utan uppskov justificeras» löd hovrättens kärva domar och för de dömda återstod då bara att gå de sista stegen framtill stupstocken. Men i 17 av fallen blev utgången en annan, trots »döden dö» i Appendix och trots »mista livet utan alla nåder» i lagen. I sju av dessa mål var soldathustrur inblandade och som ett skäl för att skona deras liv anfördes att deras män varit länge och långt borta i kronans tjänst. En hade rest strax efter bröllopet och sedan inte hörts av på sju år, en hade varit borta så länge som i 12, andra i 11 eller nio år. Ytterligare en omständighet anfördes i fyra av dessa fall: horkarlen var förrymd. Den som rymde från ett uppdagat enfalt hor — vilket inte var ’ 2.11.1643 F, 14.9.1643 H respektive 11.6.1639 F. 30.10.1644 H. " 24.10.1640 F. CJ Wahlberg 1878 s 60. Schmedeman s 164.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=