75 varandra. Detta torde knappast ha inneburit att ersättningen kom upp i nivå med kollegornas i län med fri disposition av spannmålsräntor.**- Persedlarna ersattes kontant av Kopparbergslagen. Framtill 1731 hade indelningsbavarna p.g.a. fasta lösmngspriser inte samma inflationsskyddade lön som indelningshavare i andra län.**^ Den fria prissättningen därefter blev trots allt för dyr för Stora Kopparberg (böndernas avräkning berördes inte av dessa förändringar), som vid riksdagen 1751-52 fick igenom en återgång till 1685 års lösning (10 mark kmt==26 2/3 ösm). Somkompensation fick då landsstaten och regementet spannmålstionden från Västmanland; för kronofogdens och häradsskrivarens del i Strömsholms fögderi. Säters kronofogde hade totalt 57 tunnor spannmål från 13 hemman. Dessa tunnor innebar säkerligen ett ordentligt tillskott till lönen.**"* Utöver indelt lön och boställe hade häradsskrivarna och särskilt fogdarna inkomster från avgifter i samband med ämbetsutövningen {sportler). Detta har satt få spår i källmaterialet, men att avgifter utgick vid naturauppbörd, värderingar för skatteköp, husesyner, för debiteringen etc torde man kunna utgå ifrån. Belägg för att fogdar och häradsskrivare fick en viss procentandel vid uppbörd av tiondespannmål finns i båda fögderierna.*^ Det har inte bedömts somgivande att söka beräkna intäkterna utifrån antalet syner o.dyl. Vissa nedslag har påträffats i det undersökta källmaterialet. Fogdarna uppbar förselpengar vid transport av uppburna kopparplåtar: kronofogden i Säters fögderi beviljades år 1769 1/96 av kopparplåtarnas värde. Detta påslag ålades säkerligen allmogen.**^ I de delar av Kopparbergs län där kolskatter utgick hade fogdarna provision för det extraarbete somdet innebar. Troligen hade flera av de avgifter somämbetsmännen tog ut inte något stöd i lagstiftningen men tolererades ändå. Fogdarna fick t.ex. inte någon ersättning vid privata utmätningar, men lagstiftaren förutsatte i 1728 års bestämmelser att fogden, de få gånger han s)älv handlade sådana utmätningar, tog ut privat ersättning.**^ Vid andra fall accepterade allmogen inte ämbetsmännens förmåner. En konflikt i St. Tuna mellan ämbetsmännen och allmogen hängde direkt samman med ämbetsmännens inkomster. Tvisten gällde lösningen av den s.k. överskjutande tiondespannmålen. Här framkomatt »kronobetjänterna» i strid mot bestämmelserna lyckats tdlskansa sig dispositionen av de tiondetunnor somblev över när indelningshavare fått sitt och ordinäre avkortningar var gjorda. Denna konflikt, där ämbetsmännens privatekonomi direkt ställdes mot sockenbornas intressen, behandlas i kapitel 5.5.2. Även halvofficiella inkomstkällor förekom. Ett exempel var Sven Flodmans föreståndarskap för sockenmagasinet i Hardemo. Uppdraget var oavlönat, men räkenskaperna visar att han flera år tog ut en tunna i ersättning.****
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=