Noter till s. 144-147 324 före resttingen. SF framhöll dock i sina förklaringar till landskontoret över den stora balansen i 1769 års summariska räkning att vintertingen hade infallit så tidigt att han ej var färdig med restlängder för granskning. Detta motsägs dock av domböckerna där det framgår att vintertingen i regel hölls i slutet av mars eller april, utomi Hardemo där de hölls i januari eller februari. Or LKA DII i alfa; 29, SF 26/6 1770. KF Sät vol. 35, år 1734, nr 95. JB skrev till landshövdingen och beklagade sig 18/11 1735 angående indrivningen av lagmans- och häradshövdingeräntan. Han tyckte att den var för tung eftersom indrivningen »mästadels består hoos fattigste allmogen». Koppb LKA D III a: 52. Tidpunkterna för tingen framgår av registren till de renoverade domböcker på RA. Detta var en ansenlig mängd som torde ha krävt ca 45 dagsverken. Hildebrand, 263. SHR, renov. domb Koppb vol. 101, § 12. 102 stora, Gruvrätten vol. 88 (Gruvrättens protokoll), fol. 110-16; liknande fall fol. 385-89, 402-08; ibid. vol. 765 (Smältaretingsprotokoll), fol. 15. Till skillnad från i det normativa materialet görs i praxis aldrig någon skillnad på avkortningar och avskrivningar. Kammarrevisionens material ger dock enstaka exempel på att avkortningslängder granskades vid föreskriven tid vid tingen även i detta fögderi. KAR E IVa: 24, anm. mot 1772 års spr. nr 23-29, 31-35; mot 1773 års spr., nr 12, 19, 22. I de fyra undersökta domböckerna för Grimsten och Sundbo för åren 1734 och 1770 finns inte en rad omavskrivningslängder eller atal för restantier. SHR, renov. domb, Koppb vol. 114, § 86, fol. 100. Domböckerna ger inga upplysningar omhur resttingen gick till. Restlängder för 1719-22, 1733, 1749, 1757 och 1774-75 finns bevarade för Sät. Koppb LKO E VI c: 2-3. Det troliga är att dessa har bevarats av en slump, eftersom längder för oåren 1742-44 och 1771-73 helt saknas. 1733 kan betecknas som normalår, men eftersom 1719-21 års längder innehåller så mycket information har även dessa undersökts. Förutom i not 65 nämnda restlängder finns inga dylika bevarade för VäN för åren 1720-75. Längderna sattes upp före 25/6 1724 då en Carl O. Brandberg (ej häradshövding) i Falun hade intygat deras riktighet. 1733 års restlängd upptar åren 1703-1733 för Gagnef och St. Tuna. Att den sträcker sig längre bak än 1719-21 års längder tyder på att den var resultatet av någon form av utredning av restantierna. Saken har inte undersökts närmare, men den kan hänga samman med länets balanskommission. Iakttagelserna avviker inte från 1719-21 års. Totalt upptogs 230 personer i längden, ca hälften för skatter t.o.m. 1721. Knappt hundra personer gjorde faktiskt avbetalningar på skatteposter före 1723, dvs. de betalade 10-30 år gamla kvarskatter. Man kan tycka att 1723 års treårsregel för restantierna borde ha varit i kraft 1733 men skattebetalare upptogs också för skatter för år 1729. Se t.ex. SHR, renov. domb, Koppb vol. 101, § 71, s. 131; Sät vol. 35, år 1734, nr 95. Rydeberg, 78. SHR, renov. domb, Koppb vol. 205, år 1775, fol. 326 f. SHR, renov. domb, Koppb vol. 203, år 1774, fol. 378. Ör LKA D II i alfa: 29, 26/6 1770. Procentberäkningarna har gjorts under förutsättningen att de restantier som SF hade noterat under tre av länsmännen utan att specificera resterna fanns hos bönder. Som vi skall se nedan finns det nämligen fakta som talar för att kronofogden själv tog hand om indrivningen hos standspersonerna. SHR, renov. domb, Koppb vol. 201, är 1773, fol. 303. Koppb LKO E VI c; 2; SHR, renov. domb, Koppb vol. 203, är 1774, fol. 379. Ör LKA D II I alfa: 50, nr 40—41, 111. Av de restantier som i ma) 1770 kvarstod av 1768 års medel i VäN hade 40 %delegerats till de tre länsmännen i Grimsten, Kumla och Sundbo. Ibid., vol. 29, 26/6 1770. Ståndspersonernas restantier var nämligen noggrant specificerade, medan länsmännens indrivningssummor upptogs i klumpbelopp. Dock fanns 45 % av de restantier som inte uttryckligen var delegerade till länsmännen hos allmogen. Se noten ovan. SHR, renov. domb, Koppb vol. 201, fol. 302; ibid. vol. 203, fol. 383; ibid. vol. 205, fol. 336—14; ibid. vol. 207, fol. 366—68. lOC 103 105 106 108 109 11: 113 115
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=