90 förekom Måns Höök, ryttare och soldat, som avskedats när det »blev känt att hans hustru var bödelsdotter». Han blev dä »tecknad med brännmärke i pannan som en galge» och komsedan till Kalmar för att vara »bödeln behjälplig i hans ämbete.»’’^ I hovrättens resolutioner förekommer emellertid inga andra strafformer än de här nämnda: döden, böter, kroppsstraff, förvisning och frihetsstraff, oftast i kombination med uppenbar skrift. Hur hovrätten sedan valde mellan dem redovisas i nästa kapitel. 7. Sammanfattning Avskräckning och vedergällning var framträdande principer i 1600-talets straffrätt. Avskräckningssyftet underströks av bestämmelser om att straff skulle verkställas offentligt i det härad där brottet begåtts sä att »häradsinbyggare och i synnerhet ungdomen mä sådant se och sig en varnagel därav taga.» Men även andra krafter var verksamma vid valet av strafformer, inte minst tanken pä en möjlig äterintegrering av brottslingen i samhället. I kapitlet beskrivs de under 1600-talet allmänt använda strafformerna med utgångspunkt i de straff som Göta Hovrätt utdömde i de i avhandlingen behandlade underställda brottmålen. 1 Dödsstraffet verkställdes antingen genom halshuggning eller genom hängning, den senare avrättningsformen använd endast för manliga tjuvar. Olika föreskrifter om kroppens hanterande efter avrättningen uppfattades som en skärpning av straffet, t ex att bränna den pä bål eller lägga den pä stegel. Några belägg för att avrättning skett genom att den dömde begravts levande eller levande bränts pä bål saknas i det här undersökta materialet. 2 Böter var alltsedan medeltiden det vanligaste av alla straff. En tredjedel tillföll som regel mälsäganden som kompensation. Böter var i underrätterna det slutliga straffet för en stor mängd brott, i hovrätten däremot oftast utdömda somett s k förvandlingsstraff, varigenomen dödsdomi underrätten av hovrätten förvandlades till böter. En vanlig påföljd vid några edsöresbrott var att vederbörandes lösa gods dömdes till skövling, dvs till konfiskation. Det delades dä pä samma sätt som andra böter upp mellan krona, härad och mälsägande. Vid samma typ av brott dömdes den brottslige tidigare att mista högra handen, ett straff somersattes med att »lösa sin hand med 50 daler.» Böter, den s k konungssaken, som var 100 daler, ersatte också dödsstraffet vid dräp; en benädad dråpare ålades också att komma överens med dråpoffrets anhöriga om kompensation i formav pengar. 3 När ett dödsstraff förvandlades till böter, men den dömde inte kunde betala de ofta höga bötesbeloppen, förvandlades straffet än en gång, nu till kropps8.11.1698 H.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=