19 tidigare forskning. Det är därför en konstruktion när jag här urskiljer tre linjer i denna. Det rent sakliga forskningsläget behandlas i inledningen till respektive empiriskt kapitel. Den ena gruppen av forskare betonar konflikt- och tvångsmomenten i kontakterna mellan bönder och statsmakt, medan den andra karaktäriserar kontakterna som en dialog som gav lokalsamhället väsentliga möjligheter till inflytande. Huvuddelen av forskningen berör krigsperioder - vilka från mitten av 1500-talet till 1721 var ’normala’ tillstånd. Forskningen behandlar också främst denna tid. De olika tolkningarna beror delvis på skilda typer av undersökningar och källmaterial, men bottnar också i olika synsätt. Först till den forskning som betonar konfliktmomentet. Den tillspetsade situation somuppstod under det stora nordiska kriget har undersökts av Gunnar Olander. Genom en hård indrivning, bl.a. med militär exekution, kunde skatterestantierna hållas nere trots att allmogens ekonomiska situation var mycket pressad. Åke Hermansson har uppmärksammat den karolinska regimens hårda politik i norra Norrland under 1690-talets svåra nödår och under det stora nordiska kriget. Ett stort antal skattehemman drogs in till kronan som skattevrak. EinoJutikkala hävdar att samma omvälvande utveckling ägde rumi Finland under 1690-talet. Sven Ingemar Olofssons forskningar kring uppbördspraxis i övre Norrland under 1600- och 1700-talen lyfter fram motståndet från böndernas sida. Vanligen hade protesterna liten framgång - särskilt vad gäller knektutskrivningen — men det finns exempel på omfattande lindringar. Jan Lindegren, som har undersökt samma område för åren 1620^0, för ett intressant resonemang om att det fanns olika intressen inomlokalsamhället som reagerade olika inför kronans ökade krav. Den välbärgade bondeeliten representerad genom häradsnämnden deltog sålunda i utskrivningen av knektar bland de obesuttna. Intressant i detta sammanhang är myndigheternas agerande vid de halländska och skånska hoveriböndernas missnöjesrörelser mot det oreglerade dagsverksuttaget i samband med nödåren i början av 1770-talet. Staffan Smedberg har visat att bönderna uppträdde i gemensamma aktioner och att en ledargrupp utkristalliserades. Man valde en rad olika aktionsformer - suppliker till landshövding och Kungl Majt, rättsprocess mot frälseägarna genom samtliga juridiska instanser och dagsverksstrejk. Trots stöd från delar av förvaltningen blev slutresultatet att landborna besegrades i grund. Den andra gruppen av forskare har främst betonat »dialogen» mellan statsmakt och bönder. Deras undersökningar gäller i hög utsträckning också krigsperioder, men andra än de ’konflikt’-gruppen har undersökt. Lars-Olof Larsson, som har koncentrerat sig på ödeavkortningar och förmedlingar av mantalet, finner för 1620-talet att lokalsamhället deltog genom präster, sexmän, länsmän och ting. Genom häradsnämnden behöll lokalsam-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=