30 Kronofogdens och häradsskrivarens cämbetsdistrikt -fögderiet - var vanligen ett tämligen omfattande område. I medeltal bestod länen av knappt sex fögderier. Fögderiet var uppdelat i ett antal länsmansdistrikt, vilka i södra Sverige oftast sammanföll med häradet. Häradet omfattade socknar, som i regel utgjorde kyrkliga församlingar. I socknen fanns en eller flera fjärdingsmän. I Finland och norra Sverige (däribland Kopparbergs län) rådde särskilda förhållanden — socknen var här judiciell grundenhet (tingslag) istället för häradet. Länsmannen hade därför den ofta vidsträckta socknen som ämbetsdistrikt. Vissa ytterligare lokala variationer i förv^altningsstrukturen förekom. Understrykas bör att städerna inte var inordnade i fögderiförvaltningen.^ 1700-talets kronofogde omnämndes också som ’häradsfogde’, men termen ’/krono/befallningsman’ tycks ha varit den enda titel som användes vid tilltal och i brev.'* Häradsfogdeinstruktion av år 1688, 1668 års uppbördsordning avlöst av 1739 års dito, samt landshövdingeinstruktionen 1734 hör till de viktigaste författningarna som reglerade fogdens verksamhet. Anmärkningsvärt nog trycktes aldrig 1739 års uppbördsordning under 1700-talet. Fogden var skyldig att själv hålla sig informerad om nya bestämmelser.’ Hans viktigaste uppgift var att svara för skatteuppbörd. Han skulle vidare se till att lagar ochförordningar efterlevdes, bl.a. stadgades att han skulle närvara vid häradstingen. Hans, liksom länsmannens, uppgift var där att verka som åklagare. Det bör understrykas att rättsväsendet i övrigt var skilt från den lokala förvaltningen. Över huvud taget skulle fogden bevaka kronans intressen på den lokala nivån, bl.a. genomatt förmedla information uppåt och nedåt. Till sin hjälp hade han länsmän och fjärdingsmän, till vilka han till stor del torde ha delegerat kontrollen av gästgiverier och krogar, över vägar, broar och skjutsväsendet, samt utmätningar och syner av boställen. Jämsides med skogvaktare och jägeribetjänter skulle fogden ha uppsikt över kronans skogar och allmänningar. Kronofogden kunde vid behov också sammankalla och leda sockenstämman, men fick inte inkräkta på kyrkoherdens befogenheter.^ Kronofogdarna utnämndes av kammarkollegiet efter förslag från landshövdingen. Kollegiets fullmakt gav ett starkt skydd genom att innehavaren bara kunde avsättas genomett rättsligt förfarande. Han kunde dock suspenderas för längre eller kortare tid. När fogdarnas fullmakter avskaffades år 1773 och ersattes med konstitutorial, möjliggjordes avsked genom ett administrativt förfarande. Under hela 1700-talet fanns inte några formella kompetenskrav för de ämbetsmän som här intresserar oss. Emellertid hade sedan början av 1600-talet krav på borgen för uppbörden ställts på fogdarna. De två borgensmännen fick mte hämtas ur allmogen. Från 1719 gavs dock fogdarna möjlighet att tjäna mot revers, dvs. i praktiken med sin egendom som säkerhet.^ Författningarna säger mycket lite om de medhjälpare fogden kunde ha vid
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=