89 straff.’®"* När hovrätten somvärldslig domstol började utdöma uppenbar skrift som en del av brottspåföljden fanns ingenting längre kvar av den ursprungliga innebörden. Den brottslige fick under ibland nesliga former schavottera i kyrkan, mot slutet av århundradet på »en särdeles därtill förordnad pliktepall», den s k horpallen.’®^ Den uppenbara skriftens karaktär av skamstraff framgår tydligt i några av hovrättens domar: — »benådas livet, skall några söndagar stå vid kyrkdörren, sedan plikta med uppenbar skrift» — »sex gånger gatlopp, sedan stå för kyrkdörren tre söndagar med blotta axlar och ris i handen» — »böter, tre söndagar på pliktpallen och fjärde söndagen stå uppenbar skrift». 106 Nattvarden var emellertid av vital betydelse för många människors själsliga hälsa och att vara utestängd ifrån den en katastrof. Det finns exempel på personer, som begärt att bli dömda och få sina domar påskyndade för att äntligen »komma till sina salighetsmedel»För dem har önskan att åter komma in i nattvardsgemenskapen varit starkare än fruktan för den uppenbara skriftens nesa. 108 De straff somunder 1600-talet förekommer i Göta Hovrätts resolutioner har alltså varit dödsstraff, böter, kroppsstraff, förvisningsstraff och frihetsstraff. De har ofta förekommit i kombinationer, t ex risslitning och förvisning, och utom vid dödsstraffen praktiskt taget alltid förbundits med ett åläggande att undergå s k kyrkoplikt. Det är möjligt, att andra strafformer, t ex brännmärkning eller det i landslagen nämnda straffet för tjuvar att mista öronen, har dröjt sig kvar och någon gång förekommit vid underrätterna.’®^ Hovrätten har aldrig utdömt sådana straff, men tecken på att de ändå förekommit finns i handlingarna. I ett refererat mål rörande hemgång och misshandel dömde t ex Kungl Maj:t (inte hovrätten), att en person skulle »med brännmärke i pannan tecknas»”® och i Jönköping rannsakades en tjuv »med ett galgemärke i pannan förbränd samt näsan och öronen honom avskurna.» Var någonstans han vanställts på detta sätt är oklart; enligt en uppgift skulle han ha rymt från Gustaf Stenbocks regemente i Pommern och det är möjligt att straffet exekverats där.”’ I ett annat stöldmål 104 »Uppenbar skrift eller kyrkoplikt» beskrevs i kyrkolagen 1686; se Schmedeman s 1014. Kyrkolagen 1686. Se Schmedeman. 3.5.1644 G, 5.3.1664 G respektive 1.12.1698 F. 14.4.1690 m fl. Om uppenbar skrift se Sven Kjöllerström 1957 särskilt s 89 f, 103 f och 106 f. De kyrkliga straffen behandlade av Arthur Thomson 1967 och Jan Sundin 1982 samt densamme 1992 s 299 ff. Uppenbar skrift var ingen unik svensk företeelse, utan förekom med karaktär av skamstraff även i andra protestantiska länder, bl a i det presbyterianska Skottland. Jan Sundin 1992 s 326 f. Holmbäck-Wessén 1962 s 269. 5.11.1683 G. Straffet har haft samband med att vederbörande var av bödelssläkt. 22.9.1641 F. 105 106 107 108 109
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=