Noter till s. 173-177 328 6. Den lokala förvaltningen på prov under nöd- och orosåren 1740-45 och 1771-75 6.1. Inledning ' Någon forskning kring missväxtåren 1756-57 har jag inte återfunnit. Det finns inga försök att ta ett samlat grepp över dessa kriser och det som finns är spridda forskningsinsatser främst kring de demografiska förhållandena. Dessa står i centrumför Ann-Sofie Ohlanders & Hans Normans projekt »Kriser och katastrofer. Nöd, svält och epidemier i det förindustriella Sverige». Presentation i HT1984, 163-176. - Jutikkala, »The Great Finnish Famine in 1696-97», 48-63; dens. Bonden, 208-13, 217. Jutikkalas negativa värdering av kronans hjälpinsatser motsägs av Mäntylä. Mäntyläs egna uppgifter om att spannmålslån tilläts först 1696 och att återbetalningen skedde förhållandevis snabbt gör att jag dock vill sätta ett frågetecken för omhans omvärdering har full täckning. Hermansson. Olander, Studier. Militär exekution kom sannolikt först till användning under krigsåren. 1 författningstexten 1719 talas om »den i senare tider, införde . . .». Se kap. 4 not 52. Under det skanska kriget 1678 tillgreps också militär exekution. Fredriksson, 105. Lars-Olof Larsson (220) tar frånvaron av omfattande ödeavkortningar under 1710-talet som ett uttryck för att de omfattande förmedlingarna under Karl XI ;s regeringstid var en adekvat anpassning till gårdarnas kapacitet, men han undersöker inte indrivningspolitiken, restantierna och direkta avkortmngar. Angående förhållandena under stora nordiska kriget se även Ingers, 13-15. Under 1710-talet gjordes dessutom flera försök till förändringar i uppbörden, bl.a. infördes en ny jordeboksmetod och en förmögenhetsskatt där restantier inte tilläts utan hela ansvaret vilade på fogden. J. E. Almquist, »Ett försök under Karl XII:s regering till grundskatternas förenkling», 194-239; dens., »Omkontributionsränteriet», 94-163. Sörndal, 70-73. ^ Åmark, Spannmålshandel. Framställningen är dock i mvcket begränsad till den centrala nivån. *’ Däremot fanns det maximipriser för bageri- och brt ggeriprodukter. Distributionen var även reglerad genomsärskilda skatter och acciser. ’’ Från 1748 då kronomagasin bvggdes i varje län hade kronan större möjligheter att använda sig av skatte- och avradsspannmål för understöd. Magasin för garnisonernas behov hade redan tidigare utnyttjats för undsättningsåtgärder. Reglerna kring skattebetalning vid missväxter och villkoren för undsättningsspannmål behandlas i kap. 6.2.3. Påverkad av den franska debatten införde Gustav III år 1775 en friare spannmålshandel; i några län med överskott av spannmål släpptes marknaden fri, ett påbud somutsträcktes till hela riket 1780. ** Kaplan, särsk. del I, ch I-II, del II, 677-702; Thompson, 76-136; Tilly, »Food supply». Se även Hunger, 163; Rudé, The crowd in history särsk. kap. 1-2; Ardant, Histoirc, I, 419-33. Kaplan uppfattar däremot statsmaktens överansvar för befolkningens spannmålsförsörjning som ett hinder för »state-making», se noten ovan. Imhof & Lindskog, 98 f. Abel betecknar dessa nödår liksom krisen 1771-73 som typiska ancien régimekriser. Abel, 179-90, 267-90. Åmark, Spannmålshandel, 105, 213, 221. " Ingers, med sin tvdliga bondevänlighet, räknar »brist på kontroll över ämbetsmännen, bestickligheten . . . och [den] godtyckliga behandlingen av allmogen» som en av huvudorsakerna till Dalupproret. Ingers, 59. Beckman, 444. '■ Norman; Åmark, Spannmålshandel, 8, 227 f.; Abel, 191-266; Imhof &: Lindskog, 103-106. En översikt över situationen i Dalarna i Birgitta Ericsson, »Dalallmogen och överheten». Ute i Europa var det vanligt att exportförbud utfärdades för att lugna befolkningen. Hunger, 136. Modée X, 1 L'9 1772, 65-67. Åmark, Spannmålshandel, särsk. 105, 211-17, 227-29 (citat 229). Åmark, Spannmålshandel, 213, 221,230. 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=