74 3.4. De lokala ämbetsmännens ekonomiska villkor 3.4.1. Inkomster i tjänsten Vilka inkomster ämbetsmännen officiellt kunde inkassera för sitt arbete är en lämplig startpunkt för detta delkapitel. Uppgifterna säger för det första mycket om hur kronan värderade sina ämbetsmän, och för det andra ger uppgifterna omlöneformerna insikter i relationerna mellan ämbetsmän och undersåtar. Västernärkes fogde och häradsskrivare hade indelta löner inom fögderiet, varav huvuddelen inom Lerbäck och Hammar; i indelningen ingick också boställena (se karta 2:2 s. 37). För fogdens indelta lön krävdes räntor från 18 bondehemman (om 14 1/4 mantal) och för häradsskrivarens från 14 hemman (om7 5/8 mantal).^* Ämbetsmännens indelta bönder bodde i det här fallet inte i anslutning till boställena, vilket säkerligen berodde på att det stora antalet rusthåll i de utpråglade åkerbrukssocknarna (t.ex. Kumla), omöjliggjorde en indelning för landsstaten. Det reella värdet av räntorna var beroende av den årliga markegången och marknadspriserna på spannmål. Hur stor del av grundräntorna som bönderna teoretiskt sett kunde åläggas att leverera i persedlar har jag inte efterforskat - bl.a. därför att det inomde nämnda socknarna fanns tre olika »undervisningar».^'^ Eftersom räntebetalningens formvar en ensak mellan ämbetsmännen/indelningstagarna och de indelta bönderna finns inget källmaterial bevarat somsäger något omhur stor del av räntorna somvanligen krävdes in i natura. Enligt bestämmelserna fick bönderna lösa varan efter markegångstaxan om indelningshavaren inte ville uppbära den in natura. Man kan misstänka att bönderna kan ha varit beredda att gå med på högre lösningspriser omde slapp transporterna. Forlön, dvs. en ersättning till indelningshavaren från bonden för den uteblivna transporten, vid lösning i reda medel var förbjuden, men kan ha förekommit i praktiken.Det finns å andra sidan anledning att förmoda att åmbetsmännen var angelågna att uppbära lönerna in natura, särskilt somde hade rätt att anvisa var inomlagsagan leveransen skulle ske. Somvi skall se i kapitel 5.5.2 var transporterna av tiondespannmål ett ständigt tvisteämne mellan de indelta officerarna och räntegivarna i Säters fögderi. Fogden och häradsskrivaren i Säter hade indelta löner inomfögderiet. Dessa räntor utgjorde bönderna i stigar kol och dagsverken som levererades och fullgjordes till Kopparbergslagen. För fogden låg hälften av kolen (402 stigar) och samtliga dagsverken (296) indelade i Tuna Ovan Bron. Sjuttiosju gårdar hade att sörja för dessa leveranser.^' Fram till 1731 hade kronofogden och häradsskrivaren, till skillnad från ämbetsbröderna i Närke, ingen dispositionsrätt över dessa räntor (i likhet med övriga indelnmgshavare i länet). Perioden 1731-1752 stod det dem fritt att göra upp med Stora Kopparbergslagen om betalningen för kolen, men de fick däremot inte sälja kolen till någon annan. Båda parter var sålunda hänvisade till
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=