53 Flera typer av källmaterial har systematiskt undersökts. Undersökningarna rör sig rumsligt både på riksnivå, länsnivå och inom två fögderier (Säter och Västernärke). Tidsmässigt täcker de hela perioden 1719-1809. Sammantaget har uppgifter om234 kronofogdar, 17 häradsskrivare, ett smärre antal länsmän samt över 100 sökande till lediga fogdetjänster undersökts. 3.2. Rätt man på rätt plats - karriärvägar, utbildning och kronans utnämningspolitik 3.2.1. Rekryteringen av kronofogdar 1719-1809 Tillsättandet av fogdar var i stor utsträckning oreglerat. Av ansökningshandlingarna framgår att ledigheterna ofta var dåligt kända bland presumtiva sökande. Ibland klagade intresserade över tidsbristen och över att vakansen blev känd först efter en längre tid. Det förekommer att de sökande för att spara tid då vände sig direkt till kammarkollegiet. Meritförteckningar förekombara sporadiskt under frihetstiden, men blev sedan vanligare. Förslag om en person var vanliga före 1772, medan förslagen under gustaviansk tid vanligen var mer kompletta. År 1773 stadgades att landshövdingen inom 14 dagar efter en uppkommen ledighet skulle inkomma med förslag omdet fanns fler än två sökande.'^ Kammarkollegiet hade en viss prövningsrätt vid utnämningarna, men de alltid följdes. personernes bepröfvade erfarenhet och förtienst» vid befordran, och ingen fick förfördelas p.g.a. »ringare stånd eller härkomst». Bestämmelsen gällde formellt sett endast för ämbetsmän med kunglig fullmakt, men torde även ha omfattat övriga ämbetsmän. 1772 års regeringsforms bekanta formulering om att den allmänna befordringsgrunden skulle vara skicklighet och erfarenhet utan hänsyn till gunst eller födsel »då de ej med skicklighet förknippade finnas», berörde inte fogdetjänsterna eftersom dessa inte innehades av adliga.’' Med »tjänstebetänkandet» 1756 blev ancienniteten det avgörande befordringskriteriet, men bestämmelserna upphävdes redan 1766 genom förordningen lagarnas verkställighet». År 1773 stadgades åter att tjänsteåren var väsentliga dock utan att ensamma vara avgörande.’’ Transporter i egentlig mening, dvs. förflyttning utan att personen ifråga var mer meriterad än andra sökande, var förbjuden under hela undersökningsperioden, med undantag för åren 1756—1766. Åven tjänstebyten i samma mening var förbjudna. Varken för fogdar eller häradsskrivare fanns några formella kompetenskrav. Fogdarna var dock tvungna att inlämna borgensförbindelse såvida de inte tilläts tjäna emot en »juratorisk revers». Från 1794 tycks kravet på borgen ha blivit oeftergivligt. undersökta akterna visar att landshövdingens förslag så gott som I 1720 års regeringsform sades att »förnämligast ansees om » 23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=