73 tydligt socialt avancemang rum genom fogdarnas giftermål och inte heller i generationsväxlingen - tendensen var dock positiv. Detta mönster är det rimliga med en förvaltning somendast tillväxte långsamt, och där ämbetsmannasönerna klättrade i ämbetshierarkin, men inte gärna sökte sig andra banor. Hur gick det dä för fogdarnas barn? Kan vi iaktta ett mönster av ständscirkulation över tre generationer? Värt att framhålla är ämbetsmännens relativt stora barnaskaror. Siffror frän Finland stöder detta intryck.Mänga barn innebar att fler skulle dela pä det materiella arvet. Det viktigaste som fogden lämnade efter sig var istället det sociala arvet. Huvuddelen av barnen hamnade pä ungefär samma sociala nivå somfäderna, men mänga, särskilt döttrarna, gjorde ett socialt avancemang. Mänga söner uppnådde befattningar som läg pä en högre nivå än fädernas — t.ex. häradshövdingar, officerare och högre poster i kollegierna - och som knappast alls hade förekommit bland farfäderna. Ett markant drag är att fogdesönerna i långt högre utsträckning än sina fäder idkade universitetsstudier. Den nedåtgående sociala mobiliteten var mycket läg, men i Skåne blev hela 7 % av sönerna länsmän. Att sönerna just blev länsmän berodde sannolikt pä att tferas fäder kunde skaffa dessa tjänster ät dem. En viss social degradering i de ofta stora barnaskarorna måste anses ligga inom det normala. Avvikelsen mot Säter och Västernärke, där fä band fanns till länsmän, kan tyda pä att de skånska länsmännen hade ett högre anseende än i övriga landet. Förekomsten av ackord bland dem stöder ett sådant resonemang. De mycket omfattancie släktbanden mellan ämbetsmännen i landsstaten är knappast förvånande. Inom det traditionella ståndssamhället, som vid denna tid ännu var tämligen stabilt, var naturligtvis släktbanden täta inom de flesta yrkesgrupper. Prästerna skickade sina söner till teologiska studier, hantverksmästarna lärde upp sina söner i samma yrke, bondsöner tog över efter fäderna etc. Var och en blev vid sin faciers läst. De skånska fogdarna var i förbluffande hög utsträckning besläktade med varandra: fyra släktkretsar omfattade hälften av Malmöhus läns samtliga 40 kronofogdar under åren 1719-1809. Ett fätal familjer hade sålunda närmast monopol pä den statliga maktutövningen pä landsbygden. Dopvittnena visar pä förekomsten av andra band mellan ämbetsmännen i landsstaten. Fogdar och häradsskrivare ställde upp vid varandras barndop, och barnens senare öden antyder att fadderskapen inte var innehållslösa. Dessa band gick ät alla häll, men fogdarnas förbindelser nedåt, mot länsmännen, var i detta avseende inte särskdt omfattande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=