76 3.4.2. Beskattning och utgifter i tjänsten För att kunna bedöma ämbetsmännens ekonomiska villkor måste man även ta hänsyn till vilkaskatter och avgifter de hade att erlägga. Den enda rent specifika ämbetsmannaavgift som fanns var centonalen. Vid tjänstetillträdet skulle ämbetsmannen betala 2 % av lönen på stat till krigsmanshuset i Vadstena, och sedan 1 % årligen.Den allmänna bevillningen torde vid sidan av eventuella jordskatter på privata hemman ha varit den tyngsta skatten. Åren 1719 till 1766 beräknades den på kronovärdet av lönen på stat och varierade då mellan 9 och 12 % framtill 1756, åren 1756-66 mellan 2,25 % och 4 %. Kontantlöner eller indelta löner utan förvandling beskattades med lägre belopp; dessa tillämpades i Kopparbergs län.'’* Från 1766 beräknades bevillningen emellertid uttryckligen efter en omräkning av lönen efter markegången: 1766-70 uppgick den för en kronofogde till 4 % och efter 1770 till 1 %.’“ Den s.k. löne- och betalningsavgiften uttogs under hela perioden: kronofogdar erlade 3 dsm, häradsskrivare 2 dsm, länsmän 1 1/2 dsm och vanliga bönder 1 dsmomåret.^^ Om ämbetsmännen ägde jord fick de betala ordinarie grundskatter och tillfälliga gärder. Somståndspersoner erlade de även vissa överflödsskatter.'^'* De utgifter somfogdarna kunde bli tvungna att göra i tjänsten - och i värsta fall inte fick ersättning för - inverkade naturligtvis på det ekonomiska utbytet av ämbetsinnehaven. Det var inte ovanligt att fogdarna blev tvungna att lägga ut stora belopp. På papperet skulle dylika utgifter — t.ex. i samband med militära genommarscher, regementsmöten och distribution av undsättningsspannmål - täckas av utanordningar från lantränteriet, antingen i förskott eller vanligare i efterhand. Det är ibland svårt att av räkenskapsmaterialet avgöra om fogdarna själva fick lägga ut, och då av de kronomedel som de för tillfället hade omhand, eller om utgifterna kunde täckas genom lantränterimedel eller fick skjutas på framtiden genom att allmogens fordringar fick anstå. Ur länsstyrelsens synvinkel borde det ha varit i sin ordning om fogden lade ut av uppburna medel så länge den var underrättad omuppbördsläget och de utbetalningar fogden gjorde. När Dalregementet skulle öva i St. Tuna hösten 1772 fick Fahlstedt en rad befallningar som torde ha inneburit egna utlägg. Brödbak av tiondespannmål skulle ombesörjas, svagdricka bryggas, ved skaffas fram och smör köpas upp i traktens prästgårdar. Särskilt i samband med de täta genommarscherna genom Västernärke 1741-43 blev kronofogden Lars Carlsten tvungen göra stora utbetalningar till allmogen av »under händer hafwande upbörd». Detta arbete tog så mycket tid att det nästan helt sköttes av vice kronofogdenJohan Knidstedt.’’^ Som svar på länsstyrelsens order omatt ombesörja uppköp av proviant för soldaterna i fögderiet, begärde Knidstedt 7/7 1742 hos landshövdingen att få proviant in natura. Bröd, kött, fläsk och hö stod inte att uppbringa i fögderiet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=