K’£röOI.FTlieMAMöElro ii.\\ l['l[OVRÄTT I /•'T? SÄlTSli-aSTfOREn' BffiUOFEX :^jx
,_V-A ’ . I ■ '' V / ■' . r .-4 ' .,>■ ■ ■ .'o/T ; : . '/ ‘ ‘‘ w Ur i Sk ■ I W' :> i’ .-ym ' nyy i \ * *•, . :>w, r I j. Zi-s \ \ ■ \* . y - * , \ f ■i ■} *» ■’ t> * * V- i I / < ' I- ‘ i ' Tj . -'-/■- (■ t / ^ j / i,' -■; -h, . .f , •■ '. I p I, Vf; I • K' .,' , " •k-' 1^ ,'. ■ \ ^ > / 4 / ' i ■i i. r "It' ,-v * t i t r -V -• i ( ;v ' r r! \ / 1 V «'. •? ■ ■ ' ■ r I *• \* 1 ■V-V 1 \; ^ • • * , i > •s »•s . ■ é A 4 . .,. y I,, 1-7 4 \ \ I ■ ":P' t . ^ , f ) y !. ^ ■■ I s- '1 'f. ! Kj < V V » 1 > I i'if '■'■ 'A f. ^ :' o' ■ / / • \ Äs/ ry /■j\' *, u\ . . . ! ?i 1/ » • y* P;.-( I \ 0^ . f I • ■ V , /'-. -H- ’V;hv' f > ; ■ \V '■ t , ; : t ' ,• M i « f \ \^4‘ ^ 1 I y;i' s ,• > < ■yyj: (1 y '. ♦' 'H ’ i,' . ' ' V I * • *1’ - • •> I 7 ^ • * 1 s y>' *■ - ' yi-y.f ;.' t ^ . . P' s / r r i.y ' ^■i.' 1 ■I -^ 1 i ^•{ - -r V 3U "ä. ‘ \ , 'f ■ ; \ . . 'i. c ’ s \ i - 4 ' ' y *’, V . 0 < v { 'i V ’ f '*■' y .yy f - < t ^ ' I r. ^ r'^’^ J ' ,' ' ' ^A 'I . ^ : / r t ( i \ V / v's II / ' a'- . / I'-i \V ■ J r • \ A I >/r'. '' •'• , y.‘ '■"A;.',-- / , 4\ ' ■' '. ■ ■' >’ ' '*, V> ,.. ,5‘-: \ N" V ; • t < \i. 7; \i ^1 'yk ' '■' ' V '•.■/' I- \ • ■ <i ' \ i « • \ i » ‘A \ ‘ \ '■ ' li.y? i . , yi * ^ A 1. Af* . •/ / \ .7 r y , .1 ■*. vr^ ' \ a4' ^ '' ^-.y. '■ i •* f •t • i. -u , f ^ ly,' \ ,r ■-', ■ y,' J'‘\ ! ■ ✓ <•' '■,1 , » . •' f ; 1 \ : \y' : i'' 4 l' ^ •■ K ‘J* ' ? ?• \ i •' } < f •4 ; t t - J ■' •P t -A .. A . 1. - u■ i 1 / 1 i \ ■ ty, 4 ‘ »N . * I I' "V ’ f (> o’ •V- -',) y . I I r / < f N / i O' > U '. . > 4 • J ;< y\ io t ■ •v / .y ■ i,'.' J ■ ■ .xy yyM' y" . ,v , ')■- ■ .-• ■ t I ■;.' I ■rv.yy / ^ ( I • ^ y ■ V . ' ^ I r y « t ' .• It ’..; M 'i' .1 \ > \ ■A* ,' v’, ' p-' < • \' I (Viiy.yv,' ■ VO • .•', . A ' ■■ ■ , f - , ■ 1 •■ ' \ /. . 'O » •} i . * / y/ . V t- .V •( ‘ f '•- ■ I ( '4 \ V'-y -'s ’ I t ■yir- >-■ . J " - .V V- ' 'S -• .•■ ^ : -I f i 4- ■ ' f J /. y.yV; ■ 7- \ I " '7 ■ ' -7 , i y ■;- V 't ^ > ■} ; \ , h ; / ■'7 / } f. ■ , f .<'* \ i.. '• ( I ■ J U’ '»'.. \ A \ i ’ ; f y Y ./ y ' .** ■i \ ' s •V. ■ 'A" ^"'■ i ,• l■p'^ - 1 ■»: : I - \ 1 r C I I '\v.',v:v’ \ ^» "•'t ' : 1 ’y y ,'1 . \ / f f ;.:r:j \ / ' V., '^i 7,; V »; y',-^*' ,i ■ P' , J 'v -■ .%.v. p, V» \ 4 -.♦, « /1 - ' ; ■. . <.‘ . '■■ , y ' r, ... ' » ,'■, \ I 1 \ / - > \ '.V V J ‘' ;> l 4. ,• ■ 1 i • A. ’ ^ ./ ■ I ■y ;. yt ’ .. ly - •■ Y i y-'^ :V ;7-y f M > I J » ' / . ' • II I •: » >/ V »•. ’ .'-, '7/' \- Y A- -i-*' \ /■ . . Ik ., ■ ' \ 'V >' » . f-' •■ ' • ; /. y ; % ' '< Y A ‘ 7i \ ';A 'P; t ' ,' '' I--'- .' ;■ K ' >r \ ■ y. fi '■•■ < 'l-y (4 : k ■I. '• I •1' I : :'.Y •» p./'■ P-'U: t. } »• • <-• (7 , A ? ; */ ‘ \ ! • :t 4 •A -. \ ■ Y * V • V 7. J 'i ■I A', .“'»I 1 r i- ? \ ! 4. I ^ \ 1 J Y . f- ■!'' Y .<-7 77. ,. ! ' ,» ' A.: . ) 4 » •Y )' .. ^ "7-7.7 :v7 ' ■•'. V ! . ■ / V />'Ui Y ■/ / t A* J- f .. K > I ' I I \ '. f‘ I , ; r I t % *• ■'/ y i}' ! / ’ ; I Y . • i Y ■ A'.-.- ; V ';' • A > K A \ yy ■■ t. ^ , ■...' r‘/ ■ ■ O' -^‘V s' - ■ - ^ I i. ■ \ f . ‘ t i \ • / Y f , . J ■ I vP ' s / i'l:- I Ty V' • A r t '\ > w A 'T 7 P.7' A'i t I ) y 4 ' V r : . ; ■■1 . " y.<- ' > K " !-■ r .7'' • _ I . ',' S' 4 V , y ' V;.i '■ ■' ' ' ' < I / 'Ö J • y.. V . '/•. ■ I / . M 's ■ . ' / < ■j ' .‘y' ■■i 'l\r ' - y iP ■<' : ■: 7 Y\ ‘ P' I w I . ■ ^ I - '• • 1 I " ■f ■ !■>,« y" •' •.■.'■■ ; • <1 ' f I (' ( f % Y /\ ■ , i' I ■■ ' f 's ^ ' I ) } I. i V / 1^ f V . '7'- '7, . ' r M--. r. ; '* '< ■ I ' y 'Y* P' ' V”' , , f 'I- s i'* ; /( .( t . ✓ i ', v>-öy •Ä 1 i v 'i • ' / \ V- V. .\ y. yp-w \ ' t • Y ■'y a'„ I . 1 \ r - h ■■■ i ■• K-'r'-.' ■.. t S' ■ l ■4 ■ ‘7 V ^ I V ‘ n’ ■ .'i 1 yyp' .7 «. 1 j 'r, I t \\ T I "I ' Z ''i '' V ^7^ i '-/ i. (> '< V'Y' 1 ' ■ ,!■." / I i •' y r / I ‘ , \ r Y Y • P', / . • I .> 41', ;. .— ■ '-V Y' ? ' fl' 1» ^ >‘f' I . y\. f * v; I y p ^■s '. l < i ; ■ ; r I r . * VY • Y f y/'-.T”'V .'ff .', j-.- I ’/y»' , '-p A ■' / / \ I ■ t i f - , / Y '' 4 P : ;'S ^VV’,;. a' .’ ^\ ■' 'M 'I '■ • ! I •v/ ^ i ) I J < ^ : ■> J ' P.''" t % ‘ ‘ » r\ ' i • \; iY M ■i •, I / r 7v _ V . , f \ ; Yt T f -■ Y '7'>; 4 ' .-' P ''>1 ' / K. -*>/ * \ } V ' .■ '•, ’ » ’ t , '.'P' • y. . I t < i: 1 ' V t . v ; 'i I S / •■' I t^ \ .7 •i ♦ .' o ' v N i » I ; *.-1' f- V. < * Y .. , t ^ t ■*- . i 'y^Y V , 1 -*Y • ■7 'PP' ,7 "'' - ' 1 ’, ..• f ' Y i 'P'V -w’' / < t V P !, y y I •' . Y '... l ,. y (. ."a f l \ Pl. ,p’. . S s, « I , / K ' / ■ .' /) »4 ''i \ '• i P' ■,•' ■niT. ’f" ' t \ ! . ■ f . I ■ J h - fp t • . t : A 7 /. * Y -A *. 1 ' P A- iP , , ' Va ‘.‘i :■■' y,Yr. ';pp y- C'> -fi^ ’W / ' / t •I A|<1 ' , 1 . .1 , ■'■Vv Y ^ . ■'*4 f 'i i.V Y ■'; . V > 1 ' 'K ' . V •f ' :' .• f , \ 'h V f Y.' ' Y: ' ‘4'-J ■ / I' ■ii ■f yi\jYTfs '. I \ i • X A f l \ rl4 Lv [ i'm. *• t » / ' Y. ' i U V ‘ r. I t .* t ' * ’ t iA< . • P ' .Jr- i t
•v'v-j - a- -v’l •"■ ■■ s /:i: .>'1 .i.viv • ' ^ '/i f ’-c .l,v, / < ,. - 4"/ .]></?..• • • \. f. ^r, » ' < 'l ' ^■ va''‘ ;>,v <" ->','•'s, \l,'— -■ 'r ’' ■^•-'' '1 i'" V I ^''\' ^ “j • V ' / t > j ' vy'i ^f ’V ' • ^-'.V * ^ * > '' ^r- , VO '»'-V' '\.A //'.' N- '' vrV' 0 ^ r !:,< >• ;/r' - ^ '''ly ■''■ V ' I- ^ ' '^' ' r' -v''-JA‘' • '4 > r !'• /“''•''•*'• ’/V'^'*A V., -■ '■ :'.,-) ,y ''■<; •, " S:^^ V, -V 'V' - /' 'C'^ri^". ■ '- ''T-'i' ' ’'j.^ ,1 I'’-'' ' V It -ft V d•'*'' > Ko'^' . -vA'.' AA;;:jvr,r ' • v>-N'- "v A V*' '■ rf*Vy, / 'v'': • ^ ' yf'A > I / ^ ■ '!■ ' -1 \ I'" / ^ » i-' \i- * . - ,‘\ J,.*'’v’'‘> y '1'V''''’V '* I'V' i ' ‘<'v ■’,. f 'V A ■ v^s-iVt-y.? V V'.-Iri ' *v ’'{-• > ' '■'- I • *• '" \y-K x^'-M' ' ■:' 'h:- ■*,> ' •>'y''. "N ^ \ . i'.‘ ' A- .•■. 1.' .1 V.. v 'I .'V..,, '"vv. \ V' V A n t V* A, V ^ 'I -■•'''’■/a'' '■ ''A \ '*V' I •/*>\ , , >.v;w ; A'A' '’ i^'V 'A Y > V ^ '. ^ 1. '■ ;/, A'-v.'A'f'"'',. '■' ' . A'i'A.-JV V r-t >v ./ /r ' .1 rx \ ;V'^' -*. b-. ' •'^'' a7‘'‘a< A' "■ 77 , . ' M x> v> - < \ •*- f'* X': , v'A vv'r7»>-'': ... -.y‘,.,^-^•, " ,v.‘>V' , i/ ( A. <' ‘!;A'A V* ■ /. r. j /' -A- ! I- ■; - I' . ■■ \ V'-' Arv/V I I •/’ V Mi,- '/ y>ro ;>:." A f ^'r. " ■» I ' ■y , • i . 'f I'v ■ ». ■• ^ V I -■'). r^r t :•> ' A’ ' < / / Yj.‘' i > I. A-vf' I ',A’ •'' 'f '.V' ;-'" "-f-v" 'Aa-’-,.'* ,7. ,l A ;A’,..'A.A. MV,:/).-y j-it -'.'^ iL '*i« 11. I . V i I • '* A'-'j'' '»‘ ^ ^ / \ ''' ' '' »A r- :/ I i ' 4 • T' • 4 i'« /'S'* *' ^ ' v- A 'A' I f" >a. y ' i >*; >J • ■■"MAAAAMAM /A:- .V vA\ , .1-;rt - ,s • “S- A - ‘V’AAr • V ' 'A,'t-y>' A-;.'7V*' ■;,■)'.(< A'- f ;:"ir>Vav>v7;'!' A-'v AAif-" 'Vr.r' ■‘t' Av,: - ‘;’5 -.A/vv.-fA .’V'/.f■/.' A;, , K r-'ilf’' '^'’ ''*'■’ 4 r ■ <■'’’<«• '-</ / a- 7“ '■ '<'■' ■ /f'* ' j ,''v^ '•- )' = •■ ■'> •'• v • ■ r^y- ,\ 'd'\ (, •'i,‘^'Vvif' lY ' '"x,/ ', .!, !■•' '^'t. ' A i,\ \X xM.xm I' -'J'w ,(N AV A .-v/' •»<\-''v ■/V / »--v I'' If, u .Y - A/v') '( t yV 1 ^ ' ' *\ »*- ^ N ^ '' \ ^ 1 - , ;\ \ ir' I * ‘ j" ^ ^ t\ t i n' -i* ’ '^ ' J \ -/A.aA‘')i '~'!-'.T,AMtr Am' . ?-■-:)'■>’ V AM.-:;-<'::>' A; -r >>' ■•■''>^7 A'3;Av, lA ,-x’^ , ,VA' - >• A 't ..;/ t-U' '^'*,>^-'.1 V-\ • /v>^ A S>K- • .• 'V ~ - •. .’1 /, Aiv.iHf-i v.A, A '.\ zaIyV; , mk'- va'A■ <A ■ ::.,,'%vc.,''4'(A A,;-;-. ..y;y--'7V v'’i''''- \-'’A(-;"- * ■■'V y•■M-i/A' '/.-fAA'.'-i.^i,-' Axr';;.' ■ ' i / ' .''^ t»N '>7tS.' ,. .M"' '■ ^ / ( *x" .•H h' V I ti ^ - </ ! t A 't7' • S-7 /-,- I - ■ A-. . '•’• ;/ ■.. I > iv' / » I ■4'AV'A '*'/''»/,• . . . ('7 )/77:x V f ■ . A. - A/; l'> i .r .1 •. ■7,41+^ ,’ '■'>.' AMi,'" 5 yf - I j, '■ \ •/> . */• * V' ■( \ . ■ V''^ I / ; ■•»S'-Mv A y/-l ' x- xA. 'vM',': •’_ 7 ‘ M * I V ’ ' ♦ * ' ' i. ■ v-V oYi Av f ; ■ r,x^ - . / I / j \ ', i/ r ^ V* /V * 51 / V - /» I .■ \ 4 A' '. A/ 4 k\ \ . H/ .’' -1 •-' ),r \g -rv';''^- / / .i ''r\- ''; i4 ‘^'/v 7 Vf'A'.'A. . Ax\> / 7-M-. A -; V ^ X ^ . f'Y »1 V AV, A- •■ '• • vJ 4^ V • / >v; i' -77 •7'--' •1 •r ( .--i' /'•;.,,/-)i7!,:^,;-'-//. ■'v'rA'’-Ay-A 7/' 7>A-< X ■' '■> r\ y A>'" ' A X I -xS-'A' ! 'v < . . . , . -v 7'i- ;A .'''V- -/'A ’, A , r ,x/A^x J 'X ■* y;-; ' 7 ■ V' V ^ , a7'' •’' V--'.-',' r\ .. lv, '..;)v-^, f-''' v'- 7 ■ V‘ av- '7 '^y t ; -s A-r y,;i A) y- a,A; .j;; y'^.. ^7' -•> .( , 7>/ a'*,' A'- I*'»' i • 'a-'I'W' / . :,.V7.' -A, * ' “X-'.'A'-M') '■' '" ' X -»!< U ' , •< . V' f" .A ' K'*'" ' v-V' ''.''-‘-'''MA "'ny y ■;,''' ' ;./<, ,1^^'- S V Ai '■^' VA' V 'f7 ', ' ^, r »i 7f ;,*>* .''M,,'':;,, -’/t 1/ >;'7-; vA7■)■ ;''Av>-'.'s; 'x%',)»'v.'\'^k;A-u-yv rt/. J" v'- ' •( r ' V y V. I h f '■ ’ i, K' <■ ■' t -• Ma..)7 ak a-r'' /. ,v'v I , I I )y '/l y A- ■ ■-■ .. I ^ ^ ■ A' ' X . I, ^ v' • 4 '* > / ■' A ■, •; ' \J' V- / ' V ‘ ‘ ^ ' / .V \A ^. Ct I, A, ' \ I >, • 4 • » 1 f , ^ f f A - 4~ J I 4 f . / ^ '\ •/ i' »•i ii". “ I'' "'j'•r- ,v A vV'T, ' ti-lA -", ^, H'A//'-/ ■ 7'-.' v|^ . /.. ’.V *• : x//! ' .' 'V: '‘^K7 i i I '■/ >' -i ' ^ ^ V / I r ^1 I. X > ■ >■ / . /I' ' \/ \ ^ '!,■ •• A //'• 7 ' 'y .r y y ’ I ^ S • ,v ‘ S'’ M .' '-MTi n ■_ V- ./, ' >i-r yy ;vr'7>M;k,k ‘-Am' I \ 1 J \ V I •A-" i " A m' j / ^ k • \ . A.x / ' / ../li .:v V7'v ’A ,x ■ ! *'> /''. ' I AA( ' -i"* r!t 'y A-^'r :'AA''A.AA7 4-M:, V \ ’ c. I -‘Vv •i X * / “ > / ,* •. V _V' V * ‘“X 4 ••
■>4/4 'f\ ""^ /V . ik- f".V> ^vy- - V' ‘ ' '■’-' n> r . ■■, /Y'-<,s -VIV' :-. f yy ,- •, •'sT “V , ' x.‘*/ .. 'rx ' '-f 1-'-^ . > J '" . :i '■ ’r^ \ f 7v 5 . > « .V * ' » ’'• I'' 4 V ( ^'V\ >,' • 'Y.,','?i'-Y‘ ■ f iV ./*? s. - V ' j- ',' .V ; I V ■' * TH ■ 1 .. '»A * V J. ;.'7.:-7>' t i ^ i V» /; /• r* r''' Y-,.' -’\’ ',■ -• vA■:' '-.Yv/Yc ■ f,.vi''VN- I ' ' -•■«:'4s;-'-'Vi.', -7. ;.7,!'/:7. h 'S ■>■ >"• ^ 'bvf-/ .-■'v ' V ■ 7‘/ ^'V VY'lf r ,V': Y'V*;,';'7'' YY.', ' Ay A -. ,'K 'V ■. '\- I'V '•' ’ ■ i\'f' ^ 1 ii V >' t' Y Z'^' r i'"'. ^ '-i 4'V.,v7s...o 'v-'^sl'S'!--'' Y \'A\, A c' ^V'-'’’'-^'\ '^''''' -' ’ ;••. Z .Vu. r»' .V-■ V, ■>Y7Y‘ ' v/r r,- ' .i /'V • '7, ■ r ,,V,-- >' <7. Y-.- • ■'"• V "'Y-A' .• ' .-/-sv ':n oaA 7f. V ) < ■■ X H •1 sf '*• 1” . . * ' A' • ^ ■ y < ' • ' ’ 'is '• A 'A* \; A .'i'AvY ^ K ^ > f - •,) A >7, . -A ' ; \ •/*?' vA '' 't '- -r ■'- ,, I I > w / L 1 ' ■ I t- \ ^ -A '• r ? • ( yj N —■ , V > } ^ ‘-'V. ■ Y'! ■•' A- 'Tt' ' ^ , 3- .. ■ U' ."' r-, - ■ v- V i I ■ V, I > ■ j I I y ki ^'-' 7 VA •s^ A5 . / \ * ' t' i< ^ir y *♦ <#“' A'A N' j >-,< ' 4'''»{ •■'is^y3 ^ I . •,^7;-.'' '-’:'S''7'''vA''’-' 7 '{. f-'YA-'Z-Y ■ ''' ■■'■'■’?YY7. O;,-;» vYYvYY'; azYY A 'Z^V'Av.. Y's'V--' tAa a, , 'f;^ -'.OV "ZYU-'.i . , ^ ' ./--' . ''-'4 ' A 7 Y. , '/ ''Y'' I A <l‘ i, Yy.' ' v' .x-Y,-' '■ ' 1^-'' f \ . r* r V v'-' V- A-' ’ y-Zi,' ÖSV-- ' yA'"” i % ' V •V \ z. '■< I .-H'- ■ s X-- 3 . i ‘M > ^ ! •'X “. f \ ^ ♦ y'*-!’' ' ' vy— é'i ■ '• % *-' '’YvYA -'“'■'Yy . ' V '"' -ik'O' Y, '.' 4 X '/ ' --,v’ -I vs I '”4.' Ca . Y A / '/> A ■ ', - -A'• < t 4 r . Y’ 'Y A- ., ' yY''-’' ■>. 4 '/ - I ., Y ' -.. Y. v>v " ' > Y • ‘Ty f /.' A' '■' vY- 'x t n " t >K. X > KT ,vi a'Y *> - / i • t ■, & r \ 4 X / I. \ ■ ,* * >>-, X' V, , -1 J ' *J Y Y jf '» O' >.^A'- .XA;' ‘.^ ^ * ■ / ' A ^1- r 'y /' / ''A^A' -• A -CV' ^ ‘' ■ - ,. ^ ^ . -.'•c ^ V i . * . - -V 4yY4::4^y:v;'.,v;4X- '^4 ; 7s '■7V.. ..^'w .>- i, 44V'-A'A;:-7.444'.4'- ';'4‘'Y''47--i.'As> -- vV-Y-’- Y^:;^y A< , ,4^.4r^4iv YY; 4-YY" AvYsvV/;.-sv--j f' - VA'^ _ /,_ ^Y’-' .' -lY *< x 4- . '.A.- '-41 < •'■' 4i 'C'y^ ,*4', • av,.,:.’,.., ,f -77,7-.,. .y A'" ■ ;»;• :' ',i'-'4r7' ■ ■yAVA''''o4'r'>YY;'-A'r;''Vv-4'fr- ''XssZ''"-.- ■- ^^.v-'A.I '-y ‘ X ‘ i /'Y ,-, Y > ll • YY „ .. 4, . - x' ■' ' , ." '4 \'Y> ''*•' X A " X ■' ■'' aX ^ -4^4 ''' - A\ ■' »■'■ ”‘*''^1V- (.' A /Z- >. • -* - u 4•V ^ ^.' r-< vy'’XX->4*vA^ '4'•■•.' •'//•■'A■'YxA , X,\ '. -X' ’'' : "''ijXv; 4-^ ■'■'74'v \' ■^'■. yy X'Zi ; s^^'-'sYri, x X'^-'',;>-;''-K''. f-.YsZZ'-■ zAxAAAaX-;y';'A^':AxA:'F>A■ AyAYaY- 4 s^AAy-y:X v; :>t 4' ;'4A'4V ^A, Ay-y,.,.7zayyX'.a'y-^ .xZ'-r-Xv-’; 4';A,'7i-X'Y';‘f4c-X.A w 'Y-YY' ''; ■ 44,:;'; sY k- A■ 'Va 4''>;Y,;As7;7r YYXx.; ■: 4x4 .; ■' '-- AiAAA. Y v.x'VAax yK:a^' xyA'AA'“''ArA-x '''A ' YXZ 4 (X-' Y-v- 4. .V .-.xA x-v ,•'6' 4-Y A ---'A.- - 'A r ,,.. /. '-Yv. XvJc Y'-'X-4 .-'. ''X;',4»,. Yi 4^,'V-X k .'""i -QA) X X'"' X • ' “'' ■ Vx'^. -* Y‘ V', H' 'X , '4.A^ »y'x'-XA ■ K ■ '. y*A''- • ' rX’A'Z'-Y ■-"' \ '^' .aX^ . -'■ V ,4yr,'V J y< -X '/ * 'X'/' '■"'’x . , " X '—’ 1 i '. r x> ' Y , IyY-. . - . , ^ I ' ‘^^44.X'XX,4zA;;',-X:- A;rYi .y f YA ■ W. x,-Y. XI \ >s«»< ^ V '. y •*1 .</ V-'X< y-'UV'NY ■ V y X4:_ y‘‘4 xI : ,'» ■r ■’A^V" '^' & . • t .'/ f' ^ P- • ,v>Z'X 3'Y' ,"a’; .4. -fX'-':'»' '.Avr ■■ Y >'-'.t A" /Aaa- '/-A , • > .1 >->'7', Ay , . 'J vY V VA •J. ^ t ■■'xAxA'Y C < i • V ‘/I.. ■ AA* ■ I -i » I •M f.'/. y \ 4y V yC ' > ' \ A, . -i' 0;' c-/ /A- .f' ^/A I ! :t7 Y ' ;' I s . * J 'vYY'X' / ir . ^ ■ * ' V .r I >/ \ X V ' V- Aj. isY 'A'' v./ . ' »V , ‘'4. '*■^■4 J V- / Y' X ' ;y \ >► \ ^ ' f ^ c ' A 1-^ ; N V - t-r, 4''’ \ j I »/ 1 < ■r ( • -. / ' \ “ N- ) v^-'V..' J ■ r^'''- it., y- .1. e >4 ;-,■ , Y X4. \ XhZ-^aI' ■ y.< V y ' -4:4; Yy /- ‘axy; A ♦ . AV .1 r ' ■ ' , '.ArA/A-' ', y '; A o ,'. V'■< '-a'-iA , I. _ : KrvX; i \ . { ' -S/ ■Yi • "»v .i*^ V i': .
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OFIN
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OGH CARIN OFIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK FYRTIONIONDE BANDET NERENIUS & SANTÉRUS FÖRLAG AB, STOCKHOLM 1 DISTRIBUTION
RUDOLF THUNANDER Hovrätt i funktion GÖTA HOVRÄTT OCH BROTTMÅLEN 1635-1699 LUND 1993
ISBN 91-85190-49-7 ISSN 0534-2716 ©Rudolf Thunander och Institutet för rättshistorisk forskning Tryck: Bloms Boktryckeri AB Lund 1993 Den på titelbladet avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren.
Innehåll Förord I. Hovrätten i tiden 1. 1600-talet 2. Rättsväsendet 3. Pä den hierarkiska stegen 4. Avhandlingens syfte och disposition 5. Källorna 6. Avgränsningar 7. Tidigare forskning II. Hovrätten dömer 1. Hovrättens män 2. Hovrätten i arbete 3. Hovrätten och lagen 4. Sammanfattning III. Hovrätten och straffen 1. Dödsstraff 2. Bötesstraff 3. Kroppsstraff 4. Förvisningsstraff 5. Frihetsstraff 6. Andra straff 7. Sammanfattning IV. Hovrättens domar 1. Sedlighetsbrotten 2. Stöldbrotten 3. Våldsbrotten 4. Övriga brott 5. Hovrättens domar i sammanfattande perspektiv .... V. Hovrätten och Kungl Maj :t 1. Högsta domsmakten 2. Till Kungl Maj;t refererade mäl 3. Leuterera och arbitrera 4. Kontakterna mellan Göta Hovrätt och Kungl Maj:t 5. »Oförsvarlig försummelse och obetänksamhet» ... IX 1 1 4 7 15 18 20 24 26 27 40 52 68 72 73 77 79 83 87 88 90 93 93 116 130 163 165 182 182 187 195 203 210
VIII 6. Tillsättningarna 7. Sammanfattning VI. Hovrätten och underrätterna 1. Tillsynsuppgiften 2. Lagläsarsystemet 3. Hovrätten och lagläsarna 4. Tillsättningen av lagläsare 5. Lagläsarnas kompetens 6. Lagläsarna och allmogens respekt 7. Hovrätten, lagläsarna och nämnden 8. Att förspörja sig 9. Tiden efter 1680 10. Kontrollens räckvidd 11. Sammanfattning VII. Hovrätt i funktion 1. Hovrätten somförvaltning 2. Hovrätten och den judiciella revolutionen 3. Hovrätten— ett lyckokast? VIII. Summary IX. Källor och litteratur 215 219 223 223 226 228 241 245 250 255 264 267 273 274 278 280 282 285 290 300 Förkortningar GH =Göta Hovrätt KBR=Kungl brev och resolutioner SRP =Sveriges riksråds protokoll Hänvisningar till hovrättens resolutioner sker genomdatum plus bokstäverna F för Jönköpings, G för Kronobergs och Hför Kalmar län, t ex 17.9.1640H.
Förord Det är många jag vill tacka. Först och främst ett varmt tack till min lärare och handledare, professor Eva Österberg i Lund, som med stort intresse för mitt ämne hjälpt och uppmuntrat mig under avhandlingsarbetets gång. Hon har läst alla versionerna av min avhandling framtill den sista och med osvikligt tålamod vid besök, i brev, i telefon och på seminarier på alla sätt hjälpt mig framåt. Ett hjärtligt tack riktar jag också till professor Lars-Olof Larsson i Växjö, som under min tid där var en inspirerande lärare och den som gav mig modet, att påbörja en forskarutbildning. Han har läst mitt manuskript och gett mig ytterst värdefulla synpunkter. Också professor Bengt Ankarloo i Lund har intresserat sig för mitt arbete och läst manuskriptet. Jag tackar honom för de väsentliga påpekanden och förslag till förbättringar han gjort; jag har försökt låta demkomma avhandlingen tillgodo. Jag känner mig hedrad och är mycket tacksam för att Institutet för rättshistorisk forskning velat låta min avhandling ingå i sin utgivning och vill i detta sammanhang särskilt tacka Institutets företrädare, professor Kjell-Åke Modéer i Lund, för de synpunkter han gett på mitt manuskript och för de givande diskussioner som läsningen av det gett upphov till. Kamraterna i doktorandseminarierna, i synnerhet gruppen från Växjö, har alltid gett mig ett öppet, kamratligt och hjälpsamt bemötande, som jag är mycket glad och tacksam för. De har faktiskt utfört konststycket att få den grånade pensionären att i bland känna sig som deras jämnårige. Jag tackar särskilt Lennart Johansson, som mitt uppe i det egna avhandlingsarbetet tagit sig tid att läsa mitt manuskript och därvid göra viktiga påpekanden. Det är många timmar och dagar jag tillbringat i Göta Hovrätts arkiv på Lantmätargränd i Jönköping. Jag har alltid bemötts med stor vänlighet och hjälpsamhet av arkivföreståndaren Henry Hallberg och hans efterträdare Gun Pettersson. De har lyckats skapa en gemytlig atmosfär i arkivet, somjag liksom övriga »stamkunder» mycket uppskattat och vill uttrycka min tacksamhet för. Ett par gånger har jag fått medverka vid konferenser inomdet av professor Eva Österberg ledda projektet »Social kontroll och konflikthantering i Norden ca 1550—1850» och därvid fått möjlighet att diskutera några av mina resultat med nordiska kolleger. Jag vill passa på att här peka på vikten av sådant tankeutbyte över gränserna och att tacka för att jag fått deltaga i detta.
X Sist men inte minst vill jag tacka min hustru och min familj för stöd och uppmuntran. Särskilt tackar jag min svärson, professor Bengt Söderströmi Lund, som ständigt stått beredd att undervisa mig i ordbehandlingsprogrammets mysterier och hjälpa mig tillrätta när datorskärmen plötsligt svartnat. Vrigstad i november 1993 Rudolf Thunander
\\ (Iff ^'“V ^ fC^au F<i- ^tvnhfl (t^ "i-fV ov^ Vvto^v^-w' StUx^?^ , ^Q^<Ar 'Vt'V.fp'^ • ; o^yxo^v», Ckv^o\) f. '\SupHi^ 2v;J r f* ^ , fl . I [■»/v + 4 /:-» r“■'“ ?5ci!^ru?, ■ 4^ l^tVK 9c f. *.^ yl* X « t: v-v^ o s" Den 23 september 1635 avkunnade Göta Hovrätt sin allra första domi ett brottmål. Det var Liidert Pottemakare och »löskekonan» Anna Andersdotter i Jönköping som dömdes till böter för enfalt hor. Domen fälldes av presidenten Johan Skytte samt assessorerna Casimir Gyllenstierna, Carl Cristenson (Måneskiöld), Carl Mörner, Peder Matson, Petrus Dober, Gustaf Nilson, Peder Ericson och Eric Larson.
norma. j'u ' Vfedbo 'önkåpin^ * Tveto orro Ijoat \ I I \ . rjaimrufi / s Sevede Oi/imtnmrhy \ / ^ O \S0dro Vedbo r* «*• > \ /\. »^ ^ Mo / 1^ / J"'-. >» \ / \ I \ ✓ I ; JON'.KOPlNes/ LAN ' > • '/ Vostro Östro > V r '*'.^Vuno lo Aapelorid I KALMAK'IIakK — ' 1^ "‘x Hondbord J J A-—^ Str I Ostbo ' \ K Vast bo V s' I I \ \Nlorr- \vid,n3e\ Uppvidinge I \ I I y y I s / / ,1 0,Vc%,o' ^ KRO':NOgBER,6S L'^N \ 's Norra xMSre. 'a ÖLAND Sunnerbo N \ i \ Södra '> Möre / I Kongo \ / I I \ ' void V I 1 ✓ f 1600-talets Småland och Öland med sina län, härader och städer, enligt gränser fastlagda vid århundradets slut. (Lars-Olof Larsson, 1982.)
I. Hovrätten i tiden 1. 1600-talet 1600-talet var den tid då Sverige blev en av Europas stormakter och grunden lades till den moderna staten. Det var en dynamisk tid, som blivit föremål för omfattande forskning. Som inledning och bakgrund till avhancilingens framställning av 1600-talets hovrätt i funktion antyds här kort några av dessa forskningsresultat; den bild av detta händelserika sekel, somdå tonar fram, är mångtydig och motsägelsefull. Sverige växte. Det rike, som vid århundradets början omfattade Sverige, Finland och en del av Baltikum hade vid dess slut utvidgat sina gränser i alla riktningar och blivit en stormakt. Växandet gick snabbt. Bara mellan 1645 och 1658 blev t ex sju danska landskap för alltid svenska: Halland, Skåne, Blekinge, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen och Gotland. Den svenska statsledningen kallade det »skedde segersamme erövringar.»' Vägen till denna »förvidgning»^ var kantad av krig. Stormaktsväldet byggdes upp genom krigiska erövringar och det måste ständigt försvaras mot krigiska utmaningar. 1600-talets Sverige har därför karakteriserats som en militärstat, där de militära behoven bestämde fördelningen av resurserna och var styrande för statens uppbyggnad.^ Krigsansträngningarna var enorma och krigens följder djupgående: enligt Sven A Nilssons beräkningar dog 50 000 man under fälttågen mellan 1621 och 1632, alla i arbetsduglig ålder och tagna ur en befolkning på föga mer än en million."' Hur hårt utskrivningarna av manskap och de av krig motiverade pålagorna kunde drabba en socken har beskrivits av Jan Lindegren, som bl a visat att av de 255 knektar som skrevs ut från Bygdeå socken under åren 1620—1640 kom bara 58 tillbaka."’ Också officerare satte livet till i de många krigen, särskilt många unga i giftasvuxen ålder, vilket enligt Ingvar Elmroths undersökningar starkt påverkade adelns demografi.'’ I andra framställningar ses krigen på annat sätt: stormaktstiden kallas »storhetstiden» och hjältedåd och bragder på slagfälten lyfts fram. Ingvar Andersson jämför t ex de svenska arméernas öden under Karl X Gustavs polska krig med »en ovanligt spännande äventyrsroman.» Han beundrar hur i detta krig ' Gunnar Bendz 1935 s 98. ’ Ibidems 52. ' Sven A Nilsson 1990 och där given forskningsöversikt. ■* Ibidems 21 f. ^ Jan Lindegren 1980. Ingvar Fdmroth 1981.
2 »hasarderade framryckningar och hårt trängda återtåg omväxlade med glänsande strategiska manövrer och fäktningar mot polskt adelsuppbåd och tartariska horder.» Erövringen av Warszawa 1656 betecknar han som »briljant genomfört»; i hans ögon är det just fältslagen som »markerar många viktiga och skickelsedigra punkter i den svenska historien, många av de stora politiska frågorna ha avgjorts genom vapen.»^ Denna doktrin om fältslagens avgörande betydelse har senare forskning emellertid ifrågasatt: framgången vanns inte i första hand på ärans fält utan snarare genomatt lyckas med den mindre glansfulla uppgiften att försörja de egna styrkorna på platsen.^ Motiven för att gå i krig var enligt äldre forskning oftast ädla. Sverker Oredsson har gjort en grundlig genomgång av de förklaringar till Gustav Adolfs inträde i trettioåriga kriget, somunder årens lopp getts av historieskrivningen.^ Många anser att kungen invaderade Tyskland för att försvara det inringade rikets hotade gränser och oberoende. En av dem, Michael Roberts, pekar på en viktigare faktor än rikets försvar, nämligen »faran från den återuppvaknande katolicismen.» Det var för trosfriheten som Gustav Adolf drog i fält; ingen faktor i begreppet nationell frihet var viktigare än religiös frihet. Andra har motsatt mening, bl a Sverker Oredsson själv, och ser Gustav Adolfs ingripande som ett rent erövringsföretag." Samma åsikt har Axel Strindberg. Gustav Adolf hade enligt honomdessutomännu ett skäl, präglat av personlig ärelystnad: han ville bli kejsare.'- Krigen var f ö enligt Axel Strindberg iscensatta av adeln somett sätt att förmera sina rikedomar, och skapandet av det svenska stormaktsväldet ingenting annat än en aktion, sominspirerats av feodala intressen med syfte att utvidga adelns godsinnehav runt Östersjön.'^ Priset för stormaktsdrömmen var »bitter bondenöd», bönderna dignade under krigets bördor, plågade och rättslösa gentemot adeln. I andra framställningar tecknas motbilderna. Enligt Kurt Ågren hotades bönderna aldrig av ofrihet på grund av cyniska adelsmäns jordhunger,''' och säteribildningen, som enligt bl a Eli Heckscher skulle ha utgjort ett så allvarligt hot mot böndernas frihet, hade enligt vad Margareta Revera kunnat visa, inte alls de negativa effekter för bönderna i form av förlorad äganderätt till sina hemman, som det påståtts.'^ Inte ens skattefrälsebönderna fick enligt denna forskning någon annan behandling av adeln än den lagar och förordningar föreskrev. Lars-Olof Larsson har med sina resultat raserat den bild av rättslösa ^ Ingvar Andersson 1953 s 234. * Jan Lindegren 1992 s 181 ff. ’ Sverker Oredsson 1992. Michael Roberts 1980 s 42. " Sverker Oredsson 1992 s 254 f. Axel Strindberg 1988 s 20 f. Ibidems 90 f. '■* Kurt Ågren 1964 s 196 ff. Margareta Revera 1979 s 73 ff.
3 och maktlösa skattefrälsebönder, somVilhelmMoberg tecknat i »Rid i natt!»; de förblir inför denna forskning litterära fiktiva gestalter. Det föreföll också att gå bra för Sverige. För en forskare som E.J. Hobsbawm, som studerat vad han kallar »den allmänna krisen» i Europa under 1600talet, skilde Sverige fördelaktigt ut sig från flertalet andra lånder. När han t ex noterar en rad nedgångstendenser, som vittnar om denna allmänna kris i bl a medelhavsområdet, Tyskland och Danmark, får han i fråga om Sverige »snarare intrycket av framåtskridande än av stagnation.» Beträffande befolkningsutvecklingen tycks inga större ökningar ha förekommit någonstans med undantag för bl a Sverige, och när han kommer till frågan omproduktionen konstaterar han just i Sverige en i förhållande till de flesta andra länder i Europa ganska snabb utveckling, speciellt av råvaror.'^ Som framgår av Lars-Olof Larssons undersökningar kunde också bönderna trots krigen expandera och nyodla och särskilt i skogsbygderna finna nya inkomstmöjligheter. I Olof Rudbecks person rymdes andra av 1600-talets kontraster. För att förta intrycket av nyrik uppkomling bland Europas gamla stater behövde Sverige en ärorik historia och Olof Rudbeck skrev den. Enligt honom var det svenskarna, som var födda att »alla andra i världen styra och regera», i Sverige stod en gång den antika kulturens vagga och här var platsen för det sjunkna Atlantis.'^ Men samme Olof Rudbeck, som svävade ut i göticismens fantasivärld, experimenterade och dissekerade träget under sträng vetenskaplig disciplin och kunde slutligen redovisa den viktiga upptäckten av lymfkärlen. Folkundervisningen intensifierades, läskunnigheten ökade, utbildningen förbättrades med trivialskolor och med gymnasier i alla stiftsstäder, med återupprättade och nyinrättade universitet. Kontakterna med omvärlden blev livliga efter den första reformationstidens kulturella isolering, svenska studenter studerade vid de europeiska universiteten, utländska professorer undervisade vid de svenska.Men samtidigt som allt fler lärde sig läsa sin Bibel och sin katekes, samtidigt som både det andliga och världsliga synfältet vidgades för de svenska blickarna, samtidigt frodades vidskepelsen och flammade häxbålen.'^ Under 1600-talet lades grunden till den moderna staten. Både den centrala och den regionala styrelsen nydanades, kollegierna tillkom och länsstyrelserna inrättades och fylldes med ämbetsmän. Nya militära enheter organiserades, Sverige fick en postorganisation och ett lantmäteriväsende. Ingen betraktare av 1600-talet har kunnat undgå att konstatera, med vilken kraft och målmedvetenhet allt fler samhälleliga verksamheter under några intensiva decennier organiLars-Olof Larsson 1976 s 50 ff. EJ Hobsbawn 1954 s 13 f. Lars-Olof Larsson 1983. Sten Lindroth 1989 s 284 ff. Ibidems 414 ff. Lars Niléhn 1983. Bengt Ankarloo 1971, Bengt Sandin 1986.
4 serades, reformerades och centraliserades. Det var ett ambitiöst reformverk, somenligt ett sätt att se egentligen bara var förberedelser för expansiva utrikespolitiska insatser; att föra krig och ständigt vara beredd på krig förutsatte ett fast centralt grepp om förvaltning och resurser. Enligt ett annat synsätt utgjorde reformerna svaret på samhälleliga behov överhuvudtaget.^^ Så följer bilder och motbilder varandra. De har lyfts framur mängden för att blixtbelysa några av det dynamiska 1600-talets särdrag och ge en bakgrund till avhandlingens framställning av en av detta sekels nyskapelser i funktion, hovrätten. 2. Rättsväsendet Rättsväsendet var ett av de områden, som tidigast blev föremål för Gustav Adolfs och hans nya regerings uppmärksamhet. Det blev genomgripande reformerat och domstolarna inordnade i det växande kontrollsystemet. Redan 1614 inrättades Svea Hovrätt som en härads- och rådstugurätterna överordnad instans, bl a med syftet att få slut på de kaotiska förhållanden som påstods ha rått med »oändelige klagemål som oss dageligen ifrån våre trogne undersåtar, menige riksens inbyggare, högre och lägre, förekomma, att lag och rätt icke bliver tillbörligen handhavd och skipad så som rättvisan och ett välbeställt regemente kräver. På frågan, i vad mån detta syfte förverkligades, finns varierande svar. Också av det reformerade svenska rättsväsendets funktion under 1600-talet tecknas olika bilder. Stig Jägerskiöld kallar inrättandet av Svea Hovrätt »ett lyckokast».^^ Den blev »ett ytterst värdefullt instrument för rättvisans skipande och rättens utveckling.» Lars-Olof Larsson anser att tillkomsten av hovrätterna hörde till det viktigaste som överhuvudtaget skedde på rättsväsendets område: »Statens fastare grepp om rättsväsendet bidrog starkt till ökad kontroll över riket, det markerade riksenheten och likformighet i lagarnas tillämpning. Tveklöst har det även inneburit en starkare rättstrygghet för de enskilda medborgarna.»-^ Det tror emellertid inte Axel Strindberg, i varje fall inte när det gällde att hävda böndernas rätt gentemot adeln. Enligt honom kontrollerades domarbefattningarna av adeln »eller av dem beroende redskap bland lagläsarna.» Bönderna blev rättslösa och klagade bittert: »huru vilja vi, fattiga bönder, få rätt, när endast adelsmän sitta till doms å tingen, och broder dömer icke gärna broder till straff.»'^ Också på brottmål och straffrätt har han synpunkter och Göran Rystad 1983. Schmedeman s 134. StigJägerskiöld 1964 s 121. Lars-Olof Larsson 1982 s 20. A.xel Strindberg 1988 s 39 f. I en specialundersökning av den adliga jurisdiktionen (borg-
5 beskriver situationen under »denna råa epok» med utgångspunkt i »tidens barbariska straffordning.» Straffen var upprörande och »vedergällningsteorin drabbade med förkrossande tyngd: den som lastade Guds namn miste tungan, rånare miste högra handen; fortfarande hände det att en brottsling sattes kvick i jord, således nedgrävdes levande. Och tortyr användes ju vid rannsakningar ända till Gustav III:s tid.»^** Den straffordning han syftar på är de delar av den mosaiska lagen i Gamla Testamentet, som av Karl IX år 1608 fogades till den svenska landslagen och som innebar, att dödsstraff föreskrevs för ett stort antal brott, som tidigare sonats med böter. Det gällde i synnerhet sedlighetsbrott, t ex utomäktenskapliga förbindelser eller förbindelser mellan släktingar.Detta att införliva mosaisk lag och mosaiska straffbestämmelser med den svenska landslagen har upprört flera av de forskare som beskrivit 1600-talet. Det var, säger t ex PerJohan Ödman, »ett försök att förlänga kungamaktens och kyrkans arm så att den nådde ända innanför stugväggarna. Det innebar en aggravering av samhällets sanktioner mot enskilda människors seder och levnadsvanor.» Överhuvudtaget ser han de stränga straffen som en myndigheternas strategi för att skrämma folk att acceptera sociala orättvisor. Rätthistorikerna har bedömt införandet av den mosaiska lagen somett djupt snitt i den svenska rättskipningens traditioner. »Man slog in på en utomordentligt hård linje» skriver t ex Göran Inger om den »barbariska straffordningen» från 1608^' och Erik Anners konstaterar i samma anda att »den mosaiska rättens reception medförde en djupgående brutalisering av straffrättskipningen» och att »den religiösa auktoriteten bakom de mosaiska straffbuden länge var så stark, att domar förekom, som även för tidens människor föreföll absurda.»^^ Också för Gustav Olin har införandet av detta tillägg tett sig som »fullkomligt absurt.»’-’ Enligt Eva Österberg kan emellertid sedlighetslagarna inte bara ses som ett normsystem, som uppifrån och utifrån pådyvlades allmogen, eller som den kungamaktens och kyrkans långa arm, som trängde in innanför stugväggarna för att övervaka och bestraffa. Hon anser »det mindre troligt att en så omfattande och hård bestraffning av sedlighetsbrott skulle ske, ominte den uppfattning om rätt och fel, som legat bakom straffen, delats av många i lokalsamhället.» Det fanns enligt henne en viss samklang mellan dessa lagar och de informella värdesystemen; när stabiliteten i bondesamhället av olika skäl hotades, rätterna) pä 1600-talet har Kenneth Johansson varit inne på tolkningar som mera nyanserat framhäver adelns potentiella makt i den rättsliga diskursen. Se KennethJohansson 1990. Ibidems 60. Jan-Eric Almquist 1942. Per-Johan Ödman 1987. ” Göran Inger 1983 s 120 f. ’’ Erik Anners 1972 s 16 f. ” Gustav Olin 1934 s 833 ff.
6 kunde hotet avvärjas genomatt slå vakt kring »de normer, på vilka det traditionella livet baseras, nämligen familjelojalitet och -ansvar, laglydighet, ordning och moral.» Som synes skiftar också bilderna av 1600-talets rättskipning: tingsförrättarna var enligt ett synsätt manipulerade av adeln, straffordningen var barbarisk och de fällda domarna absurda. Domarna präglades av godtycke och inkonsekvens^^ och inte ens när bortemot 100 år hade förflutit sedan de ambitiösa reformerna på rättskipningens område inleddes i seklets början, hade man nått längre än till »förvirring och upplösning.»^^ För andra ögon ter sig bilden ljusare: rättstryggheten stärktes och risken för rättsövergrepp minskade påtagligt. Den stränga synen på sexualbrotten upplevdes inte uteslutande som ett intrång »innanför stugväggarna» av stat och kyrka, utan bönder och bondhustrur kunde också inse att 1608 års appendix tjänade familjehelgdens och sedlighetens intresse. Och det rättsväsende, som vid slutet av seklet påstods vara präglat av upplösning och förvirring, befann sig trots allt mitt uppe i en intensiv moderniserings- och professionaliseringsprocess. Det var en process somhängde samman med centralmaktens tillväxt. Det var en västeuropeisk företeelse, som kallats den judiciella revolutionen och som i den internationella forskningen påståtts vara »one of the central (yet most neglected) developments of European history.»^^ Den innebar att en allt större del av ansvaret för rättskipningen övergick från de lokala domstolarna till de centrala, att lekmännens inflytande minskade och experternas ökade. Med Eva Österbergs ord gick utvecklingen »från en rättsutövning, som låg nära lokalsamhället och som sökte anpassa straffet till brottslingen för att återanpassa honom till den sociala gemenskapen, mot en statligt styrd rättsutövning med syfte att skydda samhället, avskräcka från brott och anpassa straffen efter klart definierade brott. »^® Förloppet har tecknats av Jan Sundin, somför Sveriges del nämner just inrättandet av hovrätterna somett viktigt steg mot centraliseringen av rättskipningen.^^ Redan mot denna bakgrund avtecknar sig en forskningsuppgift och väcks en rad frågor om 1600-talets rättsväsende. På vilket sätt avspeglas t ex den judiciella revolutionen i utvecklingen i Sverige? Upphörde lokalsamhällets inflytande i och med hovrätternas tillkomst? Vilken syn på straffen avtecknar sig i hovrättens praxis? Blev straffrätten så djupgående brutaliserad genom införandet av de mosaiska straffreglerna som det sagts eller utvecklades den i annan riktning? Exekverades verkligen de grymma straff som de »barbariska» straffbestämmelserna föreskrev och kan påståendena omatt tortyr var vanlig verifieEva Österberg 1982 s 46 ff. Erik Anners 1972 s 16 f. Gustav Olin 1934 s 843 f. Bruce Lenman/Geoffrey Parker 1980 s 23. Eva Österberg 1992a. Jan Sundin 1992 s 447.
7 ras? Var tillkomsten av hovrätterna en avgörande händelse, somledde till stärkt rättstrygghet och likformig lagtillämpning? Blev resultatet en uppryckning av underrätternas verksamhet? I vad mån lyckades man i sin vid riksdagen i Örebro 1614 formulerade ambition, att »all orättvisa och olag nedertrycka» och »den hälsosammaJustitian vid makt hålla och administrera?»'*^ Det är avhandlingens syfte att söka svar på dessa och andra frågor. Svar saknas nämligen i långa stycken, i varje fall svar sombottnar i större systematiska analyser av hovrättens praxis. Äldre rättshistoriker har ofta stannat vid normer och institutionella ramar, moderna socialhistoriker har använt hovrättsmaterialet för vissa kategorier av brott, t ex Birgitta Odén (konflikter mellan generationer), Jonas Liliequist (tidelag) och Per Sörlin (trolldom och vidskepelse)."*' Frågorna kommer att preciseras och närmare utvecklas i det följande avsnittet, vilket är en översiktlig beskrivning av 1600-talets rättsväsende. Av denna beskrivning kommer också att framgå, varför det är just i hovrättens brottmålsresolutioner somsvar på många av de ställda frågorna kan sökas. 3. På den hierarkiska stegen Statsvetenskaplig forskning, som studerar förvaltningen i det politiska systemet behandlar frågor om en förvaltnings olika nivåer och om förhållandet och interaktionen dem emellan. Med hjälp av den principskiss somdenna forskning ger av en förvaltning som har att tillämpa och verkställa de beslut, som en överordnad auktoritet fattat, kan 1600-talets rättsväsende i funktion beskrivas."*’ En instansordning växte då fram, där nivåerna centralt, regionalt och lokalt fick sina motsvarigheter inom rättsväsendet i de tre instanserna Kungl Maj:t, hovrätt och underrätt. Med hjälp av några av de teoretiska begrepp som den nämnda forskningen lanserar kan en analys göras av interaktionen mellan nivåerna och av hur verksamheten styrdes och kontrollerades."** Utgångspunkt är existensen av en beslutsfattare, som fattar auktoritativa beslut och som delegerar tillämpning och verkställande av dessa beslut till en förvaltning. I en sådan schematisk bild på rättsväsendets område är det 1600talets hovrätter och underrätter, som tillsammans utgör förvaltningen. Det var dessa institutioner, som hade att tillämpa Sveriges lag, eller som det hette med tidens språkbruk, att »administrera den heliga Justitian.» Det auktoritativa beslutet med stort B utgjordes då av lagen, ett slags måldokument som också fungerade som ett styrdokument, t ex i rättegångsbalken med dess regler omde former under vilka tillämpningen skulle ske. Schmcdem.in s 13. ■*' Birgitta Oden 1991,Jona.s Liliequist 1992, Per Sörlin 1993. Lennart Lundquist 1971. ■*' Lör ett annat försök att i historisk forskning omsätta forvaltningsteoretiska resonemang i en analys av relationen krona-fogde-lokalsamhälle se Eva Österberg 1971 s 222 f.
8 Lagen hade en självklar auktoritet. Flertalet av medborgarna torde ha uppfattat den som bindande och varit beredda att lyda den och också att appellera till den. Lagens centrala betydelse i de nordiska samhällena i äldre tid har framhållits av flera forskare, bl a AJ Gurevich, som ger lagen samma vikt i medeltidsmänniskornas föreställningsvärld somkategorierna tid och rum, arbete och egendom. »The obligation to uphold the law does not derive fromany treaty or agreement but from the concept of the universal power of the law to which all men are subject. Accordingly, law unites men, and is in itself the general bond between people.»"*^ Den italienske diplomaten Lorenzo Magalotti, som 1674 reste i Sverige, slogs av svenskarnas förhållande till lagen: de »älskar sina lagar och skulle icke lätt kunna se dem trampade under fötterna.» Eva Österberg, som citerar hans iakttagelser, lyfter också fram lagen som en väsentlig del av de svenska 1600-talsböndernas mentala värld, deras vana att appellera till lagen och deras förtrogenhet med de fora där rätten administrerades."*^ När 1600-talet gick in och reformeringen av dess rättsväsende inleddes, gällde Magnus Erikssons stadslag från 1350, kung Kristoffers landslag från 1442 samt det tillägg till landslagen av delar av Mose lag i Gamla Testamentet, vanligen kallat landslagens Appendix, som gjordes 1608. Att stifta en lag kan sägas vara urtypen för ett auktoritativt beslut. För 1600-talets beslutsfattare på högsta nivå, kungar och regeringar, var emellertid inte alla beslut fattade i och med existensen av de nämnda lagarna. Samhället utvecklades raskt och de gamla lagarnas otillräcklighet blev efter hand kännbar. Nya förordningar och stadgar med status av lag utfärdades därför under hela 1600-talet av Kungl Maj:t, bakom vilket begrepp monarker, regeringar och råd i växlande kombinationer dolde sig."*^ Frågan, som avhandlingen vill besvara, är hur förvaltningen i praktiken tillämpade dem. På högsta nivån i hierarkin stod alltså Kungl Maj:t somförsvararen och upprätthållaren av gammal etablerad lag och rätt i riket, men också som den som följde tidens förändringar och hade makten att fortlöpande fatta beslut om nya stadgar och förordningar. Kungl Maj:t hade därmed dubbla roller, dels som beslutsfattare och lagstiftare, dels som tillämpare av de beslut han själv fattat och de lagar han själv stiftat. På olika vägar kunde ett mål föras upp till Kungl Maj :t, som då som sista instans skulle tillämpa lagen på ett sätt, som motsvarade hans egna intentioner som beslutsfattare. I praktiken överläts dock tillämpningen åt hovrätter och underrätter. Dessa instanser lydde under Kungl Maj:ts auktoritet och hade att följa den styrning som Kungl Maj:t utövade. Att de efterkomstyrningen berodde framför allt på att de uppfattade beslutsfattarens auktoritet somlegal och hans position som uppnådd efter bestämda legala former."*^ Det spelade med andra ord AJ Gurevich 1985 s 168. Eva Österberg 1992 s 88 fl. Se närmare häromi kap Hovrätten och K Maj:t. Den legala auktoritetstypen är en av de aukioritetstyper, som Max Weber definierat. Se Max Weber 1983 s 144 ff. Jämför Lennart Lundquist 1971 s 25.
9 ingen roll för hovrätter och underrätter vem som dolde sig bakom begreppet Kungl Maj:t. De skulle ändå lojalt och lydigt ha följt styrningen vad kungen än må ha hetat och vad regeringen än må ha kallats. Alla i domsprocessen inblandade, assessorerna i hovrätten lika väl som nämndemännen i häradsrätten, var också bundna av sin domared. Den var en förklaring med Gud som vittne om lojalitet mot både Sveriges lag och mot den överhet som styrde och kontrollerade dess tillämpning. Tillämpningen av lagen styrdes av krav av åtminstone två slag. Dels skulle det rent materiella resultatet överensstämma med lagens intentioner, dels skulle tillämpningen ske i ordnade former.Tjuven, som stulit ett får, dömdes omhan bekände eller övertygades med vittnen, att ersätta den bestulne och att böta tredubbelt det stulnas värde. Därmed hade han »sont och bött». Omhan nekade och anklagelsen var som det hette »obevislig» frikändes han. Men i vilket fall skulle domen fällas på ting som utlysts i laga ordning, på rätt plats och tid, det skulle sitta 12 män i nämnden, stämning skulle utfärdas på föreskrivet sätt, vittnen skulle höras under ed, protokoll skulle skrivas och förses med sigill etc. Underrätternas organisation och formerna för deras verksamhet var styrd av sådana detaljerade regler, som för häradsrätternas del vuxit fram ur de gamla lagarna. Det var en styrning som hade med förvaltningens effektivitet att 48 gora. 1600-talets första decennium präglades av politisk oro. Också på rättskipningens område rådde oklara förhållanden, vilka Karl IX gjorde upprepade försök att bringa ordning i.'*^ Rättegångsordinantians förmodligen något tenditiösa beskrivning förmedlar en bild av ett närmast kaotiskt tillstånd, framför allt när det gällde de civila målen. Man gick helt enkelt förbi underrätterna med sina tvister om »jord, gods och penningar» och vände sig direkt till kungen. Men också formerna för kungens dömande verksamhet var oordnade med oregelbundna ambulerande kungliga domstolar, vilkas sammansättning varierade från gång till gång.^° Styrning förutsätter kontroll, men någon effektiv kontrollfunktion existerade inte. Ingen hade heller överblicken och därmed möjligheten att nå en någorlunda enhetlig rättstillämpning över hela landet. När Gustav Adolf och Axel Oxenstierna tillträdde sin regering hade utvecklingen gått så långt, att »lag och rätt icke bliver tillbörligen handhavd» och att underrätterna förlorat i »aktning och myndighet.» Varken det reella resultatet av lagtillämpningen eller formerna för den stämde med intentionerna. Styrning och kontroll fungerade med andra ord inte längre.^' Därför blev tillskapandet av Svea Hovrätt 1614 ett så viktigt inslag i den reformering av rättsväsendet som den nya regeringen fortsatte. Som kungens domstol skulle den tillämpa lagen, men också vara ett instrument för kontroll ■** Lennart Lundquist 1971 s 27. Nils Ahnlund 1933 s 103. Sture Petrén 1964 och kapitlet Hovrätten och Kungl Maj:t nedan. Beskrivningen av tillståndet i rättegångsordinantians inledning. Se Schmedeman s 133 f.
10 och tillsyn av samtliga underrätter. Dess organisation och verksamhet styrdes av två grundläggande dokument, rättegångsordinantian 1614 och rättegångsprocessen 1615, där också uppgifterna att övervaka underrätternas verksamhet preciserades.^^ Denna första hovrätt och de tre senare inrättade hovrätterna utgjorde alltså den förvaltning som tillsammans med underrätterna skulle tillämpa lagen. De befann sig på skilda nivåer på den hierarkiska stegen, hovrätterna var överordnade underrätterna och hovrätten var underordnad Kungl Maj:t. Dess karaktär av mellaninstans blev tydlig, dels genomatt ett nytt rättsmedel (beneficium revisionis) skapades så att en missnöjd part i ett civilmål kunde föra sitt ärende vidare från hovrätten till kungen, dels genom att Svea Hovrätt följdes av de tre systerhovrätterna i Åbo, Dorpat och Jönköping. I de grundläggande dokumenten styrdes hovrättens verksamhet med regler för organisation och former, antal ledamöter, sessionstider, förfarande vid omröstning etc. Hovrättens befogenheter i förhållande till Kungl Maj:t reglerades också i fråga om de två huvudtyper av mål, som man som domstol hade att befatta sig med, civilmål och brottmål. Av särskilt intresse för avhandlingen är att styrning och kontroll fungerade på olika sätt i olika typer av mål. I ett civilmål fanns genom det nämnda rättsmedlet beneficium revisionis en möjlighet för en part som var missnöjd med hovrättens dom, att föra målet vidare. Det var visserligen ingen rättighet, somutan vidare kunde utnyttjas, utan berodde i varje enskilt fall på den kungliga nåden och kostade dessutom 200 daler i s k revisionspenningar. Det innebar i regel heller ingen ny rättegång inför Kungl Maj:t, utan endast som det hette »avdömde acters överseende», men det utgjorde ändå en inbyggd möjlighet till kontroll av hovrättens dom. Man kan alltså säga, att hovrättens lagtillämpning i civila mål kontrollerades genom att missnöjda parter lät höra av sig till Kungl Maj:t genom ansökan om revision. Då kunde hovrättens tillämpning gillas eller korrigeras, men så länge inga sådana ansökningar komin, lämnade man hovrätten i fred för ingripanden. Det var en typ av passiv kontroll, sominnebar s k institutionaliserad feed-back, dvs initiativet togs av någon annan (den förlorande parten) och inte av den egentlige kontrollutövaren (Kungl Maj:t) och riktades mot handläggningen i förvaltningen (hovrätten).^'* I princip stod en väg öppen uppåt i de civila målen. När dessa avdömdes i hovrätten var man medveten om att den dom man fällt inte nödvändigtvis var den slutgiltiga. Det visste man däremot när brottmålen avdömdes. Antingen avgjordes målet direkt eller också överlämnades sista ordet till Kungl Maj:t av hovrätten. Det kunde emellertid ingen av de inblandade i målet göra. Det kunde bara hovrätten. I brottmålen var förhållandet sålunda annorlunda. Kärnpunkten i de styrande dokumenten var att kungen där förbehöll sig avgörandet i s k livssaker, i prinBåda dokumenten tryckta hos Schmedeman på s 133 ff respektive 143 ff. Omdenna utveckling se nedan kap Hovrätten och Kungl Maj:t. Lennart Lundquist 1971 s 103.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=