46 omregementet hölls komplett med 1.200 man. Skattesumman för varje socken fixerades och socknen var ansvarig för betalningen. Fördelningen av skatterna inom socknen sköttes av allmogen själv »efter de ofta endast av bönderna kända egendomsförhållandena». Gårdarna fick efter 1681 års jordebok ett koltal somlåg till grund för flera av de uppräknade skatterna.^* För Säters fögderi är det svårt att ange några behållna skatte- och kronomantal eftersom mantalssättningen dels var låst, dels inte längre låg till grund för skattefördelningen. Jordeböckernas angivelser av indelta gårdar torde dock vara korrekta liksomproportionerna indelt — behållet. Till saken hör att 1700-talets jordeböcker inte redovisar några mantal varken för Tuna Ovan Bron eller Gagnef. Flär anges istället antalet spannland. I Säters socken var 1,3 % av mantalet indelt och i Tuna Utom Bron 73,5 %. I denna del av Tuna fanns flera militieboställen, indelningar för landsstaten, bl.a. landshövdingens betydande »krono14,9 % indelt av istället på andelen behållna samtliga tiondetunnor var under normala omständigheter'indelta och kunde disponeras in natura av indelningshavarna.^'^ Grundläggande för fögderiers skattesystem var anpassningen till Kopparbergsslagens råvarubehov. Det ledde till ett i delar mycket decentraliserat system, där socknarnas allmoge fick leverera träkol till ett stort antal hyttor. Transportkostnaden utgjorde därvid en viktig del av kronans krav på bönderna. Skattesystemet torde ha medfört att fogden fick små möjligheter att utöva en effektiv kontroll över skattebetalningarna. äng» Hushagen, samt för kyrkan. I Tuna Ovan Bron var spannlanden och i Gagnef endast 1,9 %. Tittar man räntor i hela fögderiet är den 54,7 %. Så gott som Totalt uppgick befolkningen i Kopparbergs län till ca 94.000 vid 1700-talets mitt. Nämnas kan att tre av landshövdingarna från Örebro också hade varit verksamma i Falun: Nils Reuterholm 1732-39, Johan Abraham Hamilton af Hageby 1763—66 och Adolf Mörner af Morlanda 1766.^° Av förklarliga skäl är mer känt om »Stora Kopparbergslagen» än om länets administration. Begreppet kan dels beteckna det geografiskt avgränsade område med särskilda administrativa och judiciella bestämmelser som omfattade Falu gruva, Falu stad och Avesta garmakeri, dels själva brukningskorporationen. Föreningen mellan Falu stad och Bergslagen var i kraft 1720-69.^' De båda utvalda fögderierna skilde sig sålunda åt på flera sätt. Näringsgeografiskt genom att jordbruket hade stor betydelse i Västernärke, som till delar var ett spannmålsöverskottsområde, medan bergsnäringen helt torde ha dominerat näringslivet i Säter. Kameralt genom Säters fögderis koppling till Stora Kopparbergslagen. Västernärke hade en avsevärt större befolkning än Säter. Socialt genomatt inslaget av frälsejord, säterier och ståndspersoner var långt kraftigare i Västernärke än i Säters fögderi, som bitvis visar upp kännetecknen för ett ega-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=