RB 48

24 3.I såväl internationell som svensk forskning har det kommit fram att statsmakterna under den ’absolutistiska epoken’ hade stora svårigheter att nå ned på lokal nivå i sin maktutövning. Maktutövningens gränser har betonats. Lokala intressegrupper deltog i den politiska processen, som till stor del utspelades inom förvaltningen. Jämfört med tidigare förhållanden skedde dock en avsevärd förstärkning av statsmakterna. 4.Den politiska grundstrukturen i frihetstidens Sverige uppvisade stora likheter med Europas absolutistiska stater. De former somhade tillkommit under 1680-talet fortlevde i stor utsträckning. I själva verket framstår Sverige redan från första hälften av 1600-talet som mer ’modernt’ ifråga om statsmaktens expansion än de flesta andra europeiska länder. Särskilt det faktum att landet var en enhetsstat bör framhållas. Det blir därför särskilt spännande att undersöka den lokala förvaltningen och de lokala ämbetsmännen i ett land med en stark statsmakt kombinerad med ett politiskt styrelseskick som närmast var ’parlamentariskt’ under frihetstiden. Bondeståndet var sedan länge representerat i riksdagen och mognade just under frihetstiden politiskt och kunde i ökande utsträckning göra sig gällande. 5.Den internationella ’absolutismforskningen’ har utpekat skatteuppbörden som en av de verkliga akilleshälarna för statsmakterna. 1700-talet såg ett antal välbekanta reformförsök som i regel stupade på motståndet från den ränteägande adeln. Tre möjliga lösningar för staten urskildes i forskningen rörande uppbörden: en tvångslinje med en hård indrivningspolitik, en samförståndslinje där de berörda - på kontinenten främst adel och andra ränteägande skikt - var representerade i ständerorgan som i någon form beviljade skatteuttagen, och en kreditberoendets tvång somfrämst berörde samhällen med självständiga bönder. 6.Direkt sammanhängande med forskningen under punkterna 3 och 4 är den nordiska och under senare år i ökande grad också internationella forskningen som har visat att de tidigmoderna bönderna hade möjligheter till politiskt inflytande. I många områden beskrivs dock böndernas politiska villkor bäst med begreppet ’motstånd’. I praktiken skiftade de politiska villkoren med lokala socio-ekonomiska förhållanden och politiska och kulturella traditioner. I varje skild typ av samhälle finns ett »socialt kontrakt» utformat efter lokala förhållanden och under ständig omprövning. 7.I den svenska forskningen urskildes tre synsätt med nyckelbegreppen: konflikt, dialog och interaktion. Österbergs öppna interaktionsbegrepp är här det mest användbara. Klart är att bönderna kunde påverka frågor omskatteavkortningar och lindringar 1 samband med nödår eller ökat skattetryck under krigsperioder under 15- och 1600-talen. Likaså har det visat sig att de kunde utöva

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=