81 Några omräkningar mellan daler och riksdaler har jag inte funnit meningsfull att göra. Jämförelserna är lämpligare att göra mellan de reella förmögenheterna i formav fastigheter, guld, silver, linné, husgeräd o.dyl. Skulderna var ibland betydande och i ett fall översteg skulderna dödsboets tillgångar."^ I flera fall hade emellertid ämbetsmannen både stora skulder och stora fordringar, och i flera fall där skulderna var stora framgick det att personen ifråga levt ett ståndsmässigt liv. Tolkningen av skulderna är därför inte given. Den enda bouppteckning somhar spårats upp efter en länsman uppgick till 438 rdr. Med stor sannolikhet hade de flesta länsmän en levnadsstandard som var avsevärt lägre än fogdars och häradsskrivares (mer omdetta nedan). Utan jämförelser med uppgifter från andra samhällsgrupper säger siffrorna givetvis ganska lite. Det är knappast förvånande att kroppsarbetare som smältare och gruvdrängar i Falun lämnat efter sig kvarlåtenskaper som bara var värda en ringa bråkdel av ämbetsmännens. Siffrorna låg i genomsnitt mellan 50 och 100 dkm. Bergsmän i Falun återfinns ibland också med så låga belopp, men det förekommer också bergsmän med totalbelopp på upp till 22.000 dkm. För en jämförbar grupp somprästerna finns uppgifter från Finland. Lösöret värderades hos drygt hälften av dem till över 4.500 dkm, medan de flesta kaplanerna hade ett lösöre värt mindre än 1.800 dkm. De mest förmögna kyrkoherdarna hade lös egendom uppgående till över 54.000 dkm, vilket enligt Gunnar Suolahti satte demi nivå med storköpmän och rika ämbetsmän. Till de senare kategorierna hörde Stockholms borgmästare kring seklets mitt. Flera av deras dödsbon värderades till mellan 60 och 75.000 dkm, och där fanns personer med förmögenheter på över 200.000 dkm. Tre av tolv borgmästare slutade emellertid med underskott.'" Vi har redan konstaterat att många fogdar och häradsskrivare ägde egna gårdar. I några fall ägde samma person gårdar både i staden och på landet. Detta gällde även ämbetsmännen i Västernärke somhade anslagna boställen."^ Uppgifterna omstadsgårdarnas storlek och värde är få. I ett fall har vi emellertid en noggrann beskrivning. Aron Bergströms stadsgård vid Stora gatan i Örebro hade 11 rum och tillhörande ladugård med en liten djurbesättning. Bergström, som med sin familj var mantalsskriven på Kärr i Viby, ägde dessutomen tomt med ekonomibyggnader vid Lilla gatan. Han hade också del i ett magasin och egna betesmarker på stadens jord. Hela fastighetsinnehavet värderades vid Bergströms frånfälle till 1.593 rdr. Även andra lokala ämbetsmäns stadsgårdar hade värden i denna storleksordning. De lantgårdar som fogdar och häradsskrivare ägde verkar i de flesta fall ha varit ganska stora, de fåtaliga uppgifterna pekar på 1/2 till 1 mantal. Som vi sett ägde Sven Flodman, fogde i Västernärke, en frälsegård samtidigt som han bodde kvar på bostället. Uppenbarligen räckte inkomsterna till för att 116
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=