84 någon aldrig lämnat häradet blev det ny förvisning eller skärpning »Sveriges Rike evärdeligen förvisas»/^ En kvinna från Norrvidinge härad, som satt i fängelset i Jönköping, fick sin dödsdom ändrad av hovrätten till kåkstrykning och förvisning från häradet. Landshövdingen, som visste hur förvisningsdomarna brukade efterlevas, föreslog då att hon skulle kåkstrykas medan hon var kvar i Jönköping och att bödeln sedan skulle följa med henne ett stycke »uppåt Gränna och Östergötland» och se till att hon verkligen kom iväg, »annars lärer hon gå strax tillbaka».^* Förvisningsstraffet tillgreps som delstraff även för andra än »horkonor som intet hava att böta med», t ex för tjuvar: — »förvisas Riket sex år» — »förvisas Landshövdingedömet i femår» — »förvisas alla Sveriges gränser evärdeligen» — »staden och landsorten förvisas på tre år».^^ För en bigamist från Kalmar blev det förvisning från »Sveriges Rike på tre år», för David, somöverfallit sin svärfar »landet uppå år och dag» och för Engelbret Claeson, som »vräkt borgmästaren av sätet» i Västerviks rådstuga blev domen att »Västervik och Calmare län evärdeligen förvisas». Det geografiska område, som de dömda tvingades lämna, varierade som synes och kunde omfatta allt från häradet eller staden till »Sveriges Rike och dess underliggande provinser».^' Däremellan låg »landsorten», »landskapet», »länet», »landsorten Småland» och liknande något vagt preciserade områden. Också förvisningstiden varierade från »år och dag» (=ett år), tre, fyra, fem eller sex år och upp till »evärdeligen». Hovrättens användning av förvisningsstraffet kan tyckas godtycklig; bakgrunden var emellertid avsaknaden av klara föreskrifter i lagen. Bara en sådan fanns egentligen, nämligen Gustav II Adolfs förordning från 1615, att den sombegick enfalt hor tredje resan skulle »förvisas landet på sex år».*^ När hovrätten tog fram förvisningsstraffet utgjorde det i regel ett inslag i ett förvandlingsstraff, t ex när en dödsdom förvandlades till böter plus förvisning eller till kroppsstraff plus förvisning. Sådana domar från underrätterna kunde gälla mål, där en och samma person gjort sig skyldig till flera brott, t ex både upprepade stölder och olika sedlighetsbrott, och det var när hovrätten vägde samman dessa brott och försökte komponera adekvata straff som resultatet blev domar, som kan framstå som godtyckliga och inkonsekventa. Spelrummet, eller om man så vill utrymmet för godtycke, uttryckte Kungl Maj:t 1651 i ett svar på frågor från hovrätten om just förvand- ’’’’ 8.2.1661 Hrespektive 28.11.1656 H. Skrivelse från landshövdingen H G Mörner. GH Huvudarkivet; Skrivelser från Länstyrelser samt Pommerska regeringen 1631—1831 (vol Eli C:l). 28.6.1643 F, 18.10.1655 F, 16.3.1664 G respektive 28.3.1661 G. 11.9.1643 H, 4.3.1656 F respektive 7.3.1659 H. 2.4.1681 H. Schmedeman s 164.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=