94 Kristoffers landslag från 1442 och då tillfogade en serie ordagranna utdrag ur Moseböckerna och gjorde dessa till gällande svensk lag. Samtidigt pågick den kyrkligt inspirerade offensiven mot all omoral, i synnerhet för- och utomäktenskapliga sexuella förbindelser. Sådana drogs inför världslig domstol, där de från att ha varit sällsyntheter blev en dominerande bottskategori: i ett småländskt härad utgjorde de sålunda 36% av alla brott under åren 1610—1619“ och svarade för samma andel i ett östgötskt under åren 1603—1648.^ Ett omfattande avsnitt i detta Appendix till landslagen som de svenska domstolarna efter 1608 var ålagda att döma efter, hade rubriken »OmHor, Frändsämjospjäld och Mökränkning», och i fortsättningen blev det just dessa brott, som komatt ta en stor del av domstolarnas kapacitet i anspråk. »Hor» betecknade sexuella förbindelser utanför äktenskapet, antingen enfalt hor, somförelåg när den ena parten var gift, eller dubbelt, när båda på var sitt håll var gifta. Brottet var allvarligt och skulle enligt Appendix bestraffas med döden. Med »frändsämjospjäld» avsågs sexuella förbindelser mellan släktingar, ett brott som fått stort utrymme i den mosaiska lagen i form av uppräkningar av olika s k förbjudna leder. Själva ordet »frändsämjospjäld» användes emellertid sällan utanför lagen; i domstolarnas handlingar var i stället beteckningar som »skyldskapsspjäld» eller bara »skyldskap» de vanliga. För de grövsta brotten i denna kategori, t ex förbindelse far-dotter eller bror-syster, användes ytterligare andra rubriceringar, nämligen »kätteri», »blodskam» eller »crimen incestus.» För de flesta av dessa krävde den mosaiska lagen dödsstraff. Ordet »mökränkning» slutligen betecknade mget äktenskapsbrott och ingen synd mot sjätte budet. Det var en föräktenskaplig förbindelse som fanns beskriven i 2. Mosebok 22: »Omnågon lockar en jungfru som ännu icke är förlovad och lägrar henne; han skall giva henne hennes morgongåva och hava henne till hustru.» Vid svenska världsliga domstolar hade handlingen under större delen av 1500-talet gått under samma beteckning och bestraffats med böter av olika storlek, beroende på om förbindelsen fullföljts med äktenskap eller inte. Så var det också i den mosaiska lagen: om »hennes fader vägrar honom henne, då skall han utgiva penningar». I Appendix hade Karl IX kompletterat denna vers ur Bibeln med tillägget, att dessa penningar skulle vara »åttatio mark».'* Domar som rörde mökränkning kom emellertid bara i undantagsfall under hovrättens prövning. Det gjorde inte heller andra förbindelser mellan ogifta, som under beteckningar somlönskaläger, lägersmål, änkebesovning etc beivrades vid underdomstolarna, eftersom dessa liksom mökränkningen i regel bara bestraffades med böter. De sedlighetsbrott som hovrätten tog befattning blev i stället sådana somunderrätterna belagt med dödsstraff; den dominerande delen ’ Rudolf Thunander 1988 s 16. ' Jan Sundm 1992 s 81. ■* Jan-Eric Almquist 1942 s 30.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=