64 rade därmed betydligt på den sociala stegen. Övriga kända söner slutade också somämbetsmän. För döttrarna är materialsituationen sämre. Iögonfallande är att tre fogdedöttrar gifte sig med faderns efterträdare. Övriga svärsöner hade skiftande ämbetsmannabefattningar. Alla kända giftermål skedde sålunda på samma, eller något högre, sociala nivå.^^ Den begränsade populationen, och det faktumatt endast ett fögderi undersöks i vardera län, gör att vi kan utläsa lite om släktförbindelser inom landsstaten. Några fall där svärsönerna efterträtt svärfadern/fogden har vi kunnat registrera, och ett fall där en son direkt efterträdde sin far som ordinarie häradsskrivare. Här torde man kunna slå fast att fogdar (och häradsskrivare) inte bildade några ’fogdedynastier’, men väl att de har ingått i ämbetssläkter. Flera sådana med förgreningar inom landsstaten, städernas förvaltning, kyrkan och bergsstaten har skymtat i undersökningen. Kronofogde Aron Bergström i Västernärke hade en kyrkoherde till far, en bror som var landskamrer i Halland, en halvbror som var borgmästare i Örebro, en svärfar med samma befattning, en son blev häradshövding och en dotter blev bortgift med efterträdaren på fogdeposten. Från Falun kan släkten Fahlstedt nämnas. Rådmannen Ingel Johansson hade två söner somblev bergsmän: Ludvich Ingelsson (död 1738) och Johan Ingelsson. Den förre var far till ’vår’ fogde Ingel Fahlstedt och farfar till expeditionsfogden Ludvig Fahlstedt. Johan Ingelsson var far till avradsinspektören vid bergsstaten Ingel Fahlstedt. Den sistnämnde, sålunda kusin till kronofogde Fahlstedt, var under sin tid en av Berglagens mest inflytelserika personer. En annan belysning av de sociala förbindelserna ger dopvittnena i födelseböckerna. De släktingar som uppträder som dopvittnen var vanligen ämbetsmän med befattningar på ungefär samma nivå som barnafadern (eller hustrur till sådana). De allra flesta bland övriga vittnen kom från ungefär samma sociala nivå, men tendensen att låta en landsfiskal, en överstelöjtnant, en baronessa eller en brukspatron, stå fadder är tydlig. Detta torde ha varit brukligt vid denna tid. Fogdarna och häradsskrivarna ställde ofta upp som faddrar vid varandras barndop, medan länsmännen förekom påfallande sällan. De mest framstående prydde ofta bara tillställningen med sitt namn och skickade andra i sitt ställe. Dopvittnesförbindelserna tycks ha inverkat på senare kontakter mellan familjerna. Det finns flera exempel på att barnen senare i livet komi nära kontakt med sina faddrar. Sambanden är så tydliga att det inte bara kan vara en tillfällighet.’^ En viktig faktor för kontakterna mellan ämbetsmän och allmoge är ämbetsmännens bostadsorter. I och med att Västernärke hade boställen medan Säters fögderi saknade sådana, kan man förvänta sig olika boendemönster. Somfram-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=