71 t.ex. länsmän, lägre ämbetsmän eller t.o.m. sjömän. Döttrarnas nedåtgående sociala mobilitet var svagare än sönernas. Resultaten gör att man starkt kan misstänka att fogdarnas släkter var inflätade i varandra. Att undersöka detta är metodiskt problematiskt. Det tillförlitligaste sättet — som skulle innebära en mycket stor arbetsinsats — vore att undersöka samtliga grupper inom landsstaten (i Lindberg) och sedan sammanföra namnen. Jag har istället valt att undersöka samtliga 40 fogdar i Malmöhus län 17191809.^^ Eftersomjag är ute efter släktmässiga förbindelser mellan ämbetsmän har jag som släkt räknat de fall där fogdens föräldrar, svärföräldrar, syskon, hustruns syskon, syskonbarn, egna barn och svärsöner/svärdöttrar vant ämbetsmän inom landsstaten, eller gifta med sådana. De undersökta 40 personerna kan inplaceras i 17 släktkretsar. Endast 8 kronofogdar saknade släktförbindelser med andra fogdar. Förbluffande nog omfattade 4 av släktkretsarna hälften av alla Malmöhus läns kronofogdar under åren 1719-1809. Dessa fyra kretsar redovisas i bilaga 3:1. Låt oss ta släktkrets ett som exempel. Häradsskrivaren Carl Qväderlöf i Frosta och Färs fögderi hade en dotter Anna Margareta som var gift med Gilius Ståhl (sedermera lantränterimästare). Gilius var kronofogde nummer fyra i nämnda fögderi. Han efterträddes av häradsskrivaren Pehr Frick i samma fögderi som även han var gift med en dotter till Carl Qväderlöf. Av övriga syskon Qväderlöf blev en länsman i Frosta härad, en häradsskrivare och en kronofogde (de två senare utanför länet). Två av sönerna till Gilius Ståhl: Carl Magnus och Teodor blev också fogdar i Frosta och Färs (1761-68 och 1778-1785). Brödernas svåger var lantränterimästare, och brodern till denne var häradsskrivare i fögderiet samtidigt som denne Teodor var fogde. Kronofogden Daniel Barfoth i samma fögderi 1801-1822 var också släkt med familjen Ståhl. Hans fru Anna Margareta Malmros var nämligen dotterdotter till Gilius Ståhl, dvs. Carl Magnus och Teodor Ståhl var hennes morbröder. 3.3.3. Sammanfattning Det sociala ursprunget var relativt likartat i Skåne och i Mellansverige. Huvuddelen av ämbetsmännen var själva söner till ämbetsmän, vilka vanligen var verksamma inom landsstaten, men även i magistraterna. Dessa ämbetsmän tillhörde tre olika grupper, som samtiden åtskiljde: ofrälse ståndspersoner, borgare och präster. Uppväxten i ett ämbetsmannahem, med en successiv inskolning i förvaltningens hemligheter från barnsben, medförde säkerligen att sönerna fick goda förutsättningar att kunna fungera som ämbetsmän. Kontinuiteten mellan generationerna fungerade emellertid sällan så att sönerna efterträdde sma fäder på samma post. Detta berodde säkerligen till stor del på att fogdarna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=