54 De undersökta tillsättningarna rörde olika typer av tjänster: ordinarie, interims- och expeditionsfogdetjänster. Huvudvikten ligger på de 65 ordinarie tjänsterna (58 % av tjänsterna) somlockade 183 sökande (76 %av de sökande). För att regionala skillnader skall kunna studeras har landet delats in i två områden: södra Sverige med 42 ordinarie tjänster och norraSverige (Norrland och Kopparbergs län) med 23 tjänster. Indelningen har valts eftersom skogslänen i norra Sverige med sina stora avstånd, glesa befolkning och få städer kan misstänkas ha sett annorlunda ut än länen i södra Sverige. Tillsättningarna fördelar sig jämnt mellan de två perioderna: 33 åren 1719-72 och 32 åren 1773-1809.-'* En lämplig inkörsport till analysen 'ir yrkesbakgrund. Det totala antalet sökande var under frihetstiden 75 personer och under den senare perioden 108 personer. Antalet sökande per tjänst ökade mellan de två perioderna från 2,3 till 3,4 personer. Emellertid utgjorde de tillsättningar där landshövdingarna satte upp en enda person i förslagen (18 fall) huvuddelen av tillsättningarna under frihetstiden. Fjorton av dessa ligger redan före 1738 vilket antyder att de var del av ett äldre rekryteringsmönster. Här kan man knappast tala om ansökningar i egentlig mening; man frågar sig om ledigheterna verkligen varit kända i en större krets, eller omde kan ha lockat så få sökande. Endast i ett fall var det fråga omett tjänstebyte vilket inte tyder på att ackordsuppgörelser låg bakom. Andelen förslag med en enda person sjönk, men utgjorde ännu under gustaviansk tid 20 % av förslagen; tre av dessa sex förslag var tjänstebyten. Det är anmärkningsvärt att kammarkollegiet inte hade något att invända mot denna praxis. Mot resonemanget att tjänsterna inte var attraktiva talar att dessa vid övriga tillfällen i genomsnitt söktes av 3,8 personer under frihetstiden och 4,1 under gustaviansk tid. De ordinarie tjänsterna måste sålunda sägas ha varit eftertraktade under hela undersökningsperioden. Den troligaste förklaringen till förslågen om en person är att landshövdingarna utan att bry sig om att uppta andra namn helt sonika satte upp sin kandidat. Häradsskrivare, interims- och expeditionsfogdar utgjorde hela tiden ca 70 % av de utnämnda. De sökande interims- och expeditionsfogdarna gynnades kraftigt; under hela perioden utgjorde de ca 20 % av de sökande men komatt besätta ca 40 % av tjänsterna. Många av dem hade kvar sina tjänster som häradsskrivare i botten. De satt ibland flera år på sina tjänster sominterims- och expeditionsfogdar.'^ Somvi kommer att se nedan rekryterades även dessa fogdar på ungefär samma sätt som de ordinarie och ingen dem hade tidigare varit länsman. De sökande häradsskrivarna erhöll tjänster i ungefär samma proportion som de sökte. Landshövdingarnas förslag om en enda person gynnade inte dessa två grupper av sökande. Övriga viktiga grupper bland de utnämnda var anställda vid länsstyrelsen (vanligen landskontorister), övriga ämbetsmän och kammarskrivare vid kammarkollegiet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=